Senaste inläggen

Av Sven-Erik Hemlin - 30 september 2019 15:29

Om du inte kan slå dem, gå ihop med dem är ett gammalt visdomsord. Antagligen baserat på erfarenhet. Det är en ojämn kamp de gamla etablerade partierna för och har fört mot SD i sin iver att smutskasta partiet. Enda resultatet har blivit att de gjort sig till ovänner med allt fler som inte delar deras syn och därför kallats rasister. Nu är det svårt att säga vem eller vilka som är rasister, den ståndpunkt M och KD tagit gör det hela flytande om var gränsen går.


Det klagas på att den politiska kartan ritats om, i själva verket är det invånarna som förändrats. Från att inte brytt sig så länge beslut inte inkräktat på deras vardag har de börjat tänka och ser de negativa effekterna av det kaos politiska beslut orsakat. Orsak och verkan har fått ett ansikte i form av hur felaktiga beslut blir som ringar på vattnet och påverkar allt fler invånare.


Till ytan är det inget litet land vi bor i och politiker har ända sedan femtiotalet gjort vad de kunnat för att få bort folk från glesbygder till storstäder. Har hört många så kallade auktoriteter lovsjunga urbanisering och politiker har trott på det. De borde lärt sig att auktoriteter blivit det på gamla kunskaper, vad de har att komma med passar inte in i en modern högteknologisk värld. Nu står vi snart inför storstädernas kollaps om vi råkar få en långvarig lågkonjunktur. Storstäder är beroende av att människor konsumerar, det går fort utför när konsumtionen drastiskt minskar. 


De krisande kommunerna som nu får stora rubriker är bara toppen av ett isberg, under ytan väntar betydligt allvarligare saker. Det märkliga är att mitt i alla de akuta problem som finns, envisas de makthavande tala om klimatet och hur vi skall kunna räddas från en framtida klimatkatastrof. Genom skatter och avgifter naturligtvis som påverkar de sämst ställda värst. Betydligt tidigare än en klimatkatastrof kommer vi att se mänskliga katastrofer till följd av de ekonomiska orättvisor som skapats.


Först nu har det gått upp för många att staten tvingat in många småkommuner i den akuta situation de nu hamnat i. Den struntsumma som finns avsatt i statens budget kan knappast rädda alla dessa kommuner från att stå med skammen att inte kunna ge invånarna vad de betalar för att få via sina skatter. Vi står inför ett politiskt misslyckande av sällan skådat slag, det kommer att resas skampålar lite överallt kan man förmoda.


Är huvudet dumt får kroppen lida var någonting jag hörde redan som liten. Om man ser regeringen som huvudet kan man förstå varför vi fått ett land i förfall, det är knappast de smartaste besluten som fattats under senaste åren. Men det har varit tämligen riskfritt för beslutsfattarna eftersom de inte kan ställas till svars för de misstag som görs. Det måste ses som minst sagt märkligt.


Har en kuslig känsla av att vi står inför den totala kollapsen för vårt politiskt styrda samhälle som i grunden är skapat för att skydda ett stort starkt parti. Vår enorma byråkrati som numera är enorm är en del av det som skall säkerställa att den politiska makten kan fortleva. Från början uppbyggda verksamheter i invånarnas tjänst har övergått till att bli en omfattande kontrollapparat för att skydda staten mot invånarna. Genom inte minst Försäkringskassans människofientliga behandling av människor som hamnat i en situation de själva inte kunnat påverka, inser allt fler att de statliga verken och verksamheterna inte finns där för invånarnas bästa.


Att starta ett krig utan att noga studera motståndarens styrka är inte bara dumt, det är idiotiskt. Våra politiker har inte insett vilken fruktansvärd motståndare invånare kan vara, ändå har vi nu hamnat i ett läge då staten och det politiska maktsystemet ställs mot invånarna. Jag är fullt övertygad om att invånarna kommer att stå som vinnare.


Läste för ett tag sedan att vårt land är den sista DDR-staten vilket var en träffande beskrivning. Alla ingredienser finns med angivare och rövslickare, det är bara muren som saknas. Om vi haft den så ... Ja, vi tvingas gång på gång tänka om vi haft makhavande politiker som gjort vad de har som uppdrag att göra hade allt sett annorlunda ut. Det hade inte skadat att svenska folket varit lite modigare också, men det är att önska för mycket. Vårt land har blivit jämställt på en punkt, från att ha varit ett land som kunde skryta med mandom mod och morska män har de flesta blivit fega kärringar.

Av Sven-Erik Hemlin - 24 september 2019 20:33

Det har så här långt varit ett år då många av våra politiker fått äta upp vad de tidigare sagt, men det finns fortfarande några kvar som vägrar göra det. Alltmer börjar det handla om varför makthavande politiker stod och hälsade flyktingar välkomna, minoritetsregeringen hade definitivt inte mandat att göra det. Och just alla de flyktingar som kommit till vårt land är vad mycket av det som händer nu handlar om inte minst när kommunerna går på knäna. Vårt land har förändrats på relativt kort tid och obehagliga förändringar är det människan avskyr mest


Vad det beror på tvistar de lärda men våldet som blivit en del av vardagen har inte kommit utan någon orsak och folk är inte dummare än att de härleder allting till tidigare politiskt fattade beslut. Det som händer är en katastrof för hela det politiska etablissemanget, de har inte längre någon trovärdighet.


Skrattade gott åt bilden av Greta Thunbergs blick på Donald Trump som blivit viral som det kallas nuförtiden. Många unga känner säkert samma förakt för de mossiga politiker vi har som hamnat i en situation de inte kan prata sig ur eller hantera. Vårt politiska styrelsesätt är på väg att falla och det blir de unga som kommer att få det på fall.


Men att unga fått klimatångest och pressar våra politiker att prata om en framtid som ligger en bra bit bort i tiden, lägger en blöt filt över de akuta problem som åldringars missär och vad den ökande fattigdomen innebär. Idiotiska kommentarerna från ansvariga politiker vi kan läsa om visar den intelligensnivå som finns hos beslutsfattare. Med andra ord måste det städas upp eftersom dessa personer gör mer skada än nytta.


Vi kommer med all säkerhet att se krav på ett rättvisare samhälle och att någonting görs åt de ekonomiska klyftor som skapats. I och för sig kommer de rika att få större problem än de fattiga vid en kraftig konjunkturnedgång, men att de bättre bemedlade kommer att tvingas dela med sig står nog klart för de flesta.


Det säger sig självt att politiska företrädare som har löner och förmåner i klass med övre medelklassen, inte kan se de problem alla som lever under eller på fattiggränsen har. Allting räknas i procent istället för kronor vilket ger de med högsta lönerna och pensionerna mest och de med låga inkomster ser hur klyftan ökar. Inte minst den svaga kronan med ökade importpriser på varor urholkar de sämst ställdas ynkliga månadsinkomster där varje hundralapp är guld värd.


Har talat med några ungdomar om hur de ser på framtiden och det är inte klimatet som oroar mest, det är vad de skall leva av eller bo eller om de kommer att ha jobbet kvar om ett år. Några av dem jag talat med jobbar i affärer som hotas av de nya köpvanorna. Specialaffärer har blivit skyltfönster för nätshopping där det går att hitta betydligt billigare varor än priserna i affärerna. En konjunkturnedgång kommer med säkerhet att orsaka att ett stort antal affärer läggs ner och skyltfönster gapa tomma.


Egentligen skall det inte komma som någon överraskning för vare sig politiker eller kunder, det har varit på gång några år på många mindre orter. Det har kommit smygande och det är antagligen en av anledningarna till att våra makthavande politiker inte insett faran. Enligt experter är det vad som fått resejätten Thomas Cook att gå från kassako till förluster med hundratals miljarder. De har helt enkelt inte insett hur både vår värld och människors sätt att tänka har förändrats.Vi lever i en tid då var och en är sig själv närmast.


Vi ser samma mönster inom kommuner och landsting där bypolitiker sitter kvar i politiska ideologier och oförmåga att organisera och hantera helheten. Till och med politikerna själva borde inse att den högteknologiska kunskapsvärld vi nu tvingas leva i är alldeles för komplicerad för dem. En stor del av invånarna har gjort det, det vill säga insett att de politiska företrädarna inte har nödvändiga kunskaper och därför spelat ut sin roll.


Naturligtvis kommer det att bli en smärtsam process för inte bara de politiskt aktiva utan även för partiledningarna. När de ser att det komplicerade kontrollsamhälle som skapats fungerar som en kvarnsten runt halsen, gäller det att rädda det som räddas kan. Har i inlägg sett att förespråkarna för att vårt land skall bli en republik har fått vind i seglen och det är ingen som kan säga hur vårt land styrs om tio år.


De unga har definitivt fått blodad tand av Gretas framgång och de visar på många sätt att de inte har respekt för de äldres åsikter. På sätt och vis kan man förstå det, för de äldre i vårt land har ju faktiskt låtit de förtroendevalda bli överförmyndare istället för att vara det de skall vara, betalda tjänare som tillgodoser invånarnas önskningar i första hand. Människans väl och ve måste gå före allting annat, det borde till och med politiker begripa.


Snart får de makthavande lära sig att det definitivt inte är de med rikedomar som skall strykas medhårs eftersom de är en minoritet, utan den majoritet som varje dag kämpar för att få det gå ihop ekonomiskt. Så fungerar inte vårt land och det var länge sedan det gjorde det, men ingenting varar för evigt sägs det. Droppen som fått bägaren att rinna över för många är orättvisorna och att rätta till dem är dagens politiker alldeles för fega att ta tag i. Om de inte tvingas till det vill säga och om jag inte har alldeles fel kommer det antagligen att hända ganska snart. Utan invånarna bakom sig tvingas de bli det verktyg för invånarna de är förtroendevalda för att vara.

Av Sven-Erik Hemlin - 16 september 2019 19:57

Det blev ett längre uppehåll än jag tänkt mig på grund av krånglande blodtryck som läkaren inte kunde bli klok på. Men så drabbades jag av plötslig dövhet på vänstra örat och det upptäcktes en infektion på innerörat och oturligt nog även balansnerven. Det har med andra ord varit några vingliga veckor tillika med den "hästkur" jag ordinerades. Dövheten har fortfarande inte släppt men jag mår betydligt bättre.


Bättre mår sannerligen inte vårt land som blivit rena rama Vilda Västern och våra politiker bråkar om vad som skall göras. Predikanten Löfven tycker naturligtvis att det här är bedrövligt, han vill ha ordning och reda. Men det fungerar knappast att säga: Aja Baja, så får man inte göra, det gäller att ta i med hårdhandskarna. Regeringen behöver i det här läget all hjälp den kan få, men att ta med SD skulle vara en prestigeförlust.


Om SD:s anhängare är sådana busar som framställs skulle de ses som sända från himlen. Ont skall med ont förgöras heter det ju så varför inte låta SD städa upp ett land som de kriminella verkar ha tagit över. Att det hela är ett politiskt misslyckande utan like i vårt land börjar de flesta vara överens om. Drastiskt kan man säga att ett sjukt samhälle skapar sjuka invånare, men också att det är fritt fram att sko sig så länge det går.


Ingen rök utan eld brukar man säga och det är många röksignaler som skickats upp där det går att läsa om en kommande lågkonjunktur som kommer att nöta på invånarnas tålamod genom de politiska makthavarnas handlingsförlamning. Skulle inte förvåna om vi precis som i många andra länder kommer att se demonstrationer mot regeringen och det politiskt styrda samhället.


Uppror mot bensinpriset och bland landsortens förbisedda invånare är antagligen bara början, skaran av missnöjda växer hela tiden. Det beklämmande i det hela är att detta sker trots en rekordlång högkonjunktur. Vad som händer om en lågkonjunktur drabbar oss vågar man inte ens tänka på. Det kommer att ta hus i helsike kan man förmoda.


Naturligtvis måste vår finansminister komma med lugnande besked om att det finns pengar om någonting händer. För mig är det viktigare att veta hur länge dessa pengar räcker eftersom de fasta kostnaderna för att driva vårt land rör sig om enorma summor under ett år. Det är knappast stenvändare som letar pengar vi behöver när pengarna tryter, det är en bantning av både riksdagens, statens, kommunernas och landstingens politiska företrädare som måste till.


Enbart vår omfattande byråkrati slukar enorma belopp varje år, många av de statliga verken är fullkomligt onödiga genom vårt medlemskap i EU. För kommunerna och landstingens del är de politiska ledningarna totalt överflödiga, bypolitiker har inte den kompetens som är nödvändig utan det måste till erkänt skickliga personer för att organisera om och göra omfattande rationaliseringar. Alla verksamheter i vårt land drivs efter lönsamhetsmässiga principer, den kompetensen har inte de politiskt förtroendevalda.


Läste en artikel i Expressen om min hemkommun Sandviken som av en anlitad revisionsfirmas kommitfram till att kommunen skulle tjäna femhundra miljoner per år på flyktingmottagning. Nu pekar siffror på en förlust på i det närmaste sjuttio miljoner och den stackars kommunledningen måste ta på sig tiggarskjortan för att åtminstone få en del av de kostnaderna flyktingmottagningen fört med sig.


Tyvärr ser det inte ut att finnas någon lösning, flyktingarna kommer att inte bara vara kvar utan också föröka sig. Jag har svårt att göra mig en föreställning om hur staden kommer att se ut om tio år, men är rädd för att vi får en flykt av välavlönade personer och välbeställda pensionärer. Varför stanna på en plats som inte har någon framtid? Staden som saknar en slogan kanske skall använda det en god vän givit den: Den döende staden.


Det kommer inte att dröja länge innan även de som stöttat invandring och flyktingmottagning får kalla fötter och lämnar de politiska makthavarna med ändan bar. Att se till sitt eget bästa är mänskligt och övergår när en fara hotar i en överlevnadsinstinkt. Tanken gör att kalla kårar löper utefter ryggraden, det kan urarta i ett vi eller dem och vad det skulle föra med sig är knappast vad landet behöver.


Det är nu vi också kan se de negativa effekterna av urbanisering, det är storstäderna som kommer att bli oroshärdar i första hand. Men det är också där de ekonomiska musklerna finns att mobilisera en upprensning av i landet icke önskvärda. Skulle inte förvåna om de ställer sig bakom SD, övriga partier kan eller rättare sagt vågar inte hantera en kris som hotar hela vårt samhälle utan lever i sin egen drömvärld.


Förhoppningsvis har jag fel, men alla tecken pekar mot att de kommande åren blir minst sagt turbulenta och våldsamma. Gud bevare Amerika, brukar Amerikanska presidenter säga, men det räcker knappast med Guds hjälp för att få bukt med de kriminella som gör livet surt för allt fler. Det behövs kraftiga motåtgärder och fria händer till polisen att utföra sitt jobb, utan politisk inblandning eller irriterande Pellejönsar som tror sig veta bäst. 

Av Sven-Erik Hemlin - 19 juni 2019 20:39

Har i dagarna skrivit klart min bok som skall ges ut i höst. Återstår timmar av genomläsning och kanske en del omskrivningar. Men det har slitit hårt på min gamla kropp och blodtrycket har blivit för högt, både övertryck och undertryck ligger långt över normala. Inombords stress var min läkares diagnos och kanske är det så, vid min ålder har man ju tiden emot sig när man vill göra någonting färdigt.


Alla försök att locka människor att skriva berättelser har inte hörsammats som jag tänkt mig. Massvis med människor sitter framför en dator med vet inte vad de skall göra. Det bästa sättet att slå ihjäl tiden för den som känner för det är att försöka skriva ihop en kortare berättelse till att börja med. Med tiden växer en betydligt mer omfattande berättelse fram.


Det svåraste som finns är att skriva enkelt och lättfattligt, vilket är enda sättet att nya upptäcker glädjen med att läsa. Numera har många bokälskare blivit bortskämda med att böckerna blir upplästa för dem, men de som fortfarande vill läsa själva har inte tid att plöja igenom böcker på runt femhundra sidor. Märkligt nog hör jag människor som läser e-böcker på sina telefoner, den finns ju alltid till hands.


Naturligtvis vill jag också vara modern och min bok kommer även att ges ut som e-bok. Jag förmodar att all tid jag fått lägga ner på att lära denna teknik har bidragit till mitt hälsotillstånd. Det är svårt att lära gamla hundar sitta brukar man säga. Jag ser det som att man lär så länge man lever och ingen mår illa av lärdom.


När jag kör fast i skrivandet handlar det inte om skrivkramp utan att huvudpersonerna börjar uppföra sig som jag inte tänkt mig. Eftersom jag skriver med flyt och tvingas skala bort det som känns överflödigt blir det tvärstopp. Receptet på att få en annan syn på det jag vill berätta är att skriva korta berättelser som inte har någon likhet med det jag håller på att skriva.


Har massvis med korta berättelser som mest kan ses som kåserier på hårddisken. Att skriva för sitt eget nöjes skull och inte för att andra skall läsa det ger stort svängrum. Tänker faktiskt lägga ut några av de här korta berättelserna för den som är intresserad och kanske får en snilleblixt att skriva sin egna lilla "snutt".

Ni har säkert hört äldre personer säga att det vara bättre förr men inte preciserat på vilket sätt. Det som var bättre förr var den sociala biten eftersom människor träffades i olika sammanhang. Dessutom fanns någonting som knappast existerar i dagens samhälle, nämligen grannsämjan. Grannar umgicks och pratade med varandra eftersom de levde under ungefär samma förhållanden.


De flesta levde sina liv utan något överflöd, bättre tider ekonomiskt kan tillskrivas att kvinnorna gick ut i arbetslivet och det nu krävs att båda i en familj arbetar. Men i takt med den högteknologiska utvecklingen kommer jobb om sisådär en femton år att vara en bristvara. Maskiner och robotar med hjälp av Artificiell Intelligens kommer att ta över mer och mer.


För många kommer då drömmar att slås i kras, det kanske redan har hänt eftersom vi närmar oss en finanskris igen. Klimathotet är inte lika allvarligt som en ekonomisk katastrof av den enkla anledningen att alla behöver pengar för att överleva. Lösningen på att människorna skall kunna leva miljösmartare kanske är att de flesta slutar jobba. Det är ju knappast miljösmart att fler skall arbeta för de måste ta sig till jobben på något vis.


När massvis med människor inte behöver ha en bil för att ta sig till jobbet kommer folk att förstå hur människor i glesbygd gör för att överleva. Att leva i glesbygd innebär att ständigt hitta egna lösningar på problem som uppstår. Ingen politiker har förståelse för att mataffären som även fungerar som postkontor kan ligga tre mil bort. Eller ha brevlådan tre kilometer från hemmet. Vem fan åker den sträckan på elcykel i regn och rusk?


Men visst är det fantastiskt att en sjuttonårig tjej fått hela världen att lyssna på den klimatångest hon har. Ingen lyssnar på glesbygdsbor eller gamlingar som har det svårt. För mig ser det här ut som början till slutet för det styrelsesätt vi har, vår tillvaro har blivit alldeles för komplicerad för de amatörer våra politiker faktiskt är.


Glad Midsommar!

Av Sven-Erik Hemlin - 6 juni 2019 09:30

Har man som jag levt i snart åttiotre år har man också lärt sig att inte planera för kommande saker. Det gäller med andra ord att ta dagarna som de kommer, vilket de flesta borde göra. I en värld som styrs av makroekonomi vet vi inte ens hur världen ser ut om ett år. Om man ser på aktiebörsernas som blivit ett pyramidspel ligger osäkerheten inte längre bort än några veckor.


Det som borde oroa våra politiker är att så många känner sig som främlingar i sitt eget land. Man hör ofta personer som bara kommit upp i medelåldern säga att det här är inte längre Sverige. På lite drygt trettio år har vårt land förvandlas till oigenkännlighet och den största anledningen är politiska beslut. Det finns ingen sammanhållande kraft som strävar efter att rätta till misstagen som gjorts och de politiska uppdragen har mistat sin legitimitet.


Skrattade gott när jag kunde läsa om raset för KD på kort tid tack vare en klantskalle som har fel åsikt i abortfrågan. Lätt vunnet lätt förgånget kan man väl säga om KD:s uppgång, nutidens väljare byter parti oftare än de byter kalsonger eller trosor. Det gäller att säga rätt saker på ett övertygande sätt, det lyckas aldrig Löfven med och det mullrar i Norrland och ute i landsbygderna.


Ge någon tillräckligt med rep så hänger de sig själva sa man förr och de politiska partierna har samlat på sig tillräckligt långa rep. Märkligt att våra politiker inte insett att de faktiskt bäddar för att svenska folket skall ta över på ena eller andra sättet. Det är inte de politiska makthavarna som kommer att rädda landet utan överlevnadsinstinkten hos invånarna.


Om man skall tro de ekonomiska experterna är festen över för den här gången och en till en början långsam nedgång är på väg. Det kan lika väl gå snabbt så att vi redan under det här året kommer att se arbetslösheten stiga. Med en nedmonterad Arbetsförmedling kommer frågan om införandet av en statlig garantilön att hamna i knät på de styrande. De kommer att bli tvungna att släppa taget om invånarna och förlita sig till den inneboende kreativitet som finns.


Vad som ligger i fatet är den politiskt skapade svenska modellen som egentligen bara är ett medel i det kontrollsamhälle vi har. Skulle inte förvåna om den svenska modellen är helt skrotad om bara några år. Vad modellen handlar om är ett försök att styra arbetsmarknaden och invånarna. I takt med att många jobb försvinner och Arbetsförmedlingen minimeras kommer jungelns lag att gälla.


Runt om i världen lyssnar makthavre och de som tror sig kunna tjäna pengar på en sjuttonårig svensk liten tjej. Klimatforskare stämmer in i hyllningskören, de fakta de fått fram skrämmer knappast skiten ur folk. Av den anledningen är en ung tjej med klimatångest och utan några som helst kunskaper om hur klimatet fungerar som en skänk från ovan. Jag klandrar inte henne eftersom hon pratar om det hon tror på, men lyssnar någon på de gamlas penningångest som det finns fakta som styrker?


Allt fler som uppnått pensionsåldern fyller på den tidigare stora gruppen fattiga. Vad staten förlorar i skatteintäkter är lätt att räkna ut, för den som kan bokföring är det samma sak som att göra en bokföringsorder där en summa kommit i debet istället för kredit. För att det skall bli rätt måste summan dubbleras för att det skall bli rätt. Det är vad som händer i statens bokföring i samband med att en person pensioneras.


Naturligtvis är det ett tungt vägande argument för att vi måste jobba längre för att förhala det avbräck som minskade skatter innebär. Det drabbar inte bara staten utan också kommuner och landsting. Att det var effekten av en åldrande befolkning har varit känt de senaste fyrtio åren men ingen politiker har vågat ta tag i frågan. När vi nu är där fiinns ingen annan lösning än att invånarna får dela på befintliga pengar och att de som har pengar måste beskattas in på bara kroppen.


Allt tal om att vårt land har en stabil ekonomi är bara ett försök att lugna invånarna, miljarderna rullar snabbt när vi hamnar i en lågkonjunktur eller en ny finanskris. Båda dessa saker är vad som varnas för och ingen rök utan eld brukar man säga. Vad kan en regering göra när "proppen" går ur och vi börjar sjunka? Eftersom den inte har något stöd av folket kan vi bara vänta oss handlingsförlamning och en bortförklaring.


Har faktiskt hört politiker på bynivå säga: Försök själv få du se hur omöjligt det är att rätta till det som blivit fel. Det enda ett sådant uttalande visar är att vi har personer i maktställning som inte har bättre kunskaper än folk i gemen. Och det är sådana personer invånarna måste förlita sig till. Vad kommer det att bli av vårt land? Inte hjälper det att hissa flaggan i topp och fira vårt nationaldag, den borde hänga på halv stång. 

Av Sven-Erik Hemlin - 4 maj 2019 21:09


Fridolin tackar för sig men den politiska banan blev inte som han tänkt sig. Av det politiska underbarnet har blivit en vilsen människa som säkert grubblar över vad som gick fel. Med en kort period som lärare att luta sig emot skulle han få ordning på skolan inom hundra dagar men det sprack med dunder och brak. Eftersom han nu skall gå tillbaka till läraryrket får han den hårda vägen känna av de problem Jan Björklund och han själv ställt till med. Kanske kan han då lära sig att politisk inblandning i de ungas utbildning är som att försöka blanda olja med vatten.


Som ung tror man sig ha alla svaren men med åren visar det sig att det gjorde man inte alls. Att vi lever i en föränderlig värld har man ofta hört och det är väl det stora kruxet för makthavande politiker. De hinner inte med i svängarna helt enkelt och de beslut som fattas kan liknas vid ungdomlig dårskap. Det fattas beslut på fakta som hunnit bli förlegade och visar sig inte alls stämma med verkligheten.


Politiska ideologier har ställt till mycket elände för vårt land och inte minst då för de ekonomiskt sämst ställda. Det politikerna inte fattat är att den gruppen som fortsätter att genom politis handlingsförlamning fortsätter växa, är det som kommer att stjälpa vårt land. Det är inte de rika som är ryggraden i vårt samhälle eftersom de satsar på att föröka sina pengar, det är de sämst ställda grupperna som tvinga spendera alla sina pengar för att överleva som är den stora konsumentgruppen. 


 Det har funnits många teorier som använts i brist på annat men vad som glömts bort är att teori och praktik är två vitt skilda saker. Men genom att prova dessa teorier har det satt igång någonting de makthavande inte ens kunnat ana konsekvenserna av. Att fler blir rika betyder inte att det är bra för alla utan tvärtom gör det fler och fler fattiga. Det har med girigheten att göra, mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt.


Just nu får den svaga svenska kronan skulden för att varor i butikerna blir dyrare, de med usla pensioner och sjukbidrag utsätts för en omänsklig press att få pengarna att räcka till. Det styrelsesätt vi har är som att försöka vända en stor tankbåt i en kanal, den går kanske inte ens att vända. När de akuta behoven tar för lång tid att ta hand om blir människorna som drabbats desperata och hatet mot de maktfullkomliga växer.


Våra politiker förenklar de problem som invandring och den stora flyktingströmmen orsakat. Orsaken till missnöjet ligger i att en massa människor kommer hit och blir försörjda under lång tid med pengar som tillhör den gemensamma kassan. Folk är inte dummare än att de begriper att pengarna inte regnar ner från himlen när de ser att alla dessa människor är på väg att orsaka ett sönderfallande samhällssystem.


Sorgligt nog har inte makthavande politiker insett att när det sker en uppblandning av invånare är det bäddat för problem. Det har ingenting med rasism att göra utan ilskan växer när allt fler anser att dessa hitkommande människor blir särbehandlade. Till och med i vår media kan man läsa och höra att många av de hitkommande endera kommit för att stjäla eller leva på socialbidrag. Det vettlösa mottagandet av människor från andra länder kan inte försvaras i längden och det är vad som verkligen oroar mig.


Nästa steg blir att de unga inser att de inte bara måste försörja alla dessa människor utan även de som ställt till att alla dessa människor kommit till vårt land ifrågasätter de höga skatterna. Vi hade en gång i tiden ett skattesystem som de med höga inkomster klagade på, nämligen skatt efter förmåga. Ser man till kostnadsläget i landet skall de med inkomster under tolv tusen kronor skall inte behöva betala någon skatt alls. Men istället för att ta bort skatten för de sämst ställda svarar våra politiker med att det finns bidrag att söka. Varför gå en dyrbar omväg och betala ut bidrag när det går att sänka skatten istället. Nu räcker det inte ens att skattebefria många av de sämst ställda utan det krävs bidrag för att de skall kunna överleva.


De makthavande måste helt enkelt kapa bort den byråkratiska inblandningen med dyrbar administration vilket skulle frigöra pengar till att höja de sämst ställdas pensioner. Det är våra politiker som genom sina beslut ställt en mycket stor del av svenska folket i den prekära situation de nu befinner sig. Att jobba ett helt liv men ändå bli fattigpensionär väcker knappast tacksamhetskänslor. För de som går i pension har förutsättningarna ändrats utan att de haft en möjlighet att påverka.


Naturligtvis kommer det att bli värre för våra politiker eftersom det är runt två miljoner människor vars livssituation drastiskt förändrats som kommer att ställa krav. Alla dessa människor är en maktfaktor det politiska etablissemanget blir tvungen att rätta sig efter annars ... Våra politiker har hamnat i en situation som kan beskrivas med att hur man än vänder sig har man ändan där bak. Det är bara för våra politiskt aktiva att acceptera faktum eller maktlös se på när vårt politiska maktsystem går i graven.

Av Sven-Erik Hemlin - 28 april 2019 19:56


Våren har fört med sig att Sverige brinner igen lite här och var. Kanske är det bara början på en period då svårsläckta bränder blossar upp. Hursomhelst har en myt klätts av igen, att det inte brinner två gånger på samma ställe. Ja, samma ställe är det ju inte, det är nya områden som drabbas men samma land. För myndigheten som skall hålla i trådarna uppstår nya problem med trovärdigheten. Samma sak gäller de politiska makthavarna.


Vad som kommer i dagen när bränder blossar upp lite varstans är hur mycket pengar som försvinner på saker invånarna inte betalar skatt för. Eller omfördelning som politiker har som favorituttryck när pengar tagits där de funnits och lagts där de fattats. Fundamentet för invånarnas villighet at t betala skatt är ett väl fungerande samhälle, men pengarna slösas bort på reformer som går ut på att köpa partisympatisörer.


Hela vårt politiskt styrda samhälle är korrumperat eftersom vårt styrelsesätt går ut på att skydda makten och därmed också de som ser till att makten behålls. Det är inte invånarnas väl och ve som sätts i första rummet, det är det politiska spelet om makten. Vad som nu sker är att invånarna blivit kritiska i bedömningen av vad välbetalda politiker egentligen gjort och kan göra för dem. Nästa steg kan bli ännu mer förnedrande för de som tagit på sig rollen som politisk företrädare.


I och med bränder blottas vårt lands svaghet när det gäller den beredskap som  finns. Vi kan inte lita på att andra länder skall komma hit och flygbomba. De miljoner egna plan skulle kosta behövs ironiskt nog till jobbskatteavdraget och alla de människor som kommit till vårt land av skilda anledningar. Vi har ju dessutom till och med politiker som avslöjats med att fiffla och de är antagligen inte ensamma. Många bäckar små blir till stor å, brukar man säga.


Redan när flyktingströmmen vällde in i landet fanns små notiser om hur mycket pengar det kostat att komma till vårt land. Inga småsummor precis så redan då kunde man med säkerhet säga att de fattiga och mest behövande var de som blev kvar i krisområdena. En stor del av de som kommit hit kan anses vara ekonomiska flyktingar, om man ser till antalet nya bilar de färdas i rör det sig inte om små summor de haft med sig. Är även dessa bevisligen välbeställda flyktingar berättigade till stöd med statliga eller kommunala pengar?


Det kan aldrig bortförklaras att ganska många av de våldtäkter som blivit allt vanligare och den ökade brottsligheten har ett samband med de människor av olika nationaliteter som kommit till vårt land. De gamla partiernas oförmåga att inse vad de ställt till med genom sitt aningslösa agerande, kommer så småningom att leda till hårda tag. Har de verkligen kurage nog att göra vad som måste göras?


Enbart de senaste två åren har världen förändrats till stor del tack vare en enda man, nämligen Donald Trump. Han har stor del i att människorna inte längre litar på de samhällssystem som funnits under alla år. God hjälp har han haft av den högteknologiska utvecklingen där missledande information blivit vardagsmat. Trump ifrågasätter allt utom sig själv men ser man tillbaka på historien kommer han att falla inom en snar framtid.


På väg att ta över det stora landet i väster finns en hel hög med unga kvinnor som kan använda de sociala medlen bättre än Trump. Vårt land har samma problem, de politiker vi har är inte kompetenta att kunna anpassa vårt samhälle till den högteknologi vi kommer att tvingas leva med. Vad som saknas i vårt land är att de unga högutbildade inte ser politiken som lockande, de vet att de skulle bli motarbetade om de skulle göra det.


Att vi ser slutet på konsumtionshysterin har många ekonomer upptäckt, men hur det skall bemötas går åsikterna isär. En sak tycks de ändå vara enhetliga om, att det måste ske en omfördelning av befintliga pengar. I takt med att jobb försvinner när de smarta maskinerna av kostnadsskäl börjar användas av företagen i större utsträckning än i dag, kommer antalet fattiga att öka oroväckande. Det i sin tur kommer då också att drabba de i dag rika, vilket till och med en femteklassare kan räkna ut.


Det är de unga som insett att de blir de som kommer att tvingas förändra hela vårt styrelsesätt och samhällssystem. Knappast genom att bli politiskt aktiv utan genom grupper av likatänkande. I en värld då pengar styr det mesta är politiska företrädare de absolut sämsta att leda och fördela de gemensamma medlen. Det måste helt enkelt bli så att varje viktig verksamhet tilldelas pengar för att täcka behovet, vad som blir över är också vad politiska företrädare och administrationen får kosta.


Det skall inte finnas någon "anställningstrygghet" för den som känner för att aktivt verka inom politiken. Tvärtom skall det vara ett fritt val att inte ha någon trygghet utan personerna själva måste se till att ha någonting att falla tillbaka på när deras uppdrag tar slut. I många fall är en mandatperiod för lång, man måste därför se till att de väljs in med två års mellanrum. Det utesluter de som den långa vägen av rövslickande kan få välbetalda förtroendeuppdrag genom lång lojal trogen tjänst. Sådana personer är landets stora kostnadsproblem, inte de som av skilda skäl tvingas leva på bidrag.


De flesta politiker är fullt friska arbetsföra personer men vad de sysslar med är inte ett arbete, utan en hobby som av någon anledning blivit en form av "yrke". Detta visar hur vårt land med förutsättning att blomstra kunnat bli som det blivit. Man brukar säga ha bocken som trädgårdsmästare, men vi har haft personer som brunnit för att förändra och därmed lämnat efter rykande ruiner. Nuvarande politiker är precis lika brandfarliga.

Av Sven-Erik Hemlin - 23 april 2019 20:01


Politik har varit som ett självspelande piano men där ingen förstått sig på mekanismen och samma melodi har spelats år ut och år in. Bristen på underhåll har dessutom gjort att det nu inte bara spelar falskt utan också visar tecken på att helt lägga av. Politiker som sjungit med har istället för att kasta ut pianot ändrat både tonart och text vilket fått det att skära i öronen på invånarna.


Den politiska refrängen har ändrats i takt med att det självspelande pianot gjort melodin oigenkännlig. För inte så länge sedan kunde man ofta höra ordet rasist men det uttalas nu så sluddrigt att man bara kan höra sist och det vill inget politiskt parti vara. Partierna måste ligga i framkant och synas för det är ju så vårt samhälle blivit. Ingen politiker tycks ha tänkt på att den majoritet av invånarna som är osynliga och bara existerar som personnummer har stora problem med vårt illa fungerande välfärdssamhälle.


Eftersom de osynliga nu pockar på uppmärksamhet har proteströrelser börjat växa upp som svampar ur jorden. Det är inte bara pensionärer som tvingas leva under usla förhållanden utan även de som drabbats av politiska direktiv som verkställs av Försäkringskassan. Till och med inom Socialdemokraterna finns medlemmar som vill återupprätta vår demokrati.


Läste att Moderaterna skall skrota sin logga och ta tillbaka den gamla, nya Moderaterna kopplas ihop med det största bidraget i svensk historia och att gamla boende i ruckelkåkar tvingas betala lika mycket i fastighetsavgift som en lyxvilla. När kommer det stora röda partiet att byta namn, varför inte till Social(falls)demokraterna ...? Med hjälp av den tidigare Alliansen har S i regeringsställning trampat på i ullstrumporna och lyckats skapa ännu fler rika, men också ett skrämmande antal fattiga.


Politiker har talat om urbanisering med växande storstäder, men det är inte de ungas dröm. Många drömmer om att flytta till "landet" som det som finns utanför storstäder kallas, fjärran från oprovocerat våld och risken för barn att bli rånade på både telefon och kläder. Men inte ens ute i landet är människorna förskonad från grov brottslighet eftersom poliser saknas på många orter. När katten är borta dansar råttorna på bordet sa man förr.  Det är så vårt land och storstäderna blivit och någon lösning finns inte i sikte.


De unga har redan fattat att de själva måste ta initiativ till att förändra sina liv och när de gör slag i saken tvingas det fram en samhällsförändring. Genom utbyggnaden av fiber kan många mindre orter vara intressanta för många typer av företag att etablera sig. Även företagen känner av kostnadsökningar i storstäderna och den ökade kriminaliteten.


 Som en följd av invandring och flyktingmottagning är många små kommuner på väg mot konkurs. Det parti som avskyr allt vad bidrag heter har skapat ett land där bidragen till de med ett arbete snart är större än intäkterna. Naturligtvis drabbar det de sämst ställda men de är ingenting värda, de konsumerasr ju ingenting i onödan. Vad anhöriginvandringen har tillfört landet är vårdbehövande gamla där inte ens den först hitkommande har ett jobb. Det rätta vore att den först hitkommande bevisligen har ett jobb med vilket hen ska kunna försörja sina föräldrar.


Hur vårt land skall kunna överleva en längre lågkonjunktur övergår mitt förstånd. Många av de som har ett arbete är politiskt skapade, det vill säga icke hållbara utan enbart för att sysselsätta dessa personer och bättra på arbetslöshetsstatistiken. De jobben försvinner naturligtvis i takt med att staten och kommunerna får allt sämre ställt. Man kan räkna med nästan en fördubbling av antalet arbetslösa varav ett fåtal är berättigade till a-kassa.


Redan hårt pressade kommuner där socialbidragen blivit en utgiftspost som gör att invånarna inte får vad de betalar för, kommer verkligen att sätta press på representanterna för de partier som finns i riksdagen. Utan stöd från partikamrater ute i landet riskerar det att nya partier växer fram som utgår från hur verkligheten ser ut för invånarna utanför riksdagshuset och invånarna runt Stureplan.


När det skär sig mellan partiernas högsta ledning och de som tvingas se problemen i ögonen finns risk för att någon tar kommandot eftersom ingen annan är villig att göra det. Vi kan se fenomenet i form av KD som vågat ta bladet från munnen sporrad av ivrigt påhejande partikamrater. Skit i den ideologi som funnits den gav inga politiska poäng nu är det helt andra spelregler som gäller.


Men eftersom invånarna inte varit med och godkänt de ny reglerna kan vi förvänta oss en turbulent tid då Löfven säger att det är förfärligt men mer blir det inte. Ett nyval kan komma ganska snart och ny statsminister kan då bli Ebba Busch-Thor. Våra politiker måste vara världsmästare i att ställa allt på huvudet.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards