Harold Lloyd, stumfilmsstjärnan som fick oss i dag gamla att skratta på fyrtio- och femtiotalet hade en framträdande egenskap, vad som än hände såg han lika gravallvarlig ut. Samma sak med Chaplin som snubblade igenom sina filmer lika allvarlig. Hur kunde dessa skådespelare vara roliga, trots att deras ansikten var som huggna i sten? Svaret är naturligtvis vilka dråpliga situationer de hamnade i.

Nutidens människor ser inte det roliga i de gamla filmerna, de rynkar på näsan åt dem. Det finns många svenska filmer som under krigsåren spelades in av en enda orsak, att roa publiken. Många av filmerna handlade mandom mod och morska män, ett sätt att höja fosterlandskänsla och hålla odet uppe i en svår tid.

Av någon underlig anledning har svenska folket glömt hur man skrattar. För något år sedan förekom det till och med skrattkurser. Ändå är det ett välkänt faktum att ett gott skratt förlänger livet. Det säger till och med läkare, människan behöver skratta och känna optimism. Skratt kan med andra ord både förebygga och göra människor friskare. Allt det kommer naturligt om människan känner trygghet och av den anledningen kan man förstå, varför vårt samhälle blivit som det blivit.

I vårt land ska allt tas på blodigt allvar, till och med ett skämt. Det är därför vi inte skrattar åt dagens politiker utan blir förbannade istället. Tror inte ens att våra politiker inser hur otroligt löjeväckande de är i sina försök att locka väljare. De har ingenting att komma med som inte de äldre hört tidigare, det presenteras bara i en ny förpackning.

Kan förstå att det är svårt att nå de unga med politiska budskap, många av dem förstår inte vad politikerna pratar om. De flesta unga har en klar bild av hur de vill leva sina liv och uppfylla sina drömmar. Politiska beslut och en skolgång som styrs av byråkratiska idiotier istället för att lärarna matar eleverna med fakta, gör att många blir utslagna redan vid unga år.

Inte minst alla de med läs- och skrivsvårigheter, men för den skull inte är dumma i huvudet och därför kan ta till sig vad lärarna har att säga. Om eleverna får lyssna på en duktig pedagog (lärare) om ett ämne, behövs inga läxor för de som varit närvarande på lektionerna.

Ett samhälle måste byggas omkring invånarnas behov, inte som monument över makthavarna och vad de tror ska finnas kvar som påminnelse om vad de gjort. På många orter har kosmetiska förändringar gjorts för miljontals kronor, någonting som istället gjort enorm verkan inom viktiga samhällsfunktionerna som ständigt har brist på pengar. Det är ingenting att skratta åt.

Under tiden våra politiker talar om hur de ska lösa problemen har de växt ytterligare. Det som händer inom skolan, vården och polisen är en kamp mot klockan, eller snarare att timglaset håller på att rinna ut. Det senaste hjärtskärande ropet på hjälp kommer från förskollärarna, de håller på att duka under. Kan tänka mig att våra politiker uppmuntrande ropar håll ut, inom ett par år ska det ha rätat upp sig. Det värsta är att de själva tror att de ska kunna göra det, trots att partistrateger säger att de inte ska lova någonting.

Det är lite som med de juridiska rådgivarna till Trump som slutar en efter en, både frivilligt och ofrivilligt. Trots förhoppningsvis goda råd, fortsätter både Trump och våra politiker som de alltid gjort, men inte kunnat ta till sig att de har alldeles åt helsike fel. I vårt fall är det inte invånarna som är orsaken till att vårt politiska styrelsesätt ifrågasätts, det är politikerna själva. Handlingsförlamning och sedan när det brinner i knutarna, brandkårsutryckningar inger knappast förtroende.

Naturligtvis slår det här ner på humöret och tron på framtiden, och tacka för det när regeringen går ut och exempelvis säger, att om fyra år ska dieselbilar vara borta från våra städers gator. Regeringen i dess nuvarande form kommer inte att vara kvar, eftersom de rödgröna talat med dubbla tungor som Den gamle indianhövdingen Sitting Bull säkert skulle ha sagt om han levt.

Har svårt att hålla reda på alla dubbla budskap som skickats ut till svenska folket. Det var inte länge sedan bensinmackar måste gräva ner tankar för att sälja etanol, nu är det elfordon som gäller. Nu börjar forskare lägga sig att elfordon kan innebära rena katastrofen för miljön men också för elförsörjningen. Nästa pryl som ska subventioneras av staten är antagligen sparkcyklar, men det är några år dit.

Men det allvarligaste är att i ena stunden ska trygghetsförsäkringarna återställas, i nästa kläms assistansberoende och sjuka åt ännu hårdare av Försäkringskassan. Arbetsförmedlingen har retat upp sig på att försöka göra det omöjliga, att hitta jobb till människor som är arbetsoförmögna. Det här kostar pengar och mänskligt lidande, med det är inte Annika Strandhälls problem, det ska lösas av de båda parterna. Vem skrattar åt ett sådant uttalande?

Det vimlar av allvarliga saker som måste rättas till, inte minst att det börjar bli ont om behöriga lärare, utbildade sjuksköterskor, sängplatser på sjukhus och poliser, men vem eller vilka har ställt till att det blivit så? Ja inte är det de anställda som gnetar på till dess de tvingas kasta in handsken på grund av utmattning eller som inser vartåt det barkar och säger upp sig.

Vad jag kan förstå är att det inför valet uppstått ett utmärkt läge för ett parti som verkligen vill satsa på de svagare i samhället, det rör sig om ett par miljoner väljare. Gamla tiders Socialdemokratiska parti hade aldrig sumpat denna straffspark mot öppet mål. Som ett tips kan nämnas att en majoritet av dessa lever utanför storstäderna och att vara generös mot invandrare och flyktingar ger inte där några politiska poäng.

Det är ett luttrat folk som skulle behöva glädjande besked inför valet, inte att skatter måste höjas för att bevara välfärden. En majoritet av invånarna lever inte i välfärd eftersom en så stor del utöver de öppet fattiga har skulder de inte kan betala under sin livstid. Tio år efter finanskrisen kan vårt land hamna i en, det är i politikernas ögon små kostnadsökningar, som kan sticka hål på lånebubblan.

Det är bara att lyssna på vår finansminister som på alla sätt försöker få debet och kredit att gå ihop och varje försök visar hur desperat hon är. Man måste bortse från den penninghög som finns i dag, den kan smälta bort lika snabbt som den snö vi fått i vinter. Det är det vår finansminister som ekonom försöker föra fram, men talar till döva öron.

Men så träder Ylva Johansson fram och förklarar i teve för svenska folket att allting ordnar sig, bara vi jobbar mera. Hon platsar verkligen i den buskisrevy regeringen bjuder på, men lockar till skratt gör det inte. Nu väntar jag på att en rörelse tar form med en slogan alla kan sluta upp bakom: Gör Sverige människovänligt igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...