Sista April så naturligtvis måste man se snön som kommer ner som ett skämt. Men egentligen var det inget annat att vänta, det har varit alldeles för fint väder för årstiden. Förhoppningsvis ska det stanna vid ett bakslag och att vi får en fin sommar. Men vädret är tyvärr lika oförutsägbart som de politiska beslut vi kommer att tvingas leva med. Tyvärr är det många tankar som rör sig i mitt huvud just nu, jag kan helt enkelt inte låta bli att fundera ut lösningar på de problem vårt land står inför. Borg har visat sitt rätta jag, eller snarare sagt de teorier han blint trodde på.

Att ha ett "bollplank" som får de egna idéerna att studsa tillbaka. även om så i en riktning man inte tänkt sig, är vad som håller mig igång. Det är nämligen otroligt lätt att drabbas av tunnelseende, på samma sätt som många politiskt aktiva. Att sitta i ensamhet och älta saker och ting, kan vara lika förödande som att ständigt omges med likasinnade.

Av den anledningen försöker jag ta till mig massvis med information som är lättillgänglig i vår moderna värld. Min fru klagar att jag läser allt jag kommer över och visst är det så. Jag följer ett flertal utländska tidningar för att få en bild av, om de länderna har samma problem som vårt. Och visst finns det likheter, men i det stora hela är vi ett land som inte passar in i någon mall.

Det som hänt i vårt land de senaste åtta åren skulle ha orsakat massdemonstrationer i en del andra länder. Att ingen anmält regeringen för egenmäktigt förfarande i samband med försämringen av trygghetsförsäkringarna är inte så konstigt, de drabbade är inga stridshingstar. Istället har de drabbade tigit och lidit i det tysta, de personliga tragedierna har bara glimtat till ibland i våra media.

För mig skulle det vara ytterst märkligt om inte det här kommer att visa sig vid både valet till EU och valet i höst. De en gång obrottsligt partitrogna väljarna har börjat visa sitt missnöje. Pensionärerna nöjer sig inte längre vid smulorna som ramlar ner från det dukade bordet, de vill vara med vid köttgrytorna som alla andra. Om inte, kommer de att ta gruvlig hämnd på de gamla etablerade partierna.

Den som kommit över åttio bryr sig knappast om att kallas rasist om de röstar på SD, de har insett att framtiden knappast är deras. Med bara några år kvar av livet, varför då bry sig om vad som händer om tio eller tjugo år. De har alltid tvingats stå på egna ben och fött en massa politiska företrädare som inte gjort ett skvatt för dem. Kan de gamla genom sina röster förändra den politiska bilden, så är de beredda att göra det.

De två stora partiernas rädsla för att SD ska växa ytterligare, har gett många gamlingar råg i ryggen. De har plötsligt upptäckt att de är en maktfaktor. De etablerade partierna kunde inte ens ana, att deras taktik att smutskasta och nonchalera SD skulle få en rakt motsatt effekt.

Men de unga då, är de politiskt intresserade? Inte många faktiskt, de har fullt upp med att leva livet så gott det går men samtidigt röra om i grytan. På annat sätt kan man inte tolka det, när man ser hur deras röster påverkat exempelvis Melodifestivalen eller Let's Dance. Följden har blivit att inte de bästa har nått framgång, utan de på förhand nederlagstippade.

Visst är det barnsligt och ogenomtänkt, men i vår moderna tid är det inte många som tänker på vilka konsekvenser deras röstande kan få. Dessutom skapar de rubriker i tidningarna och skrattar gott åt de som tycker de har röstat alldeles åt helsike. Eftersom all röstning är anonym är det en ofarlig lek. Om det får till följd att programmen läggs ner, på grund av att de seriösa tittarna sviker, har ingen som helst betydelse för dem. Programmen är ändå inte i ungdomarnas smak, så de säger antagligen: Who cares. Vi kanske får vänja oss vid att en stor del av svenska folket inte bryr sig om vad som händer framöver.

Många unga som går ut skolan i juni kommer att få rösta för första gången. Ett stort antal av dem med medelmåttiga eller bedrövliga slutbetyg. Eftersom de flesta vet att arbetslöshet väntar och ett fullständigt meningslös springande vid Arbetsförmedlingen, vill de ha en samhällsförändring. Ingen ska behöva förnedras på grund av att inga arbeten finns, det är de som misslyckats med att ta fram alternativ, det vill säga de makthavande politikerna.

Politiska makthavare som talar om närande och tärande kastar verkligen sten i glashus. Om någon är tärande är det just de som har sitt levebröd från politiken som tär hårt på skattemedlen. Det står klart för de flesta i dag, det är en av anledningarna till, att runt en femtedel av de röstberättigade är osäkra. Slår man ihop alla som inte har någonting att förlora på att jäklas med de etablerade partierna, är det fråga om enormt med röster. Eller om de struntar i att rösta, kommer valdeltagandet att bli historiskt lågt.

Det stora felet med vårt land är egentligen en självklarhet. Felet är helt enkelt att invånarna måste anpassa sig till samhällets krav, men det är ju samhället som ska anpassas efter invånarnas behov. De hårda kraven ska ställas på de förtroendevalda politikerna, att de ser till invånarnas bästa. Om inte, blir det värst för dem själva.

Ingen politiker kan skylla ifrån sig att det blivit så här, de har själva ställt till att det blivit som det är.