Tvättstugan i dag och det blev några minuter över under tiden tvätten torkar. Jag satte mig ner och tänkte över det som hänt under sommaren. Utöver att regeringen trasslar in sig allt mer i den dödsdömda arbetslinjen, har det så här långt varit en normal sommar.

Kanske just därför, har jag inte brytt mig om vad våra så kallade folkvalda håller på med. Men en god vän påpekade att under politikerveckan i Almedalen, nämndes inte ordet pensionär av någon politisk företrädare. Ganska märkligt att inget parti bryr sig om landets pensionärer, men än är det ju långt till valet nästa år. Men SD är på alerten, de har insett hur viktiga pensionärerna är.

Nästan alla politiker tycks i alla fall vara överens om, att det gått helt snett med skolan, vården och omsorgen. Jösses vad jobb det läggs ner på att vända stenar för att hitta orsaken. Vore betydligt enklare att gå tillbaka i tiden, för att se när och hur det kunde bli så fel.

Alla som inte bryr sig om politik ser, att det stora felet är politiska misstag. Men tyvärr också att svenska folket varit alldeles för godtrogna, de har litat på sina politiska företrädare. Så här i efterhand skulle naturligtvis svenska folket sagt ifrån, att nu får det vara nog med klantigheter. Att det aldrig blivit gjort får skyllas på Folkhemmet, det som skulle ta hand om alla från vaggan till graven.

Svenska folket slog sig till ro, det fanns ju i alla fall ett trygghetssystem om någonting skulle hända. Ja, det är vad många trott fram till de senaste åren. Ingen regerade därför, när den nuvarande borgerliga regeringen skulle ändra på det hela. Utgångspunkten för regeringen var att svenska folket blivit feta och lata. Dessutom fanns det massvis med hypokondriker som inte alls vara sjuka, vad som behövdes var att de räddades från ett utanförskap genom att komma ut i arbete.

Naturligtvis fanns det skäl för att många svenskar hamnat i bidragsberoende, ansvaret ska helt lastas på makthavande politiker. Många politiskt aktiva, de som måste premieras för att fortsätta vara lojala, har av någon anledning blivit rehabiliteringsansvariga ute i kommunerna. Resultatet har varit förödande, därför tog regeringen till utförsäkring istället. Att denna hårda linje gjort sjuka människor till socialfall tycks inte oroa regeringen, de ser bara till statens bästa.

I förlängningen kommer det här att bli statens problem, men med allt mindra stöd för den sittande regeringen, blir det andra som får ta hand om det problemet. Med sänkta pensioner nästa år kommer en mycket stor grupp att visa sitt missnöje. De pengar Vattenfall slösat bort hade räckt till både höjda pensioner och bättre skola, vår och omsorg. Regeringen är ansvarig och fåfr därför även bära hundhuvudet.

Vad vore livet utan politiker? Den frågan är det många som funderar över i nuläget.