Ja, så sitter jag då framför datorn igen, det har varit ett välbehövligt avbrott som gett mig tid att tänka över vad som är viktigt här i livet. Det är definitivt inte att spy galla över inkompetenta politiker som är på väg att skada vårt samhälle för all tid och evighet.

  Jag slutar aldrig förvånas över de saker som händer i vår numera helsnurriga värld. Det mest fantastiska är hur enkelt många djupgående världsliga problem kan lösas och det av personer som valts till företrädare för vårt lands invånare. Från att ha varit ett tvärtsnitt av folket, förvandlas de till experter på de mest skiftande områden och med utgångspunkt från det, fattas beslut som anses vara bäst för invånarna.

  De som vid sidan om omedvetet tittar på vad besluten kan ha för orsak och verkan, ruskar betänksamt på huvudet. Känslan blir överväldigande att någonting måste vara fel, eftersom argumenten låter både kloka och riktiga. Tittar man lite närmare på det hela, inser man att beslutsfattarna haft alldeles rätt, men fullständigt missförstått vad det hela egentligen handlar om.

  Jag har en känsla av att de politiska makthavarna, aldrig kommer att förstå den bakomliggande mekanismen om hur ett hållbart samhälle skapas. Gamla ideologier som mejslats fram ur fattigdom och orättvisor finner inget fäste i den moderna världen. De gamla ideologierna hann aldrig anpassa sig till övergången från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. Samma sak med vårt nuvarande högteknologiska kunskapssamhälle, det passar inte in i den mall som måste följas.

   Snedeffekterna av nittonhundratalets politiska misslyckanden ser vi idag i form av glesbygder som avfolkats och storstäder som ständigt växer ur kläderna. Storstädernas problem har blivit hela landets och det överskuggar allting annat. Det känns minst sagt skrämmande att vårt lands framtid, vilar på det våra ”Fjollträskfarmare” kommit fram till ska planteras.

  Som man sår får man skörda, sägs det i alla fall. Det har ingenting med hur fröna sätts, utan snarare hur jorden bearbetats och gödslat. Suger man musten ur jorden blir det missväxt, det vet alla odlare.  Vad som händer när musten sugs ur människorna i vårt land, vågar man inte ens tänka på.

  Från och till under mitt skrivuppehåll, har det slagit mig hur otroligt korkade våra så kallade folkvalda ständigt visar sig vara. För mig är det ofattbart att inte svenska folket gör som i sydligare länder och drar ut på gatorna och protesterar. Vad vi är på väg emot är ju ett politiskt systems kollaps, det råder ingen tvekan om saken.

  Naturligtvis borde hela svenska folket tacka SD för att de rört om i grytan, där valfläsket redan puttrar för fullt. Främlingsfientligt eller inte, men SD har pekat på någonting som många svenskar är medvetna om idag, det kostar pengar att vara världens samvete. Pengar som inte räcker till det de gamla i vårt samhälle betalat in för att få för att kunna leva en trygg ålderdom. Om det inte är en medveten förskingring av invånarnas pengar, vad finns för ursäkt?

  Om det visar sig att en miljökatastrof kommer att inträffa i framtiden, är det knappast någonting politiska beslut kan förhindra. Det ingår föresten inte i deras uppdrag, det är att se till att landets invånare har det bra. Därför är det fullständigt ointressant om vårt land kan uppnå miljömål som sätts upp, det är viktigare att alla ska kunna leva drägligt i vår nutid.

  Det känns som om jag har en hel del att säga om det framöver.