Som vanligt struntade jag fullkomligt i partiledardebatten och efter att ha läst kommentarerna har jag inte missat någonting. Att de rödgröna är absolut sämst på att hantera verkligheten är ingen nyhet, de vet helt enkelt inte vad livet handlar om för invånarna. Men oavsett vem som vann eller förlorade debatten visade den att det är den politiska makten och det politiska maktsystemet som är viktig, landets invånare är bara brickor i ett spel.

På sätt och vis förstår jag Löfvens oförmåga att försvara den politik som förts sedan förra valet.  Varken vårt land eller invånarna är eller har varit som det politiska etablissemanget trott. Vem kunde ens ana att anställda inom de offentliga verksamheterna tröttnat på politiska ledningars oförmåga att hantera deras krav, och att det skulle utmynna i att de skulle säga upp sig från sina arbeten.

Hörde till och med en politiker upprörd säga att de anställda har ett socialt ansvar, tidigare har jag hört att företagen har det. I min enfald har jag trott att de förtroendevalda har det sociala ansvaret att allt fungerar. Nåja, man slutar bara inte ett jobb som sjuksköterska, sitt jobb inom ambulansen eller som polis, det ska vara en form av kall. Att det hänt har spridit chock inom de politiska ledningarna, det tar år att ersätta de som slutar och all kompetens som går förlorad ...

Skulle de politiska ledningarna plockas bort, skulle det inte bara frigöra pengar, knappast någon skulle märka att de plockats bort. Men det skulle vara enklare för de anställda med kompetens att utföra sina jobb. Det finns ekonomiavdelningar som kan fördela de pengar som kommer in efter givna instruktioner, amatörer i form av politiskt tillsatta försvårar bara för de anställda och "kunderna".

Från det ena till det andra kom för första gången brottsligheten som invandrare och ankommande "flyktingar" åstadkommit att debatteras. Det var lite som att dra av ett plåster och tvingas se på varhärden för första gången. Nästa steg blir säkert att det kommer att diskuteras att de som kommit hit, inte alls vill leva som svenska folket, de vill leva som de gjort i sina tidigare hemländer. Det är bara att gratulera SD, de behöver bara säga vad var det vi sa, resten sköter de övriga partierna om.

För Löfven var debatten en katastrof, han var helt oförberedd på att debatten skulle handla om annat än pensioner, mer pengar till fler poliser och sjuksköterskor.  Och kanske lika bra det, han skulle haft svårt att försvara de minst sagt virriga turerna hans ministrar bjudit på.

Även om Ulf Kristersson knappt vann partiledardebatten på poäng, tror jag inte han övertygade de väljare som inte har feta plånböcker. Tvärtom skrämde han säkert bort de som tidigare varit tveksamma, men de kommer knappast att lägga sin röst på något annat parti. Vem vill rösta på partier som bara pratar om sina ideologier, det är bara drömmar om ett samhälle som aldrig kommer att bli verklighet.

Ingen partiledare tog upp frågan hur invånarna skall kunna överleva när robotar och smarta maskiner tar över. Okvalificerade jobb till att börja med, sedan efter hand även de komplicerade. Visst är det människor som skapar dessa maskiner, men eftersom de skapats med inlärningsförmåga att förbättra sig själva, hamnar människan till slut på efterkälken.

För de i det stora hela lilla gruppen som sitter på all världens pengar, är människan bara till för att jobba ihop mera pengar till dem. Regeringar har lytt deras minsta vink och försett dem med den arbetskraft och skattelättnader de behövt. Lönerna har hållits på en nivå så att de med ett jobb kan överleva och konsumera onödiga saker, men inte mycket mer. Nu orkar människorna inte längre med att öka produktionen, men maskiner kan med lätthet göra det.

Hur konstigt det än låter kommer dessa rika att driva igenom, så att de övertaliga människorna kommer att få en lön i alla fall, men det blir regeringar som tvingas ge dem det. Det är säkert anledningen till att ekonomer avlönade av de stora företagen, lägger ner både tid och kraft på att samla ihop bevis för nyttan av statlig grundlön. Det kommer säkert en slogan om hur viktigt det är att pengarna måste fördelas. Ja, inte de rikas förstås, utan alla övrigas.

Eftersom makthavande politiker vill ha kontroll, eller åtminstone tro att de har det, skulle det motvilligt betalas ut pengar utan motprestation. De skulle hellre se till att det utöver fickpengar att konsumera för, dela ut mat- och klädkuponger och att staten betalar bostadskostnaden. Alla lojala partikamrater försvinner inte över en natt, de måste också försörjas med lite mer än de övriga. Det är därför politiskt skapade jobb är så viktiga.

Kom på mig själv att det som nu händer i mångt och mycket påminner om inledningen i Douglas Adams bok Liftarens Guide till Galaxen. Det är i vårt fall inte utomjordningar som hotar att utrota vårt stackars lilla jordklot, det är människorna själva. Enda sättet att undvika detta är att förändra våra levnadsvanor, inte betala för att någon på något sätt skall försöka undvika den katastrof vi hört talas om skall komma. Det är som att kasta pärlor för svin.

Egentligen är det skrattretande hur normalt funtade människor, ja till och med intelligenta sådana kan överlåta stora summor av det de tjänat ihop i sitt arbete, för att så kallade företrädare skall fördela dessa pengar. För länge sedan skulle naturligtvis folk sagt ifrån att nu betalar jag själv vad det kostar, det blir en extra kostnad om andra gör det. Om folk blivit klokare vet jag inte, men det är i alla fall så folk på gatan börjat resonera. Det ska inte behövas politiska företrädare, de allra flesta är kapabla att ta hand om sig själva.

Men det finns en hake i resonemanget, alldeles för många kommer inte att klara av att göra det, vilket då också kommer att förstöra idyllen. Nu vet vi av historien att när världen eller ett land blir alldeles för trassligt för att kunna nystas upp, sker en påtvingad korrigering. Det gamla måste rensas bort för att kunna bygga upp någonting nytt som är i takt med tiden.

Har ett svagt minne av ett citat från någonting Dagmar Edqvist skrivit och som jag minns ungefär så här: En människa skall bemästra sitt öde, forma det själv, inte bara låta omständigheterna forma det. Och visst är det så, vi kan inte ha andra människor som styr våra liv på annat sätt än med lagar och regler som vi har att rätta oss efter. I övrigt skall det vara fritt fram. Vi är nämligen födda att skapa om oss själva och därmed våra liv, det skall ingen annan bestämma över, eftersom det nedgraderar oss till slavar och inte fria människor.

Ett citat av François Marie De Voltaire fanns i mitt huvud när jag slog på datorn. Antagligen för att de som ansetts vara intelligentsian i vårt land visat sig inte vara det. Citatet lyder nämligen: Det finns mycket mer intelligens än förstånd till i världen. Jag tolkar det som att det inte räcker med intelligens, det krävs också vad som ibland kallas magkänsla, vårt sunda förnuft, eller helt enkelt att vara förståndig och kunna väga för och emot. Men till det krävs ju faktiskt intelligens ...

Hur ofta lyssnar människor på sin magkänsla eller vad sunda förnuftet säger? Ser man på det som händer i vår värld, följer allt färre de instinkter de flesta utrustats med vid födseln. Som barn gör vi det, litar på instinkten att tycka om eller undvika det som instinktivt känns farligt. Men alldeles för tidigt tar andra över och styr hur vi skall tänka och fungera för att vara samhällsnyttiga. Det finns ingen plats för människor som tänker själva och inte rättar in sig i ledet.

Det är fullständigt horribelt att invånarna indoktrineras till att vara nyttiga för staten, kommunerna och landstingen, ändå är det vad som hänt och fortfarande händer i vårt land. De offentliga verksamheterna skapades för att underlätta och hjälpa invånarna, nu fungerar de som kontrollapparater för att hålla invånarna i Herrens tukt och förmaning.

Jag har hört många unga säga att de inte har något eget liv, men gör inte någonting åt det. Kan förstå deras frustration över att känna sig utnyttjade och bundna till händer och fötter. För att leva det liv de lärt sig är det normala, tvingas de vara i farten från morgon till kväll. Det är därför lätt att förstå alla de som alldeles för tidigt i livet drabbas av psykisk ohälsa som utbrändhet kallas.

Jag har svårt att se hur vårt land genom politiska beslut skall kunna få till en förbättring för invånarna, däremot är det lättare att se att det kan bli mycket värre än det nu är. Det måste till yttre påverkan i form av försämringar ute i den stora världen för att de politiska makthavarna skall inse att det bara bär utför. De styrande har tvingats krypa till korset när det gäller assistans till de behövande och de kommer att få fortsätta göra det när det gäller trygghetsförsäkringarna.

Jag tror inte svenska folket tidigare insett att det är invånarna som är de verkliga makthavarna, det är först på senare tid fler som ett växande antal insett att så är fallet. Alla populistiska löften är ett bevis på att våra politiker insett att invånarna har en helt annan syn på hur vårt samhälle skall vara, mest på grund av att våra viktiga samhällsfunktioner inte levererar vad invånarna betalar för. Men den stora politiska frågan är hur man enar ett splittrat folk, som misstror de politiska företrädarna?

I sin iver att förändra vårt samhälle efter ideologier har det skapats en djup klyfta mellan väljare och politiska företrädare. Våra politiker säger sig ha lön, förmåner och pensioner i paritet med det ansvar de har, vilket är helt felaktigt. Våra politiker har inget personligt ansvar utan ett kollektivt, eftersom många står bakom besluten.

Att våra politiker klumpat ihop sig med andra är för att kunna komma fram till vad de kallar majoritetsbeslut. Egentligen beslutar de bara om en kompromiss ingen av beslutsfattarna egentligen är nöjda med, det blir urvattnat för alla parter. Ingen av beslutsfattarna ägnar en tanke åt att dessa ge och ta beslut kan drabba invånarna, men det är precis så det fungerar.

När livet känns tungt börjar människorna tänka hur de skulle kunna ha det, det är fröet till att de nya värderingarna växer sig starka efterhand. En mognadsprocess som till slut gör att människor vågar bryta sig ur det mönster som styrt deras liv. Ingen har frågat vad människorna vill ha, de beslut som fattas är någonting som måste accepteras av invånarna, vare sig de vill det eller inte.

Människan behöver i lugn och ro ibland sjunka in i sin egen sinnesstämning och den innefattar knappast tankar om marknadskrafterna eller om det går bra för landet. Den stress alla upplever lockar knappast till att i lugn och ro, tänka över vad som skulle kunna göra livet bättre, det finns bara en malande känsla i huvudet att allt blivit så fel.

Det värsta som kan hända de politiska makthavarna är att invånarna tappar framtidstron och av den anledningen målas i ord bilden av vårt land upp i lysande färger. Men i dagens läge överröstas våra politiker av nyhetssändningar och rubriker som skapar oro. Om inte de makthavande kan skapa trygghet faller vårt samhälle sönder och samman.

Vad invånarna i nuläget kan se med egna ögon, är ett politiskt misslyckande som gjort att ett mycket stort antal av invånarna drabbats både psykiskt och ekonomiskt. Det här är ingenting våra politiker kan rätta till på egen hand, eftersom de fel som begåtts har pågått under så många år. Snart finns det bara ett enda alternativ kvar och det är att riva allt och bygga nytt.

Den enda fasta grund vårt land står på är invånarna och jag har en känsla av att de blir de som kommer att utöva sin makt till att förändra vårt samhälle att anpassas till invånarnas behov. Jag tror inte vårt land har många år på sig innan vi kommer att få betala det vi tagit ut i förskott. Med oro tänker jag tillbaka på hur snabbt allt rasade samman i Grekland, det kan gå lika fort för vårt land.

Det mest sorgliga med mina tankar är att de är realistiska, det finns fakta som styrker min oro. Vi har nämligen politiska företrädare som tagit på sig ansvaret, men inte vet hur de skall göra. Den manual som finns är skrämmande föråldrad, av den anledningen gör de som det alltid har gjorts. Det finns helt enkelt inga uppdaterade instruktioner att följa.

William Ellery Channing skrev: Varje människa borde ha sin egen karaktär, vara vad ingen annan är och göra vad ingen annan kan göra. Det är vårt lands svaghet, eftersom invånarna redan vid unga år indoktrineras att vara nyttiga för samhället och inte för sig själva, trots att alla föds som unika individer. I vårt land har invånarna aldrig getts en möjlighet att vara sig själva eller förverkliga sina drömmar, nu anser allt fler att det är dags för det.  

Det händer alldeles för ofta att de politiska makthavarna vill styra människorna i en viss riktning, som det här med jobblinjen exempelvis. När det gäller att så många som möjligt  måste jobba för att bevara välfärdssamhället, har de naturligtvis alldeles rätt. Det är bara det att de missförstått hela saken –det vill säga de har inte frågat hur invånarna vill ha det. Många skulle alldeles säkert pyssla med sin hobby istället för att slava åtta timmar med ett jobb de vantrivs med.

Det påtryckningsmedel som finns är att alla måste ha pengar för att kunna överleva. Makthavarna använder just det som förtäckt hot, att söker du inte jobb och följer de föreskrifter som finns, får du inga pengar. Nu tvingas till och med svårt sjuka till Arbetsförmedlingen genom att de utförsäkras på grunder ingen blir klok på. För mig är det så ruttet det kan bli, så skall inte politiska företrädare bete sig.

Tyvärr är det så att alldeles för få har protesterat, mycket på grund av människors rädsla att konfrontera det makt- och kontrollsystem vi har. Men så är det inte tänkt att fungera i en demokrati, där är det folkviljan som skall styra och de politiska företrädarna är folkets verktyg att få det samhälle det vill ha.

Det är väl vad missnöjet växt fram ur. Läste att de politiska partierna har svårt att rekrytera nya aktiva politiker och det har jag full förståelse för. Tonen mot politiker har skärpts eftersom det blir allt fler som känner sig förfördelade eller orättvist behandlade. När orättvisorna berör så många som i dag, är verkligen våra politiker ute på djupt vatten med hal tunn is under sig.

Våra politiker är ett tvärsnitt av folket, det vill säga varken klokare eller dummare än folk på gatan. Men många av dem har inte förstått innebörden av den lag som finns och vägleder de politiska företrädarna i sina uppdrag i folkets tjänst. I deras uppdrag anges nämligen att de på bästa sätt skall förvalta invånarnas skattepengar, inte använda pengarna till att köpa sympatisörer eller besluta om saker av ideologiska skäl. Miljön får inte heller vara viktigare än människornas överlevnad, för miljön har ingen rösträtt.

Om inte spelreglerna har ändrats är de politiska beslutsfattarna avlönade för att besluten i möjligaste mån tas med hänsyn till invånarnas bästa för ögonen, men så fungerar det inte i vårt land. Med de höga skatter invånarna betalar och har betalt under alla år, skulle vårt land verkligen varit ett välfärdsland, om inte ... Ja, mycket talar för sig självt, vad som skett under åren är misshushållning med invånarnas pengar, man kan inte se det på annat sätt.

När våra politiker började flytta pengar från vad de varit avsedda för, kallades det och görs så fortfarande för omfördelning. Vad som hänt tidigare var att pengar användes som hade behövts till underhåll av vägar och järnvägar med mera, det är anledningen till dåliga järnvägsspår och vägar. När gränsen nåtts då det fattades pengar över hela linjen och det bristande underhållet började sticka i ögonen på invånarna, måste nya pengar fram på något sätt. Tyvärr är den enklaste politiska lösningen avgifter av alla de slag, som dessutom beläggs med moms.

Men just de omfördelningar som gjordes har stor del i att vårt land lever ur hand i mun, det vill säga pengarna som kommer in används till löpande kostnader. Ett hack i penningflödet ställer till stora problem, en lågkonjunktur där många blir arbetslösa innebär katatstrof.

Trots att EU till betydande del bestämmer genom direktiv att si och så skall det vara, har vi fortfarande kvar statliga verk som inte har någon funktion att fylla. Inom de offentliga verksamheterna som nu drivs efter företagsmässiga lönsamhetskrav, belastas resultaten av okunniga politiska ledningar som växt i takt med att flera behövts för att fatta majoritetsbeslut, istället för att krympa.

Utåt sett är de politiska ledningarna ansvariga, men det är anställda chefer som basar över verksamheterna. En massa människor avlönas för en arbetsuppgift de i själva verket inte har, nämligen ansvar för att invånarna får valuta för sina pengar. De som utför arbete i invånarnas tjänst har inte betalt i förhållande till det ansvar de har, utan behandlas som någonting nödvändigt ont. Vi ser det tydligast inom skolan, vården och polisen, men nu saknar till och med politikerna de som slutat.

Det är inte en tillfällighet att många erfarna och välutbildade slutat inom de offentliga verksamheterna och övergått till en anställning i något privatägt företag. Företag som trots samma pengar som de offentliga verksamheterna kan betala högre löner, ge bättre arbetsvillkor och dessutom gå med vinst. Det är med andra ord inte de privata ägarnas vinster i välfärden som skall diskuteras, det är de enorma kostnaderna i de offentliga.

Någon rätsida på det här kommer vi aldrig att få så länge som vi har en politisk styrning i dess nuvarande form. Invånarna tvingas betala inte bara för vänskapskorruption utan också för det slöseri som är följden av att ingen är ytterst ansvarig. Att tjänstemannaansvaret togs bort kan ha berott på att våra politiker redan då beslutet togs, kunde se att det så småningom skulle bli ohållbart. Tyvärr har det tagit lång tid att komma dit, men nu är det politikernas tur att känna hur tumskruvarna dras åt.

När jag läste vår riksbankschefs lättvindiga uttalande om den svenska kronans fallande värde och att inflationen måste hållas kring två procent, insåg jag att vi nu är närmare vägs ände än vi ens kunnat ana. Om vårt lands finanser verkligen är så goda som det sägs, varför framförs hela tiden förslag till nya skatter på saker invånarna behöver för att överleva?

Men det är bara ett problem, nya växer upp som svampar ur jorden. Ett mycket stort antal "flyktingar" med utvisningshot hängande över huvudet har gått under jorden och lever kan man förmoda på att ta där det finns för att lägga där det fattas. Lägger man till de stöldligor från andra länder som finner det lika lätt som att stjäla godis från småbarn, drabbar det oskyldiga invånare. Det är nämligen mer tunnsått med poliser än heltidspolitiker, så risken är inte överhängande att åka fast.

Men det är så många i vårt land som har det svårt att få ekonomin att gå ihop, det vittnar de reportage som dagligen kan läsas i tidningar eller rapporteras om i övriga medier. Har med intresse följt de artiklar i utländsk press om statlig grundinkomst. I utländska tidningar kan man läsa artiklar om Basinkomst (eller Medborgarlön) där erkänt skickliga ekonomer framhåller det som enda vägen för att inte konsumtionen ska kollapsa om några år då de smarta maskinerna tar över. I vårt land skulle det behöva införas med omedelbar verkan, för att lösa många av de akuta problemen.

Motargumenten handlar hela tiden om att det kommer att kosta för mycket, men det ekonomerna pekar på är att inbesparingen kan bli till och med större än kostnaden på grund av att slöseriet då mer eller mindre upphör. Enbart den enorma kontrollapparaten i vårt land kostar enorma summor varje år, den skulle kunna reduceras till ett minimum. Med andra ord är det inte kostnadsfråga, det är en fråga om att omfördela pengar på samma sätt våra politiker gjort under åren och fortfarande gör.

Våra politiker är inte dummare än att de inser att den politiska makten kommer att förloras och att de en dag nedgraderas till vad de är ämnade till att göra, nämligen att utföra sina uppdrag för invånarnas bästa. Trots den maktapparat de förfogar över, kommer den högteknologiska utvecklingens följder att bli tungan på vågen. Att miljontals traditionella jobb kommer att försvinna är ingenting Donald Trump hittat på, det är vad betydligt större hjärnor och intelligenta datorprogram räknat ut.

Få människor går till sina arbeten med glädje, men så länge det inte finns annat sätt att överleva i det politiskt skapade samhälle vi har, finns inget annat alternativ för invånarna. Människan är inte skapad att vara sysslolös, den är skapad att utnyttja sina inneboende innovativa krafter. Den friheten finns inte i dag, men möjligheten är kanske vad det högteknologiska samhället kommer att kunna erbjuda, för utan jobb har de arbetsbefriade då tid att vidareutveckla vad de tycker om att hålla på med. Det är där en ekonomisk trygghet i form av Basinkomst kommer in i bilden.

Vet inte om någon ägnar Dorothy Thomson en tanke, ändå var det hon som en gång skrev någonting som föder tankar och det lyder så här: Det viktigaste med arbete är att alltid befinna sig ovanpå det, inte att jämt hasta efter det.

De flesta har säkert hört uttrycket att döda budbäraren , som faktiskt förekom en gång för länge sedan när de fört med sig ett dåligt budskap. I vår tid tystas "budbärare" genom motangrepp som är menade att lägga en dimridå över de dåliga budskapen. Det här har gjort "budbärarna" försiktigare, men de behöver inte  längre springa benen av sig, nu räcker det att trycka på några tangenter.

Man använder sig nu av den metod som varit känd i alla tider, nämligen hur en sten som kastas i vattnet sprider ringar. Många reagerar inte till att börja med men så börjar saker och ting falla på plats genom det de själva kan se med egna ögon. Det måste alltså påvisas någonting som är fel  men som alla måste öppna ögonen för att kunna se.

Beskedet att Tim "Avicii" Bergling tagit sitt eget liv därför att han inte längre orkade leva med den press han hade på sig är fruktansvärt, men ändå synonymt med den värld vi lever i. Under flera år har jag påtalat att det politiska samhälle vi tvingas leva i, är omänskligt. Den som genom sina direktiv till Försäkringskassan skyndat på att det blivit så, är Socialminister Annika Strandhäll. Det går inte att skylla ifrån sig på tidigare beslutsfattare, det är hennes sociala ansvar att rätta till de fel som begåtts, eftersom det visat sig vara katastrofalt för många människor.

Att generaldirektörer blir syndabockar är inte så vanligt, men nuvarande regering har varits snabba att sparka tre stycken på kort tid för att blickarna ska riktas åt annat håll än de ansvariga. Det som framkommit om Transportstyrelsen handläggning,  visar att alla i regeringen visste om vad som hänt. Eftersom det var en för statsministern och övriga i regeringen mindre smickrande fadäs, offrade sig lojalt Löfvens högra hand.

Jag har svårt att fatta hur företrädare för Socialdemokraterna kan uppvisa både inkompetens och helt sakna att samvete för vad de gjort. Hur man än vänder och vrider på det, har nuvarande regering ställt till med stor skada för många invånare, både ekonomiskt och humanitärt. Som vårt samhälle blivit finns ingen nisch för ett parti som snurrar som en vindflöjel allteftersom de populistiska politiska vindarna ändrar riktning. Står Socialdemokraterna på de svaga gruppernas sida, skall de också föra en politik som försvarar dem.

Från att ha varit ett arbetarparti började Socialdemokraterna vända sig till medelklassen, och ser man det lönemässigt tillhör de som säger sig företräda ett arbetarparti  övre medelklassen. De höga lönerna är en av anledningarna till att partiet helt tappat kontakten med gräsrötterna och har hankat sig fram tack vare att många äldre fortsatt rösta som de alltid gjort. Nu finns det inte många kvar och de nyblivna pensionärerna har bara hört talas om vad Socialdemokraterna gjorde för länge sedan och gamla meriter är ingenting värda.

De nyblivna pensionärerna tittar i sin egen plånbok och känner sig grundlurade, men de tänker inte stilltigande se på att ingenting händer. Många ser det som att vad som än händer kan det inte bli mycket sämre än nu, det visar hur oerhört svårt en ny regering kommer att få efter höstens val. De små partierna (om man bortser från MP) har börjat lyssna på de klagomål som börjat närma sig orkanstyrka.

Centern verkar ha fått kalla fötter av Kristerssons uttalanden, Liberalerna vet inte vilken fot de ska stå på och KD ser ut att försvinna ur riksdagen. Det är med andra ord bäddat för en rysare vid höstens val, men de kan också bli så att alla partier står som förlorare. Risken finns att många inte tycker det är mödan värd att lägga sin röst på något parti.

Än så länge har vi inte kommit in i valrörelsen men en antydan att den kommer att bli smutsig har vi redan fått. Hoppas verkligen att arbetarrörelsens representanter inte än en gång kommer att hänvisa till vad partiet en gång gjort för vårt land. Varje gång det förs fram tänker jag på Gunnar Hedlund som ledde Bondeförbundet som det hette vid den tiden. Om Gunnar Sträng hade problem med både hängslen och livrem kallades Hedlund in eftersom han hade en räv bakom vardera örat. Det är sådana politiker vi skulle behöva i dagens läge.

Men med de politiker vi har bör det ändå kännas upplyftande för den övriga befolkningen, många har säkert upptäckt att de är betydligt klokare och vet mer än livet än de politiska företrädarna. Mig påminner dagens politiker om den kille som sålde kondomer på toaletten i Folkets Park. En som köpte frågade om det fanns någon garanti och fick svaret: Du kan vara alldeles lugn, du får pengarna tillbaka om nån av dom går sönder. Precis på samma sätt säljer våra politiker in sina vallöften.

Efter att den historien dök upp i huvudet kom jag att tänka på de höghastighetståg som våra politiker tror är framtiden. Där finns sannerligen ingen garanti för att regeringen kan skaka fram pengar till detta dyrbara experiment. Förhoppningsvis blir aldrig denna MP:s vansinniga framtidsdröm en realitet.

Redan rullar förarlösa bilar och lastbilar, så höghastighetståg upplever jag som gammal teknik redan nu. Vad som med stort allvar setts som en framtidsvision är i själva verket en återgång till stenåldern. Men det får mig att tänka på någonting Alf Henriksson med glimten i ögat skrev redan på i början på femtiotalet, det vill säga för drygt sextio år sedan.

Man kan fråga sig om den tanken är klok att med fjärrmanövrering styra ett lok.

Då kan föraren sitta hemma och köra, men det kan väl ej passagerarna göra?

Ibland får jag en känsla av att våra politiker ligger flera årtionden efter den snabba utvecklingen som sker i vår värld. Eller det kanske är det rent av så.