Senaste inläggen

Av Sven-Erik Hemlin - 20 december 2019 16:31

Inte oväntat är nu SD efter den senaste mätningen största parti och S backar ytterligare. De lojala S-anhängarna hade hoppats på en vändning under galgen men partiet fortsätter att strunta i de demokratiska spelreglerna. Hörde till och med en sosse säga att det är vi som under alla år satt upp spelreglerna som fungerat fram till nu. Kanske är det så att de spelreglerna bara funnits i partiets egen värld men inte haft någonting med verkligheten att göra.


Verkligheten har sedan många år tillbaka lämnat partiet på efterkälken och kommit så långt efter att det knappast går att hämta in. Hur hämtar man in runt trettio års försprång? Partiet har levt kvar i det gamla seglivade industrisamhällets jämna lunk då förändringar inte var vardagsmat. Men så förändrades inte bara vår omvärld utan också problemen med hur allt skulle finansieras i vårt land. Inte minst de senaste årens kostnader eftersom en massa hitkommande människor måste försörjas. En stor del kanske för all framtid.


Fördelningspolitik fick ett ansikte under Göran Perssons tid vid makten, det togs pengar där det fanns och lades där det fattades. Anledningen var att redan då var kostnaden för att administrera vårt land uppe i en ansenlig summa miljarder varje år av de pengar som skulle gå tillbaka till invånarna i form av tjänster. Det vi nu ser är vad som händer när de så kallade förtroendevalda glömt bort vilka de representerar och vad de betalar för via skatter.


Svenska folket har ända sedan andra världskriget varit ett tålmodigt folk som visserligen knorrat men aldrig visat ett massivt missnöje med hur landet styrts. De missnöjda har trott att det inte gick att rubba det politiska maktsystemet, men så kom SD in i bilden. Ett parti som vågade säga det som allt fler tyckte och tänkte fick dessa besvikna och missnöjda att se ett ljus i tunneln. Men se så får man inte göra, samstämt kallade de övriga partierna dessa besvikna och missnöjda för rasister.


Vad politiker aldrig skall göra är att reta upp folket, men det var precis vad som hände. Helt vanliga människor fattade humör och fräste att ingen skall tala om hur jag skall tycka och tänka. Tänker man efter är det en sund reaktion, det heter ju att via är fria människor, varför skall då förtroendevalda lägga sig i våra liv och tala om för oss vad som är rätt eller fel. Som det ser ut har Löfven och hans ministrar nu lyckats reta upp invånarna ännu mer.


På sätt och vis är det här intressant därför att invånarna har bevisligen förändrats från att ha varit passiva till att blivit engagerade. Och politiskt aktiva är ju vad många politiska ledare försökt ragga upp men mötts med kalla handen. Redan för många år sedan stod det klart att den som är klok, satsar knappast på en död häst, som man brukar säga. För som det ser ut kommer invånarna att tvinga fram en förändring där politikerrollen inte får en framträdande roll.


Utvecklingen går snabbt, för snabbt för det styrelsesätt vi har med majoritetsbeslut. Hade partierna varit sams och strävat åt samma håll hade det kunnat fungera, men istället är nu partierna bittra motståndare som slåss om väljarna för partiernas överlevnad. Invånarna har genom detta glömts bort, trots att det är de som avgör det politiska maktsystemets fortlevnad.


Vi har antagligen bara sett början på invånarnas protester, det blir värre runt hörnet. Det höjs röster om varför besparingar drabbar det invånarna betalar skatt för att få. Det betalas definitivt inte skatt för att föda politiska företrädare som själva sätter sina löner och pensioner. Vi hittar säkert pengar lika stor omfattning om inte mer hos avdankade politiker som lever gott på invånarnas pengar, än de som Försäkringskassan kan komma på har fifflat.


Vad våra politiker måste börja inse är att det politiska styrelsesättet skapat en  alldeles egen samhällsklass som gjort att de levt i en utopisk värld där inga bekymmer funnits. Nu finns de och det är det som är så svårt för våra politiker att ta in. De kan inte längre styra invånarna eftersom de genom att se hur samhället är på väg utför, skaffat sig egna värderingar om hur de vill ha det.


Vad som väntar våra politiker är att de kommer att tvingas sköta sina uppdrag som det är tänkt, det vill säga på bästa sätt förvalta invånarnas pengar. Det betyder att antalet heltidspolitiker måste reduceras med åtskilliga tusental. Om inte kan värre saker hända än att invånarna lägger sin röst på SD. Det är inte folkets fel att det nu är på väg att drivas till sin spets, det är politikerna själva som inte insett att de har sina uppdrag på nåder. De har inte skött sitt jobb, då skall de inte heller avlönas och försörjas till döddagar av invånarna.   


En God Jul önskar jag alla som tydligt visar att det måste till en förändring som ger invånarna vad de betalar för och är trött på att ständigt köras över av de förtroendevalda. Nu står vi inför det omvända, att invånarna kör över de politiska företrädarna. Vem kunde tro att de överkörda skulle resa sig, men det har de.

Av Sven-Erik Hemlin - 18 december 2019 20:57

Det är ganska trevligt att följa med i debatter om både det ena och andra. Vad det handlar om är hur både politiker och de som är beroende av att partierna kan hålla ställningarna. Argumenten att försvara idiotiska beslut är ofta skrattretande, som det här med att drivmedelsskatterna ska öka undan för undan. Försvararna hävdar att drivmedel inte är dyrare i dag än för femtio år sedan om man ser till inkomsten.


I och för sig alldeles rätt, men det glöms bort vad som blir kvar i plånboken efter skatt och hur mycket dyrare det är att leva. Och det är dyrt att leva i vårt land, ett par miljoner människor, pensionärer och de som tvingas leva på sjukbidrag ligger under eller farligt nära EU:s fattighetsgräns. För alla dessa är även små höjningar kännbara, i många fall tvingas medicin och tandläkarbesök sållas bort från det som är absolut nödvändigt.


Barnfattigdomen är alldeles för genant att ens nämna, vi är ju ett rikt och högt stående land. Jodå, landet är rikt enligt vår finansminister och de rika har blivit flera, men samtidigt blir allt fler fattiga. Det här kan inte åtgärdas i en handvändning och frågan är om folk är villiga att vänta på de förbättringar som behövs. Av det man kan höra genom att lyssna är att tålamodet redan är slut.


Ett missnöjt folk kan ställa till med de mest överraskande saker, om inte massdemonstrationer så i alla fall säga sig ha sympatier för något parti. Ett utmärkt exempel är KD som genom sitt ställningstagande växte så det knakade, nu går det utför lika snabbt, Mellan val kan opinionsundersökningar skrämma skiten ur partierna, men de som går till valurnorna röstar efter sin egen övertygelse. Ja, för och nackdelar spelar också in, det gäller att vara om sig och kring sig.


De som inte röstar är naturligtvis en förlorad röst för något av partierna, men tillför inte heller något av partierna någonting. Däremot skulle ett högt röstskolk visa misstroendet för vårt politiska maktsystem, men det har inte folk tänkt på. Om inte alla tecken slår fel är det dit vi är på väg. Massvis med människor vet att SD inte är lösningen på någonting så istället för att missnöjesrösta är röstskolk betydligt effektivare.


Utan att själva vara medvetna om det uppträder makthavande politiker som att de kan göra som de vill. Småskrattar varje gång Löfven säger vår politik, men ingen blir klok på vad han menar med det. Att ta bort värnskatten med mera, ska det tolkas som Socialdemokratisk politik? Eller kaoset med Arbetsförmedlingen och de tafatta försöken att kasta ut människor i landet som inte skall vara här? De frågorna får vi aldrig något svar på.


Nu börjar det talas om Löfvens efterträdare, men hela den skara han samlat kring sig måste också bytas ut. Hur är svårt att ens ge ett råd om, det verkar vara bottenskrapet inom partiet som har de viktiga posterna. Det höjs röster att en ny partiledare skall vara kvinna, varför kan jag inte fatta. Den som leder partiet skall vara den smartaste och med en utbildning som matchar dagens krav. Har sett att Magdalena Andersson nämnts men att sätta en ekonom som partiledare skrämmer säkert bort de som är kvar av partiets väljare.


Vårt land består till mycket stor del av "vanligt" folk som dels inte haft råd att vidareutbilda sig, eller helt enkelt inte har eller haft läsförmåga till det. Ser man till landets framtid – det vill säga ungdomarna – ökar antalet analfabeter för varje år. Handlar det inte om de som kommit till vårt land, så är det alla som inte fått den hjälp de skulle ha behövt under skolåren. I Pisa mätningen måste det till och med sållas bort de ungdomar som inte kunnat lära sig språket.


Det verkar som om ökningen av invånare och det högteknologiska samhället kommit som en överraskning för våra politiker och det kan man förstå. De har ju inte heller fattat att invånarna kan bli äldre, till och med riktigt gamla. Inte heller att folk faktiskt kan bli sjuka och behöver omedelbar hjälp istället för att förnedras. Hur dessa personer kan uppbära hög lön för att företräda invånarna är för mig ofattbart.


Som en del S-trogna gör genom inlägg och artiklar att svartmåla SD istället för att försöka få ledningen för partiet att inse hur verkligheten ser ut, gör många uppriktigt förbannade. Går man tillbaka hur många skelett S har i garderoben och som de gamla vet om, fungerar det som rena tändvätskan. Det är med andra ord som att kasta sten i glashus.


Alla har sina fel och brister, så är det också med de politiska partierna. Men det största felet är att de glömt bort vad de politiska uppdragen innebär, att vara invånarnas högra hand. Där har alla partier istället varit en del av beslut som fattats och som visat sig förödande för många människor. Så länge SD inte kan belastas för några felaktiga beslut, är de också vinnare av invånarnas sympatier. Tänk om och tänk rätt.

Av Sven-Erik Hemlin - 13 december 2019 16:58

Kan inte låta bli att känna en djup sorg över vad som hänt med det socialdemokratiska partiet. Sedan många år tillbaka har partiet febrilt sökt en ledare som skulle kunna peka ut färdriktningen, det finn ju en gammal tillförlitlig karta att gå efter. Den brydde sig inte Göran Persson om, utan styrde partiet efter en helt ny karta som inte stämde med verkligheten. Persson talade ofta med dubbel tunga, den som sätter sig i skuld är inte fri sa han till svenska folket, blev godsägare och det köpet var knappast kontant. Men man kan förstå varför han var mån om att förbättra för bankerna och de rika.


Nåja, många av arbetarklassens företrädare har blivit kapitalister och lever i en helt annan värld än de som lojalt röstat på partiet. Ett flertala av dessa har till och med fått anställningar vid privata företag, men knappast kunnat tillföra dem någonting annat än gräddfil till beslutsfattarna. Det är kontaktnätet som är intressant för företagen och de anlitas för att bli deras lobbyister. Jerry Williams hade rätt, många sossar är brackor.


Naturligtvis har det retat invånarna, de vet att det handlar om personer ur de egna leden som definitivt inte är klyftigare än någon annan. Det finns alltså en förklaring till varför många gamla trogna väljare hellre nu röstar på SD. Men det enda SD har att komma med är att lova det som inte sossarna kunnat hålla och så snart SD får inflytande inser folk att de är lika tandlösa och inte heller klarar av att hålla sina löften.


Det har att göra med det politiskt uppbyggda kontrollsamhället som är så oorganiserat att den ena verksamheten inte vet vad den andra gör. Mest ovetande är de makthavande som blir tagna på sängen när någonting nystas upp och hamnar på löpsedlar folk passerar och kastar en blick på. Det är alltså inte en tillfällighet att Försäkringskassan, skolan, vården och polisen hamnat i kris, det är det politiskt skapade oorganiserade kontrollsystemets fel.


Det här är ett dilemma för våra politiker, men det är ju politik för fasiken. Välbetalda förtroendeuppdrag utan ansvar är någonting alla partier inte vill se förändras. De har blivit det köttberg Nudel en gång kallade pensionärerna, men med betydligt större årsinkomster och väntande pensioner. Kan förstå att det finns en rädsla för att den moderna människan genomskådat det politiska etablissemanget och kräver ett modernare styrelsesätt.


Eftersom pengar styr allt är det inte omöjligt att vi får se en förändring och maktförskjutning när sötebrödsdagarna är över. Det här med att det skapats en global värld var inte så lyckat, sett med politiska makthavares ögon. Det har gjort att många länder glömt bort betydelsen av självhushållning men nu fruktar att även det kan bli en het potatis. Böndernas betydelse för ett land har underskattats tack vare att de inte kunnat rulla sig i överskott som de kunnat ta ut i form av utdelning. Av den anledningen finns inte så många bönder kvar i vårt forna bondesamhälle.


Anledningen till det är nyliberala experiment och inte minst då tron på urbanisering, vilket är lika korkat som att tro på nyliberalism. Har minnen av hur det såg ut i Detroit innan och efter att bilindustrin kollapsade och flyttlassen gick söderut. Fortfarande har inte Detroit hämtat sig från den åderlåtningen eftersom det var de sämst ställda som blev kvar. Och det är så det fungerar när någonting gör att en storstad klappar ihop, det är ett luftslott.


Samma sak kan hända våra storstäder, med fibernät ute på landsbygden blir glesbygder lockande för företag där de kan spara enormt med pengar bara på hyreskostnaderna. Någonting som hörs allt oftare är att människor börjat tala om livskvalitet och det hittar man inte i storstäder. För de unga finns nöjen men det kostar pengar och ung är man bara under en kort tid av livet.


Visst ligger det någonting i att man skall passa på att leva medan man är ung, men ungdom varar ju inte för evigt. Tvärtom börjar krämpor komma redan i medelåldern när det fortfarande är en bra bit kvar till pensionen. Den nya folksjukdomen psykisk ohälsa visar att hela vårt samhälle är sjukt och sjukare kommer det att bli. Det måste alltså satsas på ett nytt samhälle där människans väl och ve sätts i första rummet.


När människor blir sjuka av sina jobb är det ett allvarligt samhällsproblem, inom många offentliga yrken får de anställda mig att tänka på fastkedjade galärslavar. Spariver hos ledningarna gör att färre måste göra fleras jobb och det inser var och en att det är ohållbart. De som fortfarande kan stå på benen blir byråkrater och chefer, men till vilken nytta för invånarna?


En fråga de politiska makthavarna måste börja ställa till sig själva: Vad kan vi göra för invånarna? Det är bråttom att rädda vår miljö kan man läsa, men ännu mer bråttom att fatta beslut som gör vårt land mänskligare. Det finns inte utrymme att ägna sig åt problem som inte rör förbättringar för invånarna. Pengar som kastas bort på att subventionera elbilar är ju  invånarnas pengar som istället behövs till de svagare grupperna. Till dess SD seglade upp och nu slåss om att vara största parti, har inte det politiska etablissemanget brytt sig om invånarna.


Det skälls på SD, men partiet behövs verkligen för att sätta skräck i de övriga för att få dem inse att det är invånarna som bestämmer. Om någonting skall subventioneras, varför inte sänka momsen på mat och de förnödenheter invånarna behöver för att överleva. Många beslut har gjort att pengarna gått åt fel håll, genom SD har invånarna hittat en blåslampa att sätta i baken på makthavarna. Det är ju det många har insett och hotar därför i opinionsmätningar att rösta på SD.


Nåja, rädsla brukar fungera och SD har verkligen skrämt skiten ur de övriga partiledarna. Förhoppningsvis har de insett att deras situation försämras i samma takt som SD går framåt. Nu krävs en vändning under galgen och så långt skulle det inte behövt gå.

Av Sven-Erik Hemlin - 8 december 2019 20:28

Det mest beklagliga när man kommer upp i åren är inte att slutet närmar sig med stormsteg, utan alla politiska misstag som görs i ungdomlig yra. Vi måste hänga med i utvecklingen var det en politiker som sa om den heta potatisen Arbetsförmedlingens vara eller inte. Vad som händer med Af är det ingen som kan svara på i dag, folk har avskedats och en massa andra har hoppat ur galoscherna eftersom de inte längre passade.


Skadan är som jag ser det irreparabel, vilket är en katastrof för alla de som är svårplacerade och icke önskvärda på arbetsmarknaden. Det kan vara usla betyg eller handikapp av alla de slag som finns, det räcker att någon har en vacklande hälsa med risk för sjukskrivningar för att sållas bort. Faktum är ju att dessa personer, unga som gamla aldrig kommer att få en varaktig anställning vid något företag.


När arbetslösheten rusar i höjden måste de svårplacerade rensas bort från statistiken och det kan göras som en gång för länge sedan. Lösningen är att dessa personer får förtidspension, eller permanent sjukbidrag som det numera heter. Finns inte förutsättningarna skall inte heller dessa personer förnedras och tvingas stå med mössan i handen för att få en överlevnadsersättning. Det skulle dessutom bli billigare för inblandade parter, att administrera det hela kostar pengar, mycket pengar.


Som det nu är går en stor del av ersättningen för personer som hamnat i kvarnen åt till omkostnader för besök vid Af, eller resor till någon förnedrande påhittad aktivitet för de futtiga slantarna som de i nåd får. Naturligtvis borde politiker behandlas på samma sätt, det skall inte finnas någon säkerhet i att välja den politiska banan. Många politiker får det att låta som ett kall och då är det inte pengar som är avgörande för ett engagemang inom politiken.


Läste senast i dag en artikel där författaren ingående analyserat den senaste finanskrisen, men också tidigare. Det som utlöste kriserna hade  samma orsak nämligen hög skuldsättning, men det som verkligen var oroande var att det nu ser betydligt värre ut än tidigare. Utlånarna sitter i dag med säkerheter på ett betydligt större belopp än det verkliga värdet. Man kan förstå vad det innebär om lånebubblan spricker, vilket kan utlösas av någonting som bara händer.


Den hotande riksrätten för Trump innebär att den mannen kan ställa till med någonting ingen räknat med. Inte ens hans personal eller anhängare. Det är inte en fråga om det händer, utan när. Han reagerar som ett vilt djur som känner sig trängd och går till anfall. Det spelar ingen roll att det händer på andra sidan "pölen", det kommer att drabba även oss på ena eller andra sättet.


Det drar också ihop sig till att England skall gå ur EU. Skulle förvåna om det inte blir av och alla är lika ovetande om vad det kommer att innebära. För Englands del är det inte bara att kliva av, massvis med problem måste lösas och ingen har kunnat presentera några lösningar. Det kommer knappast att finnas någonting Great framför England, det får finna sig i att bli ett lilleplutt land bland många andra.

   

Frågan om Tyskland längre fungerar som Europas draglok är svår att besvara. Precis som i vårt land har den politiska kartan splittrats upp på grund av invånarnas missnöje med de styrande. Ser man det hela i stort finns risk att hela EU skakas i sina grundvalar. Framtiden ser definitivt inte ljus ut, men precis som ledare av medlemsländerna har de ingen lösning i sikte.


Problemet för de flesta länder är att de hamnat i en ekonomisk rävsax, eller fastnat med skägget i brevlådan när de tjuvlyssnat om andra länder har någon lösning att komma med. Vad jag fastnade vid i artikeln jag läste var att det inte är hur många nya jobb som skapas som ger stabilitet, det är medelinkomsten. Låglönejobb påskyndar en nedgång, det verkar som om de som förespråkar nyliberalism, missat den viktiga informationen.


Det slog mig att förespråkarna för Basinkomst/Medborgarlön nu måste tas på allvar och diskuteras av makthavande politiker. Om det går åt helsike är det i alla fall en plan B, nu finns ingen alls. Försök med statlig basinkomst har gjorts på några platser, men motståndet har gjort att det aldrig fått blomma ut trots goda resultat. Men kanske ändå det är där vi kan se lösningen på att kunna skapa ett hållbarare samhälle för framtiden.


Om alla har en ekonomisk plattform att stå på ger det kreativiteten utrymme och de företagsamma kan leva på det de tycker är roligt att syssla med. Det finns otaliga exempel på att folk inte behöver ha ett lönearbete, för myndigheterna som vill ha kontroll över invånarna ses det inte med blida ögon. Eftersom hela den offentliga sektorn leker företag utan att ha en aning om hur det fungerar, tror säkert invånarna själva skulle klara det bättre.

Av Sven-Erik Hemlin - 6 december 2019 19:34

Vårt land har förändrats, till oigenkännlighet är det många som tycker, men tyckare finns som tycker olika. Men som en sa, tiggare utanför affärer är inte Sverige, mjölkbarer har ersatts med pizzerior, kinesrestauranger med mera. Det som en gång ansågs vara svenskt har fått ge vika för vad politiker kallar utveckling. Det handlar inte alls om utveckling, bara förändringar som allt fler människor inte vill ha.


En vanlig syn har sedan flera år varit tiggare utanför affärer. En klok man ställde frågan: Om nu tiggarna är fattiga människor, hur har de då råd att komma hit? Många fattiga äldre i vårt land har inte ens råd att besöka sina barn som bor bara ett tjugotal mil bort. Det verkar som om en grupp människor inte vill se fattigdomen i vårt eget land, men den finns där.


Och fattigare kommer vårt land att vara om si så där en trettio år, vilket är en betydligt större fara än den klimatkatastrof som överskuggar de enorma samhällsproblem som finns. Det som en gång framhölls som ett föregångsland har blivit ett varnande exempel på vad som händer när ett land har varit med om för många samhällsexperiment.


Nyliberalism, bara ordet borde ha fått de politiska makthavarna att sätta sig på bakhasorna. Men icke, det är de fria marknadskrafterna som skall föra vårt land framåt har man fått höra. Men hur har det blivit? De som håvat in lättförtjänta pengar är naturligtvis nöjda, men inte de som fått betala priset för en sekunda vara. Det staten, kommunerna och landstingen levererar är ingenting annat än sekunda varor som betalas till fullt pris. Tacka för att invånarna tröttnat och revolterar på det enda sätt som står till buds.


Vem kom på idén att knoppa av kommunägd verksamheter och göra aktiebolag av dem? Inte var det invånarna, ändå var det vad de byggt upp med sina skattepengar. Politiska företrädare är inga skickliga företagare, ändå är det politiskt tillsatta som sitter i de kommunala bolagens styrelser och kommunen kräver utdelning. När lönsamheten sjunker ökas därför avgifterna på det folk tvingas ha, som el, vatten och sophämtning.


Men som med allting annat finns en gräns då det inte längre går att "mjölka" invånarna på mera pengar, det är då kommunerna själva tvingas vara med och betala eftersom en stor del av invånarna inte har pengar. Ingen trodde att vårt land skulle kunna hamna i den situationen, men storvulna politiska "reformer" har på tvåtusentalet sett till att fattigdom blivit vanligt förekommande i vårt land. Och att de rika blivit rikare inte att förglömma.


Nu börjar till och med högt uppsatta sossar tala om att välfärden måste återställas, men inte hur det skall gå till. Att förlora förtroendet hos väljarna går snabbt, att återställa det tar lång tid. Hur skall någon kunna tro på ett parti som svikit sina tidigare trogna väljare? Det är dags att partiet börjar lyssna på de gräsrötter som finns kvar, annars är även de borta och där den en gång lyste grönt kommer det att vara kalt och brunt.


När man ser hur de politiska partierna varit ivrigare att locka till sig nya väljare än att behålla de gamla, kan man förstå varför SD kunnat bli så stora som de blivit. Det hade kunnat varit ett helt nytt parti, som med en agenda att återställa trygghetsförsäkringarna och att orättvisorna måste bort skulle växa rekordsnabbt. Det är de sämst ställda som behöver mera pengar eftersom de måste spendera varenda krona för att överleva. Det är alltså de svagare grupperna som håller konsumtionen uppe, inte de som investerar sitt överskott i aktier och fastigheter.


Läste ett tankvärt inlägg på Lekstrand.blogspot.com som genom lång livserfarenhet pekade på att snart måste även SD kompromissa om de får vara med i leken. Det skulle de naturligtvis ha fått vara för länge sedan för att få känna på krutröken när felaktiga beslut tagits. Istället fick svenska folket Jöken på halsen, som verkligen gjorde bra många hundra tusen förbannade. Som det ser ut tycks de nu hålla på SD.


Om SD plockats med hade knappast borttagandet av värnskatten hamnat på beslutsfattarnas bord, det hade varit den ökande kriminaliteten som fått rampljuset på sig. Finns säkert många sossar som efter senaste opinionsundersökningen inser att alla skulle fått vara med, inte bara de rika. Men en stor del av svenska folket har uppfattat det som att regeringen inte bryr sig om vad väljarna vill att vårt samhälle skall fungera och det ser de inte ut att göra heller.


Det värsta är att det fungerar på samma sätt i många kommuner och landsting (regioner) där de politiska ledningarna sitter kvar trots ständiga bevis på inkompetens. Att de får sitta kvar beror naturligtvis på partiledningar som inte insett hur dålig reklam dessa politiska företrädare är. Vad är naturligare än att partierna döms efter hur företrädarna klantar sig i sina uppdrag.


Vad som spelar SD i händerna är att de inte får vara med och bestämma och de som bestämmer har totalt missuppfattat sina uppdrag. Eller snarare vad deras uppdrag går ut på, att tillvarata sina väljares intressen och att de får valuta för sina skattepengar. Som en klok ekonom skrev för något år sedan, pengar är alldeles för viktiga för att politiker skall få hantera dem. Kan någon säga det bättre?

Av Sven-Erik Hemlin - 4 december 2019 08:52

Gråvädret ersattes av klar himmel och kallare väder. Luften borde kännas frisk och klar, men trots att termometern inte visar många grader, upplevs det som mycket kallare. Det här året har varit solfattigt i vårt län, sommaren bjöd aldrig på någon riktig värme och höstrusket med regn och grått väder kom tidigt. Man talar om klimatkris och att jorden blir varmare och det kanske händer framöver, men risken att det blir kallare och blötare är nog lika stor.


Blir glad när den Unga Greta med gråten i halsen skäller på makthavande i alla länder, de behöver en avhyvling eftersom de har varit med om att förstöra vår värld och då inte minst för människorna. Hon är för ung att begripa hur hon manipuleras av krafter som är ute efter att tjäna snabba pengar, för det börjar bli bråttom. Dansen runt guldkalven kan ta slut inom loppet av bara några dagar.


Finansministrar och riksbankschefer strävar åt var sitt håll, den ena samlar pengar på hög som en ekorre nötter inför vintern, den andra vill få fart på slöseriet så att inflationen stiger. Problemet för de båda är att de gamla ekonomiska teorierna inte längre gäller, några nya revolutionerande finns inte.


Man tager vad man haver sa Kajsa Varg och det är precis så det gick till efter finanskrisen, det blev kortsiktiga lösningar med hjälp av gamla ekonomiska teorier för att mildra skadeeffekterna. Men tydligen missat det som de gamla ekonomerna ansåg inte skulle kunna införas, nämligen minusränta.


Styrräntan används i tider då de behövs för att få fart på konsumtionen, nu infördes minusränta trots hög konsumtion. Har läst massvis med artiklar där ekonomer försöker tänka om, det vill säga försöka bli klok på hur det kunnat spåra ur som totalt och vad man kan göra åt det. Som det ser ut finns bara en lösning, alltihop måste spricka och vi får börja om från början.


Riksbanker som varit fristående för att vara en garant för en sund penningpolitik har tvingats anpassa sig efter vad politiska beslut ställt till med. Trump försöker till och med styra sin centralbank för att kunna använda den som sin egen. Risken att det kunde hända hade de gamla ekonomiska teoretikerna inte ens kunnat tänka sig, eftersom det ställer allting på huvudet.


Vad som förbryllar är att det hela trots allt rullar på, mycket tack vare kryptovalutor som ersätter reda pengar. Jodå, det fungera som kryptonit på Stålmannen, ingen tycks ha fattat det trots att det är en guldgruva för svarta pengar. Valutan kan användas till omstörtande verksamhet och ingen fattar varifrån pengarna kommer. Men det är också en fantastisk nödlösning därför att de förmögenheter de rikaste har överstiger det som finns i kontanta pengar. Ser man till de förmögna i vårt land finns det mesta bara på papperet för många i form av uppblåsta taxeringsvärden som belånats till max. Det kan bli så när ett lands valuta blir Monopolpengar.


De som fortfarande har låga taxeringsvärlden i dagens läge är de stora vinnarna om bubblan som banker och experter säger att inte finns spricker. Skulle svenska folket börja oroa sig även över att lånebubblan spricker och dessutom ett samhälle i förfall, skulle det ta hus i helsike. Bara tanken att svenska folket skulle dra åt svångremmen och samla i madrassen som ger samma ränta som i bank, skulle det snabbt gå utför.


Många små och medelstora företag klarar inte av en nedgång i konjunkturen, butiksdöden skulle få ett ansikte. Butiker har ju på bara några år blivit omoderna men får fungera som skyltfönster för produkter som kan köpas billigare på nätet. Precis som mycket annat i vår moderna värld påverkar invånarnas köpvanor hela vårt samhälle i slutändan.


Vårt land var inte moget för den förändring som skett med privatiseringar och utförsäljning av statliga företag. Kan förstå tanken bakom att skolor och sjukvård inte skulle vara statens problem, det skulle ge makthavarna möjlighet att spendera pengar på reformer som skulle locka sympatisörer. Reformer som invånarna själva får betala på ena eller andra sättet.


Vad som hänt är nästan lite skrämmande, en mycket stor del av invånarna har genomskådat hur det politiska maktsystemet kunnat överleva under alla år. Vad vi egentligen ser har ingenting med partisympatier att göra, det är en uppmaning till de gamla partier att nu får ni fan i mig skärpa er! Det kan förklara varför till och med en minister i en utfrågning av en frustrerad programledare blev avsnäst att inte ens svara ja eller nej. Tacka fan för det, de vet inte vad de skall säga för de har inte fattat vad som händer.


Det är ju Löfvens svåra dilemma, han fattar inte vad som händer och har inte en aning om hur det kunnat bli så förbannat komplicerat. Inte heller fattar han att folk inte nöjer sig med en förbättring om några år, de skall ske snabbast möjligt. Vad som måste till för att få snurr på nödvändiga beslut är att skära ner antalet inblandade. Halvera riksdagen så snabbt som möjligt och rensabort statliga verk som inte längre behövs.


Företag i kris är medvetna om att administrationskostnaden måste hållas nere, i vårt land har den offentliga administrationen ökat enormt de senaste tio åren. Det är dags att staten sparar in på sina utgifter och fasta kostnader, istället för att leta skatteintäkter.

Av Sven-Erik Hemlin - 1 december 2019 18:28

Det gnälls på SD från alla håll och kanter, men egentligen borde många tacka partiet för att det väckt upp de övriga partierna ur en långvarig Törnrosasömn. Invandrings och flyktingmottagning har av prestigeskäl försvarats av partierna, de välkomnade dem till och med. Så här i eftertankens kranka blekhet när löpsedlar basunerar ut kommuner och landsting i kris och offer för den ökande kriminaliteten föresöker alla skylla på varandra.


När tjänstemannaansvaret togs bort var det fritt fram för regeringen och offentliga tjänstemän att agera utan ansvar. Man kan säga att de blev intelligensbefriade eftersom de inte behövde tänka på konsekvenserna av fattade beslut. Den nuvarande regeringen behöver inte ens starta en utredning för att komma fram till att landet blivit ett gökbo.


De rika lägger sina "ägg" för att andra skall föda deras ungar, det är så det går till i verkligheten nu för tiden både för småfåglar och människor. En Spansk vän frågade om vårt land blivit ett dårarnas paradis och jag kunde inte mer än ge honom rätt. Men det har naturligtvis med den intelligensbefrielse som gör att de inte fattar konsekvenserna.


Vad de rika inte räknat med var att det finns en risk att lägga sina "ägg" i fel bo, de hade räknat med att det skulle vara som på trettiotalet då kapitalisterna stod på nazisternas sida. Men Åkessons parti har visat sig vara fel "bo" eftersom de upptäckt att det finns färre kapitalister än fattiga. Följden har blvit att partiet öppet börjat flirta med de svaga grupperna och det som förr kallades arbetarklassen. En enormt stor grupp som gjorde att sossarna trots alla misstag kunnat hålla sig kvar som största parti under åren.


Varför sikta mot trädtopparna när man kan sikta mot stjärnorna? Åkesson tycks ha någonting de andra partiledarna inte har, en förmåga att tala till invånarna på invånarnas språk i klartext. Och det är definitivt inte omöjligt att partiet blir störst eftersom sossarna och mittenpartierna vimsar runt för att få stöd hos medelklassen. Vänsterpartiet utgör inget hot, med hjälp av missnöjda sossar kan de nå runt tio procent under en tid, inte mer.


Kan förstå Sjöstedts ilskna utbrott eftersom han genom att flirta med LO hoppats få dess medlemmar med sig. Men icke sa Nicke. Det nya arbetarpartiet är tydligen SD, om man skall utgå från hur många av LO:s medlemmar som sympatiserar med partiet. Att det blivit så får man en känsla av att det handlar om missnöje och en betalning för gammal ost som fått både LO-medlemmar och pensionärer att rösta på SD.


Socialdemokraterna har svikit de som en gång stöttade dem, det har varit alldeles för många löften som inte infriats och är därför på väg att falla på eget grepp. Just nu kan man säga att partiet hamnat i brygga och en pressad Löfven kommer att tvingas sluta förhandla och istället staka ut en klar egen politik. Kan förstå om han upplever det som ett val mellan pest eller kolera, men gör han ingenting går det snabbt utför för partiet.


För att rädda partiet måste Löfven kapa samarbetet med MP och säga tack och hej då till C och L. Att makten kanske ryker allvärldens väg är ändå ett billigt pris för att på nytt bygga upp förtroendet för partiet hos invånarna. Ingen vill ha en vindflöjel som statsöverhuvud, det ska vara en som pekar med hela armen vilken riktning landet skall gå. Som vägvisare har våra politiker alltid lyckats styra in invånarna på vägar som inte nått ända fram.


Satt en bra stund och funderade över varför jag tycker synd om Socialdemokraterna och insåg att det är för att jag alltid vill försvara de svaga och utsatta i vårt samhälle. Under Löfvens ledning har partiet blivit svagt och alla problem (även självförvållade) förvärras genom klantiga uttalanden. Jag kom fram till att det inte är Socialdemokratin det är fel på, det är företrädarna för partiet. Om det handlat om exempelvis fotboll hade jag rekommenderat att byta ut hela ledartruppen. De som är på planen gör så gott de kan, titta bara på skolan, vården och polisen.


Kanske har jag på grund av åldern blivit nostalgisk, i min ungdom levde vi om inte alla, så i alla fall de flesta lyckliga trots låga löner. Lycka har alltså inte med pengar att göra, men det borde alla veta. Som det blivit i vårt land var det också en gång i tiden, en majoritet av landets invånare oroar sig för att pengarna skall räcka till, de övriga att pengarna skall förränta sig. För att alla skall kunna leva lyckliga gäller det att majoritetens önskemål måste tillfredsställas och inte minoritetens, som varit de stora vinnarna under tvåtusentalet.


Några vinnare är knappast alla de som gått in i väggen tack vare att de osjälviskt ställt upp för sina arbetskamrater. Inte ens ett tack från de makthavande, vilket är det misstag och som lett fram till den kris det politiska etablissemanget nu upplever. Vi vet inte hur många som slagits ut för resten av livet, utbrändhet i ett samhälle som inte har förståelse för att människor kan bli sjuka, får också dessa människor att tänka om. Är det värt att slita ut sig för statens, kommunernas och landstingens bästa? Naturligtvis inte viket får många att tänka i nya banor.


Troligtvis har vi nu sett början på nyliberalismens död och förhoppning om början på ett rättvisare samhälle. Alla broar är brända så det finns ingen annan väg att gå. Löfven har svårt att från den skyddade verklighet han lever i kunna se den verklighet som alldeles för många tvingas leva i. Alla de som ser och upplever den tuffa verkligheten som den är, tycker den är kass. Riktigt, riktigt kass.

Av Sven-Erik Hemlin - 29 november 2019 21:27

Lite förvånande har sossarna börjat tala om vilka problem invandring och flyktingmottagning orsakar och har orsakat. Eller rättare sagt har partikamrater och S-märkta kommunalråd ute i landet gjort klart för partiledningen att det inte längre går att förneka. Hur Löfven och Co kommer att hantera det faktum att en mycket stor del av invånarna inte längre accepterar att ingenting som märkts har gjorts, skall bli ganska intressant.


Någonting som  inte kan bortförklaras är att invandring och flyktingmottagning blivit en betungande kostnad som påverkar många kommuners ekonomi. I de kommuner som flaggar för nerdragningar av det invånarna betalar skatt för att få, har i alla fall invånarna upplevt hur allt blivit sämre sedan 2015. Det måste hända någonting omedelbart inte minst utanför storstäderna för att sossarna skall kunna undgå en neslig valförlust vid nästa val.


Det första partiet borde eller snarare måste göra, är att säga upp bekantskapen med samarbetspartnern MP, vilket skulle gjorts för flera år sedan. Ett så verklighetsfrånvänt parti som MP skall inte ha något inflytande alls. Förhoppningsvis kommer partiet åka ur riksdagen, de äventyrar både vårt lands säkerhet och invånarnas ekonomi. Dessutom anses de vara orsaken till att vårt land blivit människofientligt i samma höga grad som Moderaterna. Om inte sossarna kan resa sig ur dyn är det dags att en ny demokratirörelse växer fram som försvarar människans rättigheter.


För mig ter det sig ganska meningslöst att vårt land skall ligga i framkant när det gäller miljöfrågor. Den senaste tiden har forskare istället för miljökatastrof börjat använda ordet klimatkatastrof, vilket är tvi skilda saker. Tror knappast att människan kan påverka klimatet, det har haft sina nyckfulla katastrofer under miljontals år. Ett gynnsamt klimat är en förutsättning för att människorna skall kunna odla den mat och andra produkter vi alla behöver. Kanske rättar sig klimatet efter hur många munnar som måste mättas.


Det senaste året har handlat om orkaner, torka, bränder och våldsamma skyfall utspridda över vår värld. Väntar nu på att nästa stora vulkanutbrott skall inträffa, det ligger i luften att det kommer att hända. Det är ingenting vi kan göra åt det, inte heller de jordbävningar som drabbar flera länder. Den största faran av alla talas det tyst om, det enorma antalet människor som befolkar vår värld, det är verkligen ett problem som ständigt växer.


Människan är jordens intelligentaste varelse sägs det, men jag tvivlar. Om man ser till flera av djurarterna reglerar de själva populationen efter tillgång på mat. Blir de för många räcker inte maten till, vilket till och med människan borde förstå. Hungersnöd och katastrofer kanske är ett sätt att försöka decimera antalet människor, det vill säga det kanske finns oskrivna regler vi som bebor planeten måste rätta oss efter annars straffas vi. Vore någonting för forskare att titta närmare på.


Det har en del vetgiriga personer gjort och kommit fram till att ingenting har förstört så mycket som att människan måste ha ett lönearbete. Inte minst för miljön om man ser till alla människor som tvingas pendla till jobben. Har full förståelse för att staten, kommunerna och landstingen behöver pengar, men det är de själva som sätter sprätt på dem fortare än de kommer in.


Vad händer när skatteintäkterna sinar? Den frågan blir aktuell när vi går in i en lågkonjunktur, eller får tampas om jobben med smarta datorer och robotar som får "onödiga" jobb att försvinna. En enveten politisk uppfattning har varit att folk skall vara sysselsatta, även om det kostar staten pengar. Med andra ord en på sikt helt misslyckad politisk väg som aldrig kommer att nå ända fram.


Vi har varit i den här situationen tidigare, men tycks inte ha lärt av de misstag som en gång gjordes. Politiker och politiska beslut kan inte skapa hållbara jobb, så är det bara. Inte ens inom sjukvården finns hållbara jobb har vi fått lära oss. Att få fler i arbete har hjärntvättat politiker, inte minst sossarna har tagit till sig den vansinniga lösningen av landets problem. Ekonomisk tillväxt har varit ledstjärnan, men det har bara lett till slöseri inom de offentliga verksamheterna. Märkligt nog har det inte märkts på löner och pensioner, vilket det borde ha gjort.


Kan inte låta bli att skratta när Arbetsförmedlingen får bära hundhuvudet för ett idiotiskt förslag som skulle ha hamnat i papperskorgen. Vad ledningen för AF gjort är bara vad de blivit tillsagda att göra genom politiska beslut. Nu har Centern vaknat och insett att ute på vischan gäller det för de arbetslösa att få ekonomiskt stöd för att kunna besöka sina AF-kontor som kan ligga flera mil bort. Centern säger ju sig värna om landsbygden och så kommer de med ett så idiotiskt korkat förslag som lika dumma makthavare satte i verket istället för att tillsätta en utredning som brukligt är. Tok gjorde som tok sa stämmer väl överens med det som nu drabbar både AF-anställda och arbetssökande.


Nu utfördes jobbet alldeles för snabbt vilket bara det är värt att notera och kontor lades ner och personal avskedats. Det blir svårt att bygga upp verksamheten igen och av den anledningen blir det billigare för staten att ge de arbetslösa utan a-kassa en statlig lön och friheten att själva skaffa ett jobb som det finns någon mening med. Räknar man ihop administrationskostnaderna blir det billigare utan mellanhänder och staten vill ju spara pengar.


Varje människa är unik och skall behandlas därefter. Människan är födseln fri men styrs in i ett politiskt skapat samhälle där friheten beskärs. Det är dags att människan söker sin frihet att leva sina liv som de själva vill ha det. Kanske är det lösningen på alla de problem som det politiska samhället skapat.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards