Livet är tufft redan vid unga år och värre blir det undan för undan. Hörde en ung kille säga: Vad är det för mening med livet, om man inte tillåts leva som man själv vill? För mig väckte det frågan: Har vi någon möjlighet att göra det? Svaret blir tyvärr nej, vi binds upp redan vid unga år att trimmas till att bli samhällsnyttiga skattebetalare.

Yrkesval kommer tidigt in i bilden, alldeles för tidigt för att en ung människa ska kunna ta ställning till det. Många har därför utbildat sig till yrken som definitivt inte passat dem, vilket fört med sig vantrivsel. Ingen människa ska behöva utföra ett monotont nötande arbete, det finns maskiner som kan göra det. Och inom en snar framtid kommer det antagligen att bli så.

Har hört ledande politiker säga att de jobb som försvinner genom nya smarta datorer och robotar, kommer att ersättas med nya. Naturligtvis en ren önskedröm, många av industrijobben kommer försvinna för gott och vilken typ av jobb ska då ta över? Det finns en övertro på att vi ska övergå till ett tjänstesamhälle, men ett sådant önsketänkande faller sönder och samman om allt fler blir fattiga eftersom någon måste betala för tjänsterna. Enda möjligheten att fortsätta på den väg vi slagit in på, är att förse de fattiga med pengar.

Kan förstå den som tycker det låter minst sagt underligt, men vi kan redan se effekterna av att allt fler blivit fattigare. Mat behöver alla, men specialbutiker ligger illa till med sina höga kostnader för både lokaler och personal. Butiksdöden började redan för några år sedan och kan ses i form av tomma lokaler på många mindre tätbefolkade orter ute i landet.

Tidsbrist eller bekvämlighet gör att den moderna människan med ett jobb handlar via "nätet", e-handeln ökar för varje år vilket medför att butiker i samma takt tvingas stänga. Vilken typ av jobb ska kunna ersätta dessa tjänstejobb som försvinner? Det rör sig om många människor som kommer att gå från ett lönejobb till en usel a-kassa. Statens stora problem kommer därför att bli, hur de ska kunna förse den växande gruppen fattiga med pengar att kunna leva av.

Vårt land går som tåget hörde jag vår finansminister säga. En dålig liknelse eftersom det får mig att tänka på SJ. Eller var det kanske en vink om att vi kan se fram mot rejäla förseningar av det som utlovats? Det kommer knappast att bli bättre än nu, så för den som inte oroar sig om framtiden, passa på och njut av dagarna som de kommer. Precis som livet kommer det hela att ta slut en dag.

Ja, att livet tar slut kan vi inte göra någonting åt, men visst är det onödigt att ta ut framtiden i förskott, vilket tyvärr många gjort och hamnat i skuldfällan. Den som sätter sig i skuld är inte fri, sa Göran Persson och det var det enda råd svenska folket skulle ha tagit till sig. Det visade sig att han inte ens lyssnade på sig själv, varför skulle då alla som satt sig i skuld göra det. Men vad händer efter det att lånebubblan spricker? Till och med ekonomer och banker har börjat inse att det kanske inte är så långt borta.