Senaste inläggen

Av Sven-Erik Hemlin - 26 november 2019 18:19

När man hör från regeringshåll att det här fixar vi så ta det lugnt, förs tankarna till Estonia och tsunamin i Thailand. Samma handlingsförlamning och politiker som talar med dubbel tunga. Vi kunde inte se våldet och brottsligheten komma sa Löfven, inte undra på när all kraft gått åt till att stoppa SD från att dränera partiet. Ändå är det inte SD som är problemet, det måste Löfven leta efter hos sig själv och de övriga partikamraterna.


Osökt kom jag att tänka att det måste vara något fel på vänsterideologierna hos S och V som tillsammans inte kommer upp i mer än runt trettio procent tillsammans. Att de äldre tidigare S-väljarna hellre sympatiserar med SD än V är inte svårt att förstå, säg det land där socialism som V förespråkar har fungerat. Det gör det inte med högerstyre heller, det är förödande för de svagare grupperna.


Om det finns någon lösning där ideologier får stryka på foten, för det kanske allra viktigaste är att de politiska partierna kan enas om vad som måste göras istället för smutskasta varandra. När inte våra så kallade politiska företrädare insett att deras uppdrag går ut på att skapa de bästa förutsättningarna för invånarna att leva drägligt, är det vårt politiska maktsystem det är fel på.


Vad allting handlar om i dagsläget är att invånarna ser ett samhälle i sönderfall, men de makthavande försvarar sönderfallet. En så enkel sak som att helt ändra Försäkringskassans makt att ifrågasätta läkares sjukskrivningar som skapar elände istället för att hjälpa, borde ha rättats till för flera år sedan. Visst var det Moderaterna som ställde till det, men detta har fått fortgå med en socialdemokratiskt ledd regering som istället ägnat sig åt miljöfrågor och att ge mer till de redan rika.


När de politiska besluten ifrågasätts av både partikamrater och invånarna mister de makthavande förtroendet om att kunna regera. Det går inte att irra runt som yra höns och kackla om att si och så skall göras, utan att veta om det är genomförbart eller inte. Det är så problemen uppkommit inom skolan, vården och polisen, de som vet mest har inte tillfrågats om vilka åtgärder de tror skall fungera.


Skulle förvåna om skolan om fem år blivit bättre, eller att de människor som kommit hit men inte har rättighet till det kastats ut. Att möta Olle i grinden som man sa förr betyder att sätta stopp för att undvika problem. Det går inte att förneka vad flyktingströmmen till landet orsakat, många små samhällen har förändrats till oigenkännlighet. Svenska folket ställdes inför fullbordat faktum att så här kommer det att se ut framöver, det får ni finna er i. Nu visar det sig att svenska folket inte finner sig hur det blivit.


Många frågar sig varför det alltid är invånarna som skall städa upp efter så kallade folkvaldas misstag. De som påtagit sig rollen som politiskt företrädare skall också vara medveten om att de är ansvariga för det som blir fel. Eftersom ingen haft en möjlighet att påverka detta tidigare har vi fått styrande politiker istället för att de utför invånarnas önskningar.


Det samhälle vi nu har är ingenting invånarna godkänt, det är politiskt skapat i förvissning om att invånarna inte skulle kunna göra någonting åt det. När invånarna nu visar att de sannerligen kan ställa till det för de flesta partier genom att ställa sig bakom SD, har det satt en blåslampa i baken på det politiska etablissemanget. Skall bli intressant att se om sossarna har kurage nog att ta strid för de svagare grupperna och sätta regerandet på spel. Att vilja är en sak, att kunna någonting helt annat.


Är ganska roande att se hur Åkesson med självförtroende och medvind mer uppträder som en härförare i motsats till Löfven som grävt ner sig i en skyttegrav och hoppas allt skall blåsa över. Man vinner ingenting utan att ta strid för det man tror på, kanske det är felet med det forna stora partiet, de tror inte ens på sin egen ideologi. Överger man de som de satts till att försvara, kan man inte vänta sig lojalitet utan istället förakt.


Genom att överge arbetarklassen lämnade sossarna fältet fritt för SD som inte lindar in vad de tycker och tänker. Så gör bara inte den som vill vara politiskt korrekt, hörde jag en försvara den tvehågsenhet som finns inom partiet. Det går ju inte att öppet erkänna att den i det närmaste okontrollerade arbetskraftsinvandringen och flyktingmottagningen ställt till ett helvete för både kommuner och invånare. Men ser de inte att det ställer till det för partiet?


Priset alla får betala är nu nerdragningar inom de områden invånarna betalar skatt för att staten, kommunerna och landstingen skall leverera vad det tydligt och klart anger vad skatterna skall gå till. Måste pengarna öronmärkas för att se vad det blir över till de som säger sig företräda invånarna? Det utjämningssystem det pratas om är ingenting annat än en omfördelning, pengar måste tas där de finns. Än så länge finns kommuner med pengar att röra sig med, men hur länge?

Av Sven-Erik Hemlin - 23 november 2019 13:46

Det är mycket vi äldre inte förstår när det gäller hur vårt land kunnat bli som det nu är. Vad vi förstår är att det som händer inte kommit som en blixt från klar himmel, det har funnits gott om tid att politiskt samsats kring åtgärder för att förhindra de sociala orättvisorna och det ökande våldet och brottsligheten. Vårt land framstår nu som ett varnande exempel när det gäller hur man inte behandlar gamla och sjuka människor, eller har öppna gränser och arbetsinvandring utan kontroll.


En gång i tiden emigrerade många svenskar på grund av den fattigdom som fanns i landet, nu ser vi en annan typ av emigranter, pensionärer med pensioner utöver de vanliga och de pensionärer som blivit nyrika efter försäljning av bostadsrätter eller villor. Bättre klimat och mera för pengarna är argument som hörs från utflyttade. Det finns bortåt ett par miljoner fattigsvenskar som skulle vilja ha det så, men vet att så kommer det aldrig att bli.


Sverige är på väg att bli ett land i gärdsgårdsserien av Europas länder, det behövs bara en lågkonjunktur för att vårt välfärdssystem skall kollapsa. Oroande tecken finns redan trots att vi haft en långvarig högkonjunktur som borde använts till att förbättra för de sämst ställda. Istället är det de redan rika och höginkomsttagare som har så de klarar sig. Naturligtvis väcker det avundsjuka och ur den föds ilska mot de makthavande.


Till och med våra politiker borde inse att samhällsförändringen med ökande klyftor och sociala orättvisor skapar oroligheter. När de oroande sakerna händer är det mest framträdande hur illa organiserade de statliga myndigheterna är, där den ena inte vet vad den andra gör. Ytterst ansvarig för detta är regeringen som tvingas ödsla tid på att försvara fattade beslut som inte har en folklig förankring.


Kunde läsa att MP vill ge ytterligare subventioner till de som kör sina fordon på etanol, vilket visar att partiet knappast lever i samma verklighet som alla vi andra. Släpper Löfven igenom en sådant löjligt förslag väntar en folkstorm utan like. Det verkar vara huggsexa om vem som kan komma med det mest idiotiska förslaget sedan de fyra partierna i "Jöken" som det kallas  slog ihop sina (kloka?) huvuden.


Våra politiker har inte insett att politisk styrning är orsaken till organisationsproblemen, det som skulle vara ett skyddsnät för det politiska maktsystemet har istället blivit regeringens akilleshäl. Att ha makten och inte veta hur den skall användas är ett tecken på att vårt styrelsesätt är åt helsike fel.


Om vi går tillbaka fyra år i tiden gjordes politiska misstag som aldrig kommer att kunna repareras. En av anledningarna till socialdemokraternas kräftgång är att vända sig mot andra i bortförklaringar istället för att söka felet hos sig själva. För Löfven handlar det om prestige att inte ha någonting med SD att göra, det har ju sagts gång på gång. Om inte SD blir delaktig i de obekväma beslut som måste fattas, ökar partiet ytterligare.


Det forna arbetarpartiet kapade rötterna till arbetarklassen för många år sedan, medvetna om att de trogna väljarna var gamlingar som skulle falla ifrån efter hand och att unga inte kunde lockas till partiet. Enda möjligheten för partiets överlevnad troddes vara att vända sig till medelklassen och stryka den medhårs. Till och med de borgerliga har insett att det är en flyktig väljarkår, mycket tack vare lärarnas försämrade löner och status.


Många med industriarbete hör numera lönemässigt till medelklassen eftersom de tekniska framstegen gjort att det krävs en högre utbildning. Till medelklassen lönemässigt hör också många politiker vilket ger dem helt andra levnadsvillkor vilket gjort att de svårt att sätta sig in i de svagare gruppernas usla ekonomier. En fördyring med några hundralappar märks knappast för dessa politiker, för lågavlönade, pensionärer, sjuka och arbetslösa svider det rejält i de redan tidigare tunna plånböckerna.


Genom att inte ta itu med orättvisorna har S förlorat sin trovärdighet i de sämst ställdas ögon. Läser daglig dags de som försvarar sossarna och svartmålar SD, vilket retar upp många ytterligare. Partiet skryter om att de skall förbättra för pensionärer men så visar det sig att det inte är de med lägst pensioner som skall få mer, utan de med dubbelt så mycket som fattigpensionärerna. Sjuka och arbetslösa kan känna sig blåsta.


Sammanhållningen mellan de gamla partierna när det verkligen kniper gör att enda sättet för SD att komma i maktställning är egen majoritet. Eftersom SD nu tydligen är största parti kan man förstå att KD och M flirtar med Åkesson, men är knappast villiga att utlova några ministerposter till SD vid en regeringsbildning. Det är alltså svårt att sätta något parti i ett visst fack, men undantag för V och SD förstås.


Kan förstå om folk uppfattat de övriga politiska partierna som kameleonter, som skiftar färg för att smälta in i bakgrunden. Men även det är svårt, eftersom svenska folket kräver klara raka besked att så här skall det göras, blir alla partier inblandade.

Av Sven-Erik Hemlin - 20 november 2019 18:17

Jag känner av åldern, det usla vädret och att vårt samhälle som är på väg åt helvete. Det usla klimat vi har går inte att göra nånting åt, däremot dom som skall företräda invånarna, vilket har visat sig i opinionsundersökningar. Om det är ett skrämskott är svårt att säga, men visst visar en massa människor att dom är trötta på allt politiskt tjafs utan att det händer nånting.


Man hör ofta att äldre människor tröttnat på att bli påtvingade unga spolingars idiotiska förslag om att rädda vår miljö mot en hotande katastrof. Ungdomlig dårskap är ingen förmildrande omständighet, dom har betalt för att förvalta invånarnas pengar på bästa sätt. Det betyder att invånarna ska ha valuta för sina skattepengar, det är illa ställt med det numera.


En hotande klimatkatastrof skiter väl jag i, vet inte ens om jag lever nästa vecka, var det en gammal bekant som sa. Han hade alldeles rätt, de politiska makthavarna försöker skydda oss mot nånting som kanske händer och ser inte vad som händer just nu. Med människor, unga och gamla.


Bevisligen är det politiska beslut och storhetsvansinne som skapat det samhälle vi nu tvingas leva i, så det är inte invånarna som ska bekosta en bättre miljö. Vårt land ligger verkligen i framkant när det gäller dåliga beslut och det är dom i första ledet som blir kanonmat i ett krig. För visst liknar det mest ett krig det som pågår.


Gängvåldet som får löpsedlar och feta rubriker, att skjuta någon ger mer genomslag än att måla en tag på en husvägg eller busskur. För en tid tror dom att dom är nånting och det är dom ju också, mördare. Om dom åker fast är dom snart ute igen, det är så dom tänker. Måste vara busenkelt att ändra på det.


Kanske lösningen är att dom får skjuta varandra och på det viset rensas dräggen bort. Varför känna empati när inte dom gör det. Avskärma ett område de inte kommer utanför och evakuera alla oskyldiga människor som nu hamnat mitt i smeten. Låter drastiskt men bättre än att det inte händer nånting alls. Ont ska med ont förgöras heter det ju.


Måste vara ett helsike att vara politiker i nuläget, inte minst statsminister som förväntas ta kommandot när det skiter sig. Ja, det är vad folk väntar sig, men Löfven tassar på i ullstrumpor för att inte störa dom som inte ser något fel alls i det som händer. Han har ju tagit fan i båten i form av MP och försöker förtvivlat förhandla för att komma i land eftersom båten håller på att gå i kvav.


Men det ser illa ut, dom som skulle skött länspumpandet har hoppat av en efter en. Kvar av det en gång stora partiet är bara en spillra, eller rättare sagt dom som står och faller med partiet. Vet inte med säkerhet men det kan säkert vara runt femton procent som försöker vara lojala så länge det går. Dom S-märkta som har politiken som levebröd på lägre nivå i kommuner och landsting har säkert börjat se sig om efter ett parti som erbjuda en fortsatt inkomst på invånarnas bekostnad.


För gemene man har säkert aldrig frågan dykt upp tidigare, men i takt med alla försämringar väcks frågan om hur många det är som genom politiska uppdrag har sin inkomst från invånarnas skattepengar. Det är fullt naturligt när nerdragningar sker inom områden som skall vara skattefinansierade. Har man inte råd med personal på golvet finns inte heller pengar till politiskt tillsatta personer. Det är ju skattepengar de lever loppan på. Så är det ju bara.


Inom kommuner och landsting dräller det av politiskt tillsatta chefer över kvalificerade  anställda chefer, det är kaka på kaka som man brukar säga. När dessutom många av dessa chefer avslöjas med handen i kakburken blir det ännu mer pinsamt. En del får aldrig nog, dom måste ha mer hela tiden.


När det gäller välbetalda politiker och byråkrater har de levt i en gräddfil som man nu förhoppningsvis kan börja se slutet på. Folk på gatan har börjat inse att sötebrödsdagarna är över, istället går vi in i en tid då vi får rätta munnen efter matsäcken. Det påminner mig om en jag jobbade med för snart sjuttio år sen som varje dag innan han öppnade matlådan sa: Undrar vad mamma skickat med för gott i dag. Innehållet var samma varje dag, stekt korv och potatis med ett stekt ägg överst.


Kan det bli så jäkligt att vårt land kommer att hamna i samma läge som det var för runt åttio år sen? Inte otroligt eftersom det enda stabila i vårt land är skogen och malmen. men blir det ingen efterfrågan på dom produkterna på grund av nedgång i konjunkturen hjälper inte det. Några egna storföretag har vi inte längre som på det gamla seglivade industrisamhällets dagar, i dag har vi nånting som kallas tjänstesamhället. Det går ut på att folk ska köpa tjänster istället för att göra det själv, vilket är svårt när tekniken gått framåt med stormsteg.Men vad händer när folk inte har pengar att leja företag?


Enda trösten är om man ser tillbaka på det historiskt berättade, kommer det att bli en förändring. Hur den kommer att se ut vet vi lika lite om, som våra politiker om verkliga livet. Det är hur verkliga livet ser ut för invånarna som till slut kommer att fälla avgörandet, det får dom politiskt aktiva finna sig i. Det värsta som kunnat hända vårt politiska maktsystem har hänt och det är att invånarna börjat tänka själva. Dessutom är det ju så att folk tror på vad dom kan se med egna ögon och dom ser det våra politiker inte ser.

Av Sven-Erik Hemlin - 17 november 2019 19:49

Att se grandet i andras ögon men inte bjälken i sitt eget är hur folk ser på våra politiker i dag. Det är tydligen lättare att skylla på SD än inse att den egna politiken inte fungerar. Eller att inte våga visa handlingskraft och ta tag i problemen. Den ökande kriminaliteten och våldet kräver krafttag och snabba beslut om lagändringar.


Det som nu händer är den handlingsförlamning de makthavande lidit av under flera år. Med den allt mer kaosartade politiska situationen vågar inte regeringen säga varken bu eller bä utan försöker prata sig ur det minst sagt besvärliga läget vårt land hamnat i. Vart tog den svenska modellen vägen, eller är det den som är boven i dramat?


Åskådare kan inte lastas för favoritlagets förlust, men just det lyser igenom hos de partier som tappat till SD. Vad det handlar om är att supportrarna tröttnat på grund av att uppenbara orättvisor inte rättas till. Det hjälper inte att till de äldre säga att om några år skall pensionerna rättats till så de blir rättvisa, de är förtvivlade över hur de har det i nuläget och behöver ett tillskott nu. Ett överskott finns enligt vår finansminister, varför inte använda några miljarder av det.


Pensioner, sjukbidrag och a-kassan försämrades av den borgerliga alliansen, nu är frågan var eller från vilka pengarna måste tas för att återställa trygghetsförsäkringarna. Det handlar om att pengarna förs tillbaka därför att det är en försäkring det betalas in till. Politiker måste vara godtrogna om de tror att kompensationer i efterhand gjuter olja på vågorna. Problemet med att få pengarna att räcka är akut, de behövs nu och inte om något år då många av de äldre kanske redan är döda.


Det politiska maktsystem vi har blockerar allt vettigt tänkande och det blir mest populistiska utspel som de själva vet är svåra att genomföra. De som styr vårt land fungerar inte som ett sammansvetsat lag utan saknar helt den organisation som krävs. Om inte de politiska partierna tar gemensamt ansvar för vårt land kommer det att falla sönder och samman.


Vårt land var inte moget för privatiseringar, ändå genomfördes det. Det som skulle ge invånarna valfrihet har istället skapat ett kaos eftersom de som vinstdrivande företag måste visa upp resultat. Apoteken har inte för många nödvändig medicin på lager, skolor ser mer på skolpengen än eleverna och det fuskas med betygsättning. Vad har gynnat invånarna?


Karolinskas skrytbygge som visat sig inte fungerar bevisar bara politikers dumhet och slöseri med skattepengar, det visar också hur lite en regering kan lägga sig i och säga stopp och belägg. Brottsligheten och den korruption som kommer i dagen visar att vårt land blivit en bananrepublik istället för ett demokratiskt land.


Det är mycket vi äldre inte förstår när det gäller hur vårt land kunnat bli som det nu är. Vad vi förstår är att det som händer inte kommit som en blixt från klar himmel, det har funnits gott om tid att politiskt samsats kring åtgärder för att förhindra de sociala orättvisorna och det ökande våldet och brottsligheten. Vårt land framstår nu som ett varnande exempel på hur man inte behandlar gamla och sjuka människor, eller har öppna gränser och arbetsinvandring utan kontroll.


En gång i tiden emigrerade många svenskar på grund av den fattigdom som fanns i landet, nu ser vi en annan typ av emigranter, pensionärer med pensioner utöver de vanliga och de pensionärer som blivit nyrika efter försäljning av bostadsrätter eller villor. Bättre klimat och mera för pengarna är argument som hörs från utflyttade. Det finns bortåt ett par miljoner fattiga svenskar som skulle vilja ha det så, men vet att så kommer det aldrig att bli.


Kan inte bli annat när vi har yrkespolitiker som hänger med år efter år var det en som sade. Naturligtvis är det så att även det politiska arbetet blir slentrianmässigt, det enda "yrke" som är skyddat mot allvarliga misstag med ekonomiska och sociala följder. Den politiska oron kan helt tillskrivas de politiska misstag som gjorts och som fått förödande konsekvenser för alldeles för många människor.


Vad nedgraderingen av läkare, sjuksköterskor och lärare kommer att föra med sig är det ingen som vet, de yrkesgrupperna är åtråvärda hos de privatägda verksamheterna och har inga skäl att vara solidariska med de politiska makthavarna. Hur mycket vårt politiska maktsystem skadar landet visar sig undan för undan till dess det en dag är för sent att ändra på det. Kanske är yrkespolitiker boven i dramat, de har mest att förlora.

Av Sven-Erik Hemlin - 14 november 2019 19:23

Att vara politiker är inte lätt och värre kommer det att bli. Vallöften handlar om att skattepengar skall läggas på saker som kan ge röster, därför glöms det mest effektiva sättet  bort i ivern att få regera. Men om vi nu går in i en tid då inte går att lova saker som kostar pengar, vad kan de då lova? De överskottspengar som finns i kassan räcker inte långt, så hur skulle invånarna ta emot budskapet om något parti föreslog att antalet politiker, byråkrater och administratörer måste minska?


Det stora antalet människor som administrerar vårt land har sin lön från den gemensamma kassan, är inte bara en nutida kostnad utan är så i många år framöver. Det skyddsnät som skapats för politiker rimmar illa med en demokrati, det liknar mer vad som förekommer i diktaturstater. Man kan inte med bästa vilja i världen ha ett skydd för politiska företrädare samtidigt som skyddsnätet för invånarna i en del fall helt dragits undan för andra grovmaskigt och lätt falla igenom.


Att svenska folket är skattetrötta är ingen väl bevarad hemlighet, men det som mest retar invånarna är de skatter och avgifter som måste betalas utöver inkomstskatten. Läste att elnätbolagen nu måste sänka sina hutlösa nätavgifter, antagligen för att ge utrymme för staten att kunna beskatta elen mera. Kan inte se någon annan förklaring eftersom trots enorm kritik inte hänt någonting tidigare.


Går vi in i en lågkonjunktur och människor blir arbetslösa minskar skatteintäkterna. Vid en lågkonjunktur kan man därför räkna med att staten måste få in pengar på annat sätt. Om nu inte mot förmodan hela den enorma kontrollapparaten tvingas till besparingar i form av färre anställda. Det handlar om en balansering av intäkter och kostnader, om inte intäkterna kan öka ger en rationalisering av de offentliga verksamheternas administration bäst resultat.


Svenska folket vet det inte och jag tror inte ens våra politiker har en aning om vad vårt politiska maktsystem kostar invånarna varje år. Många statliga verk är överflödiga genom vårt EU-medlemskap, där skulle det kunna sparas pengar som behövs till annat. En återgång till hur det var tidigare och halvera riksdagens ledamöter skulle inte bara frigöra pengar, det skulle också sålla bort en massa människor vars riksdagsplats bara är till för att trycka på rätt knapp vid voteringar.


De beslutade avtal som ger avdankade politiker en trygghet förekommer över hela linjen, men har inte godkänts av invånarna. Vad det handlar om är trolöshet mot huvudman, det vill säga invånarna tvingas betala för någonting de inte godkänt. Det är dags att det borttagna tjänstemannaansvaret återinförs och de skyldiga kan ställas till svars.


Men inte bara en stor del av svenska folket utan också LO har insett att alla försök att förändra är som att springa med huvudet före in väggen. Det är nog inte bara LO basen som nu skall avgå som insett att Löfven inte går att påverka, han förhandlar till dess partiet hamnar under tjugo procent. När det händer skyller han på SD.


För oss äldre som på gott och ont växte upp med det en gång enväldiga partiet ter sig dagens socialdemokrater som patetiska figurer. Vår statsminister säger en sak och blir tillrättavisad av sin samarbetspartner, det pyttelilla MP. När det gäller förtroende såg jag att Åkesson seglat förbi Löfven i storstäder, snart händer det också i hela landet. Ingen förvånas.


I det här läget vore det bättre med ett nyval så snart som möjligt men det skulle väl utmynna i samma kaos vi kunde se efter senaste valet. Alla partiledare vill vara Herre på täppan, men ingen av dem har folket bakom sig. Ett val skulle innebära ytterligare splittring men samtidigt också det politiska maktsystemets svanesång.


Kan inte låta bli att citera någonting som stämmer in på den moderna människan och som har stor del i folksjukdomen psykisk ohälsa. Jean-Jacques Rousseau skrev följande: Akta dig för robotlivet. Vakta på din livsföring och på dig själv så att din vardag inte automatiseras till viljelös vanlevnad. Den som levt längst är inte den som räknat de flesta levnadsåren utan den som känt att han levt.


Tänk om alla människor tänkte och levde på det sättet, hur skulle inte vår värld då se ut?

Av Sven-Erik Hemlin - 10 november 2019 16:07

Orosmolnen hopar sig kunde jag läsa i en artikel. Det största hotet mot mänskligheten är inte en förestående klimatkatastrof det verkliga problemet måste först klaras av nämligen vad folk skall leva av. Konsumtionen börjar mattas av, det tillverkas mer varor än vad som kan säljas. För företagen betyder det att personalkostnaderna måste skäras ner genom avskedanden.


Vår egen regering satte målet lägst antal arbetslösa i Europa, de hade inte läst eller förstått de varningar som mer kunde ses som en fin vink om vad som var på väg framöver. Tiden går snabbt och det har rullat på bättre än förväntat mycket tack vare låga räntor. Många har lånat på sina fastigheter som stigit i värde tack vare ständigt höjda taxeringsvärden. Nu ifrågasätts om fastigheterna verkliga är värda taxeringsvärdet, det är köparna som sätter ribban.


Vad händer om som det hänt i många länder, att priserna kraftigt faller? Naturligtvis måste då även taxeringsvärdena justeras och förmögenheten som bara finns på papper till dess fastigheten sålts sjunker. Det har hänt i många länder, även i vårt land på åttiotalet. Om inte detta måste ses som en väldigt skör bubbla, så inte vet jag.  


Hur ofta hör man inte att ödet varit inblandad när någonting hänt? Egentligen är det en förklaring man vill stödja sig emot eller bortförklara det som hänt. I själva verket har vi själva påverkat det som hänt på ena eller andra sättet. Somliga saker händer, men de händer inte utan anledning. Ödet är i själva verket resultatet av val vi gjort som blivit rätt eller fel.


Många ekonomer varnade för flera år sedan att situationen började bli ohållbar. De rika blev rikare och de fattigare fler vilket skapade en obalans som på sikt skulle påverka alla. För att inte skapa panik utsågs en syndabock som skulle fungera som en dimridå nämligen klimatet och då inte minst koldioxiden. Så här långt har de mäktiga som ligger bakom klimathysterin lyckats, men hur länge kommer det att hålla?


Ganska snart kommer miljöfrågor att hamna längst under i de beslutsunderlag som skall hanteras. Det är ingen tillfällighet eller ödet som får det att hända, vi har bäddat för det under flera år. Ingen kan förutsäga vad som händer när vi drabbas av en lågkonjunktur samtidigt som England genomför Brexit.


Vad vi kan vänta oss är ett EU som blir starkt försvagat genom Englands utträde. Med ett svagare Tyskland går även EU mot en osäker framtid, det kan bli så att medlemsländerna inte har råd att betala för sina medlemskap, det egna landet måste gå före. Det är mycket som händer när en lågkonjunktur rensar bort de ekonomiskt svagaste företagen.


Det här är vad som borde oroa de styrande i vår storstäder eftersom det är de som drabbas hårdast. De flesta företagen i storstäder är butiker av skilda slag, matställen, tjänsteföretag och  ett enormt nöjesutbud som är beroende av att folk har pengar att spendera. Det säger sig självt att a-kassepengar knappast inbjuder till ekonomiska utsvävningar, många av de som blir arbetslösa har ingenting att falla tillbaka på.


Det går ganska snabbt utför när det väl har börjat, det blir lite som fallande Dominobrickor, faller en faller alla. Problemet som ingen tycks ha uppmärksammat är att företagen i en storstad är beroende av att det går hyfsat för de övriga, alla företagen är viktiga kuggar i det som gjort att storstäder kunnat växa. Försvinner företag i rask takt påverkas de övriga på ena eller andra sättet.


Låter sorgligt men det är den verklighet vi tvingas leva i efter den politiskt skapade förändringen av vår samhällsstruktur. Annat var det på det gamla industrisamhällets dagar då staten genom monopol ägde en stor del av våra viktiga statsägda företag. Det känns inte bra att så mycket har privatiserats om tiderna blir sämre, de har inget samhällsansvar vilket gör att vi går en osäker framtid till mötes.


Det är först när invånarna får uppleva en lågkonjunktur som de kommer att få helt nya värderingar. Någonting som också kommer att påverka hela det politiska etablissemanget eftersom det inte finns utrymme för att behålla någonting som inte är för invånarnas bästa. Politiker kan undvaras, men inte mat på bordet och tak över huvudet. Det borde dagens politiker tänka på.

Av Sven-Erik Hemlin - 8 november 2019 19:46

Minns vad den gamle danske satirikern Storm P skrev för över sjuttio år sedan om vad politik går ut på. Han skrev att om någon ställer sig upp i en talarstol och säger att vi alla sitter i samma båt, är det för han vill bli kapten och vi andra får ro. Ingenting har förändrats på de sjuttio år som gått, i alla fall inte inom politiken.


Har ofta hört Socialdemokrater tala om att det var vi som byggde landet, men så var det ju inte. Det var svenska folket och inte minst kvinnorna som gick ut i arbetslivet eftersom all arbetskraft behövdes vid den tiden. Det då enväldiga partiet drog nytta av detta och skatterna höjdes, det skulle ju bli ett Folkhem gubevars.


Vad det talades tyst om var att vi redan i början på sextiotalet förlorat det försprång som andra världskriget gett oss och därmed blev det ingen brist på arbetskraft. Vi äldre minns säkert alla AMS-kurser och att skolgången utökades för att undvika för stor ungdomsarbetslöshet.


Vårt land rullade på men i saktare mak och den storvulna Folkhemstanken var körd för det kom inte alls in så mycket pengar de politiska makthavarna tänkt sig. Men alla politiska jobb som skulle hantera Folkhemmet blev kvar och kostat pengar och gör så fortfarande. Sanningen är att det finns ingenting Socialdemokraterna kan skryta över senaste femtio åren.


Har en känsla av att det är där problemet för det en gång stora partiet finns. Att dyrka Palme är knappast anpassningsbart i vår moderna tid, vårt land hade problem som inte löstes även då. Palme hade svårt med den ekonomiska biten och lade sig hellre i andra länders angelägenheter och blundade för de problem som fanns i vårt eget land. Han passade helt enkelt inte in i arbetarrörelsen med sitt lysande intellekt och förstod sig inte heller på hur hårt arbetande människor hade det.


Vi äldre vill helst glömma åttiotalets räntor som låg runt tjugo procent som kulminerade i att finansministern Feldt avgick i protest för att ingen i regeringen begrep sig på ekonomi. Sedan kom katastrofen i form av en borgerlig regering som mer liknade yra höns än politiska företrädare och sossarna kom tillbaka. Göran Persson styrde med järnhand och lurade svenska folket genom att konfiskera bland annat pensionspengar för att rädda staten och bankernas urusla ekonomier.


Många genomskådade Persson och de borgerliga kom till makten igen i form av Alliansen, någonting som verkligen ställde till det för de sämst ställda. Med hjälp av gamla ekonomiska teorier hankade vår ekonomi sig fram några år, men de teorier Borg använde sig av var kortsiktiga lösningar. Av den anledningen blev den sista mandatperioden för borgarna en transportsträcka för att bli i opposition igen.


Men mycket förstördes för invånarna under de åren, trots införandet av jobbskatteavdraget. Det finansierades nämligen genom att försämra trygghetsförsäkringarna och att pensionerna hölls nere. Om det börjar bränna till tror jag knappast en borgerlig regering kommer tillbaka till makten i form av en allians och enbart M, KD och SD får knappast majoritet. Men märkligare saker har hänt så man vet aldrig.


Alla försök att få igång en demokratirörelse stupar på splittringen på sociala media, det blir mest en lekstuga när medvetet knasiga inlägg ifrågasätter hur seriöst det är. Men en ny demokratirörelse behövs och har alla möjligheter att växa med rätt företrädare. Kanske reformisterna inom sossarna kan vara intresserade av ett samarbete? Någon demokrati är vi inte längre, det var länge sedan vårt land fungerade demokratiskt.


Letade bland mina anteckningar efter någonting som passar in på dagens pratglada politiker som försöker visa att de gör någonting och hittade detta skrivet av Swami Nikhilananda som lyder: Verksamhet i och för sig har intet andligt värde. Den som ständigt är verksam utan att veta hur verksamheten skall inriktas, blir orolig, trött och osäker.


Det stämmer ju in på våra politiker, de försöker men kan inte uträtta någonting som löser vårt lands problem. Men alla kloka ord som finns att hämta ur gamla tänkares ymniga källor, vad finns klokheten i dag? Var människorna klokare förr eller har den moderna människan slutat tänka?

Av Sven-Erik Hemlin - 5 november 2019 19:36

Varför kan jag inte förklara, men ekonomi fascinerar mig och behovet att veta mer tycks aldrig avta. Hur vår nuvarande globala makroekonomi skall hanteras grubblas det på bland många ekonomiska experter, men i sina teorier hamnar de ändå till slut i gamla hjulspår. Det kan vara förklaringen till att en liten grupp människor sitter på en så stor del av världens samla förmögenhet, det är de som sätter de ekonomiska spelreglerna.


De som föds med silversked i munnen är födda till att tjäna pengar läste jag en gång och med det menades att det är ingen konst att tjäna pengar för den som får ärva stora förmögenheter. Det är inte de själva som har en smart hjärna, de har råd att leja de bästa experterna för att kunna göra bra affärer.


Tittar man närmare på hur personer kunnat skapa rikedomar inser man att de inte skulle ha en chans om inte andra gjorde grovjobbet. Det är samma sak med de stora företagen, utan sina anställda skulle de stå sig slätt. Det ironiska i det hela är att ingen blir rik på hederligt arbete.


Tror inte de som jobbar i sitt anletes svett utan att ha speciellt stor ekonomisk vinning av det, tänker på annat än att få ihop pengar till tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. Ja, några veckors semester varje år också förstås, men den är inarbetad och inte någon form av bonus. När det ger så lite ekonomiskt, men påverkar människors liv till att bli inrutat fram till pensionen. Man kan alltså fråga sig vad driver människan till att arbeta.


Det har jag funderat över i många år, det är inte många som gläds över sina jobb eller löner. Tvärtom hör man ständigt klagomål på odugliga chefer, usla löner och bedrövliga arbetsförhållanden. Man måste se det som att människorna har hjärntvättats att foga sig i att vara slav under sina behov att överleva. Kommer det någonsin att ändras?


Jag tror det och det kommer inom en snar framtid. Huvuddelen av befolkningen har levt sina liv då vi varit förskonade från rejäla ekonomiska bakslag. Det var mer tur än skicklighet att vi kom någorlunda helskinnade genom den senaste finanskrisen, en djup lågkonjunktur var det länge sedan drabbade landet. Om inte alla tecken slår fel står vi nu inför en utmaning då många små och mellanstora företag tvingas slå vantarna i bordet och ett stort antal människor blir arbetslösa.


Under många år har invånarna inte höjt sina röster, men på grund av de ekonomiska orättvisorna kan vi räkna med oroligheter och demonstrationer. Svenskarna är ett helt annat folk numera än tidigare och som kommer att kräva sin rätt. Håller inte för otroligt att nya partier kan komma att växa fram, de gamla kan inte förnya sig och är inte i takt med tiden. En sak är säker, vårt land kommer aldrig att bli som det en gång var.


Redan när arbetslösheten överstiger tio procent öppet arbetslösa hamnar de makthavande i en situation då det blir billigare att införa en statlig grundlön som skall täcka behoven av boende och mat. En överlevnadslön helt enkelt. Eftersom en sådan grundlön som det funnits tankar om i många år ger människor valfrihet, kan man räkna med en samhällsförändring.


Kan därför förstå det mäktiga motståndet mot någonting sådant, det skulle förändra arbetsmarknaden totalt. Varför ha tråkiga monotona jobb med låga löner? Det är inte människan som strävar efter statusprylar, det är de makthavande som på alla sätt försöker få människor i en skuldfälla och tvingas jobba för att klara av räntor och amorteringar.


Politiska beslut utan en noggrann konsekvensanalys har vi sett många av under åren som gått. Det är som om beslut fattas för att visa att de styrande gör någonting, men har lagt allt krut på fel saker. Kan inte annat än klia mig i huvudet varför regeringen inte lade all kraft på att förändra Försäkringskassan eftersom det är ett av de största problemen för en stor del av invånarna och då inte minst för läkarna. Läkare ställer diagnoser utifrån sin expertis och skall därför inte ifrågasättas av handläggare som inte har den utbildning som krävs. Det kan till och med en tioåring begripa, men tydligen inte våra politiker.


När nu Arbetsförmedlingen monteras ner till oigenkännlighet, varför då inte även Försäkringskassan som inte behövs om läkarnas diagnoser och sjukskrivningar är avgörande för sjukersättning. Har svårt att förstå varför Försäkringskassan även har hand om ansökningar för bostadsbidrag, de borde skickas till Skatteverket istället direkt.


Nu vet vi att statens och de offentliga verksamheternas datorsystem är föråldrade, ett nytt med smarta datorer är på ingång. Ja, kan inte tänka mig annat eftersom det föråldrade systemet innebär en risk att utsättas för en attack från något illvilligt land. Eftersom det är det nya sättet att skada ett land utan blodspillan kommer vi att se mycket av den varan ganska snart. Om så sker är vårt land ett lätt byte.


Vad händer om alla uppgifter staten har om invånarna raderas och gör det omöjligt att återskapa genom en säkerhetskopia? Utan en fungerande kontrollapparat finns ingen möjlighet att styra landets invånare. Förhoppningsvis sker det under min livstid, det skulle vara fantastiskt att få uppleva.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards