Det var ett tag sedan jag satte mig ner för att skriva någonting. Med snöyra utanför fönstret hade jag i dag två val, att gå och lägga mig igen, eller sätta mig ner framför datorn. Har inte känt någon lust att skriva, det kan bli så ibland. Men visst har det funnits saker att skriva om, inte minst hur en kvinna kunde ”blåsa” Gävle Kommun på runt tjugo miljoner. Men eftersom det visade sig vara lika enkelt som att sno gottpåsen från en blind, var det inte fråga om en smart kupp, det berodde bara på en kommunlednings inkompetens.

När kommunens högsta höns vid presskonferenser uppträdda som en sårad oskuld, blev det hela rent ut sagt pinsamt. Hon sa ingenting om de bristfälliga reglerna som påtalats för flera år sedan av revisorerna, det var inte hennes bord. Däremot såg hon sig själv som brottsoffer, hur hon nu kunde få det till det.

Egentligen har hon ju i egenskap av ledande politisk makthavare, medverkat till att brottet kunde begås. De enda brottsoffer som finns i det här smaskiga svindleriet är invånarna, eftersom det är deras pengar som gått upp i rök.

Men att politiker försöker vända svart till vitt och tvärtom, är ju ingenting ovanligt. Speciellt känsligt är det när det visar sig att kompetensen inte räcker till. Det blir allt mer uppenbart i vår moderna globala värld, det räcker inte längre med social kompetens. Problemen blir hela tiden mer komplexa och några gamla patentmediciner att plocka fram som fungerar, det finns inte.

Både kommuner och landsting kommer antagligen att få stora problem om krisen förvärras. Redan nu har de problem upp över öronen att få verksamheterna att gå ihop. Men alla de miljarder som betalas in i form av skatter, tycks få vingar när de hamnar i den politiska byråkratin. 

Som sagt var, pengarna strömmar in, men vart tar de vägen? Naturligtvis måste det finnas en budget som tar hänsyn till, vad invånarnas betalar skatter för att få utfört. Men i de budgetar som upprättas av staten, kommunerna och landstingen, måste först tas hänsyn till de fasta kostnader, som hela tiden stiger. Enbart pensioner till tidigare riksdags-, kommunal- och landstingspolitiker, rör sig i dagsläget om oerhörda summor, som måste tas från de allmänna medlen. När man ser alla nerdragningar inom skola, vård och omsorg, blir det tydligen inte mycket över till dessa verksamheter.

Att en ändring nu är på gång, beror på att de så kallade folkvalda, blivit medvetna om, att invånarna tröttnat på att betala för någonting de inte varit med om att godkänna. Besluten som lett till de höga lönerna, frikostiga förmånerna och pensionsvillkoren, har fattats ovanför deras huvuden av personer, som själva omfattats av de generösa villkoren.

Ändå känns det hela minst sagt som ett spel för galleriet, de som suttit länge i Riksdagen omfattas inte av de nya reglerna. Det är välbetalda personer det handlar om, de borde ha garderat sig själva genom exempelvis arbetslöshets- eller pensionsförsäkringar. Vad politikeryrket handlar om, är ju i alla fall att det kan anses vara ett kall. Att de som ägnar sig åt politiken, brinner för att förbättra vårt samhälle. I och med det åtagandet, ska de därför också ta sitt sociala ansvar, att inte vara en belastning för skattebetalarna.

Men det verkliga orosmomentet för de etablerade partiernas företrädare är SD, som trots smutskastning och skandaler, fortsätter att dra till sig sympatisörer. Många platser i riksdagen, kommunerna och landstingen är i fara för de gamla etablerade partierna. Det finns ju de som satsat på en politisk karriär inom de gamla partierna och så kan det visa sig att de satsat på fel häst. Risken finns att dessa personer går över till SD, det partiet är i stort behov av erfarna politiker, som vet hur en slipsten ska dras.

Var och en sig själv närmast är ju det som gäller i vårt moderna samhälle. Rätt partibok har fött många under åren, det gäller alldeles säkert också några år framöver, för de som väljer rätt parti. Vilket som kommer att vara rätt parti efter nästa val, ligger i väljarnas händer. Det gäller verkligen att hitta på någonting som stryker väljarna medhårs vid nästa val för de gamla partierna.

SD tycks i alla fall ha hittat ett vinnande recept, även om det bara har en enda ingrediens. Men eftersom de övriga partierna ständigt serverar soppa kokad på en spik och kallar det för ett dukat bord, ser det ut att bli ett verkligt rysarval för många politiker med i dag välbetalda jobb.

Nu ser det ut som om det efter nästa val, inte blir att sitta ner och ta för sig ur köttgrytorna, utan istället ett avdukat bord. Får väl säga som programledaren i teveprogrammet På spåret: Vart är vi på väg? Men det blir nog en spännande resa, som förhoppningsvis leder ända fram. Det är inte ofta det händer, när politiker angett färdvägen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...