Senaste inläggen

Av Sven-Erik Hemlin - 17 januari 2020 16:40

Man måste vara pragmatisk hörde jag Centerpartiets tillförordnade Anders W Jonsson för ett tag sedan säga. Det är han som leder partiet under tiden Anni Lööf ägnar sig åt att ta hand om sin tämligen nyfödda. Har svårt att ta till mig ordet pragmatisk när det gäller en reträtt, bättre hade varit att erkänna hur illa genomtänkt partiets krav egentligen var.


Arbetsförmedlingen har visserligen ett uselt rykte, men tanken att den måste förändras har varit god eftersom ledningen varit fullständigt inkompetent. Det var där ändringen skulle gjorts, inte avskeda personal och lägga ner kontor. Många offentliga verksamheter skulle klara sig bättre utan generaldirektörer med mera.


När det gäller C har partiet totalt tappat kompassriktningen och irrar runt för att åtminstone komma ut ur den snårskog de hamnat i. Om sossarna klantat till det så är ändå C ett strå vassare. Det var inte så länge sedan Annie Lööf hyllades, men undan för undan har hennes aggressiva utspel visat sig vara alldeles åt helsike.


En gång i världen hade C ungefär samma värderingar som S, men det var ju när partiet hette Bondeförbundet förstås. Sen kom kärnkraftmotståndet och C skulle vara miljöns sakförare. Men så kom MP och C hade för många strängar på sin lyra och blev utkonkurrerade, eller snarare insåg att miljöfrågor aldrig skulle kunna lyfta partiet. Men med Maud Olofsson i spetsen fick partiet ett rykte om sig att slösa bort invånarnas pengar på dåliga affärer istället.


För de flesta partier är politiken som att åka bergochdalbana, det går opp och ner i val och de mätningar som görs mellan dem. Ju större de är, desto tyngre faller de sa man förr. Jodå, det stämmer om man ser till S nedgång som kan sluta under tjugo procent. Jag skriver kan, eftersom partiet nu måste rycka upp sig och visa vad de kan. Med de företrädare partiet har är inte chansen speciellt stor, det måste till en utrensning av de som visat sig inte hålla måttet.


Och det är många det, både inom riksdagen, kommuner och landsting. Värre blir det naturligtvis när partiet börjar ses som en förlorare, då vågar till och med de lojala ja-sägarna och gräsrötterna protestera. Vi får se om det är så högt i tak som partiledningen vill framhålla, jag tror inte det.


På något sätt känns det som att de politiska partierna gett upp, det är alldeles för många akuta problem och ett evigt käbblande hur de skall lösas. Med Kristersson som partiledare började M från ruta ett igen, det vill säga framhålla skattesänkningar som enda botemedlet. Stor i orden liten på jorden stämmer bra överens med Kristersson. Han verkar glömt bort att partiet en gång ville att invånarna skulle öppna sina hjärtan och det är en stor del av de ekonomiska problem många kommuner har i dag.


Ser man tillbaka på det år som gått känns det som att leva i ett annat land. På många platser är det rena Vilda Västern men det verkar inte finnas någon sheriff som håller ordning. Det är personalbrist inom de viktiga verksamheterna, men under Löfvens ledning har den statliga administrationen ökat kraftigt.


Man känner igen mönstret från tiden då Folkhemmet klubbades igenom, massvis med lojala partikamrater skulle förvalta invånarnas pengar. Folkhemsdrömmen sprack men de som skulle förvalta pengarna blev kvar, trots att de hela tiden förbrukade pengar på sig själva. Av Folkhemmet blev politikernas alldeles egna lilla Folkhem som tar hand om dem från ungdomsförbund till graven. Men det var knappast meningen.


 När politiker nu börjar synas i sömmarna och vi kommer att få dras med minoritetsregeringar precis som i länder våra styrande tidigare kritiserat, hur kommer det att bli framöver? Det troliga är att de som verkligen har makten, det vill säga storföretag och de ofantligt rika börjar blanda sig i. Det är fritt fram när LO blir svagare och svagare och den svenska modellen ramlar ihop som ett korthus.


Invandring och flyktingmottagning kommer antagligen att leda till en katastrof betydligt tidigare än en klimatkatastrof. Ett förändrat klimat kan vi anpassa oss till, men inte skillnaderna mellan de som bott i landet hela sitt liv och de hitkomna. Vi kommer att stå inför ett vi eller dem, vårt land kommer att vara oroligt i många år framöver.


Risken för att de kapitalstarka flyr landet är överhängande, kvar blir missnöjda människor som fått nog av politiska experiment. Många av de som kommit hit lever i missär, men vad värre är det gör också en stor del av svenska folket. Och allt har med konsekvenserna av felaktiga politiska beslut att göra, det har redan gått upp för en stor del av invånarna.


Jag är så glad att jag är svensk, sjöng Birgitta Andersson en gång för länge, länge sedan. Med alla missnöjda stämmer det knappast i dag, många skäms över hur landet har förstörts. Vi bygger Sverige starkt enligt  Löfven och tror sig kunna skapa sammanhållning av ett land han själv varit med om att splittra. Hur enar man ett folk genom att ta bort värnskatten vilket kostar miljarder och pytsar ut småpengar till pensionärerna? Löfven borde själv inse att det låter falskt.


Vi som tappat tron på vad vår nuvarande regering kan göra, borde kanske ta efter hur politiker i Amerika avslutar sina tal. Ja inte Gud bevare Amerika naturligtvis, utan Gud bevare Sveriges invånare från maktgalna politiker och allt annat skit som ligger framför oss. 

Av Sven-Erik Hemlin - 15 januari 2020 15:23

Vi har passerat trettondagen och innan vi vet ordet av är det Påsk. Men precis som med det mesta nuförtiden känns det inte längre på samma sätt som det en gång gjorde. Borta är förhoppningar om bättre tider, det har nog de flesta insett att det inte kommer att bli. Hur det blir är vi alla fall än så länge lyckligt omedvetna om.


Jag saknar den gemenskap vi äldre fick uppleva för den finns inte längre, var och en har fullt upp med sina liv. Strävan att ständigt få det bättre förblindar människorna och skapar splittring istället för att hålla samman, vilket är ett måste när tiderna blir sämre. Ensam är inte stark som en del tycks tro, det visar sig alltid. Åtminstone inte en jag hörde säga att det enda som påminde honom om julen var en kreditkortskuld. Den får han själv ta hand om.


Min syn på det som ligger framför oss har ingenting med pessimism att göra, tvärtom handlar det om realism. Ingen rök utan eld brukar man säga och larmrapporterna vi inte vill höra eller läsa om är för jobbiga att ta in. Därför har vi nu ett samhälle där många sitter och oroar sig för att pengarna skall räcka fram till nästa pension, sjukbidrag, a-kassepengar med mera. Men det finns andra som oroar sig för pengarna inte skall förränta sig eller att mista den förmögenhet de skrapat ihop


I vårt land är vi inte gudfruktiga precis, kyrkan är inte längre en samlingspunkt. Istället finns det ett stort antal människor som dyrkar Mammon, penningguden. Inte en Gud att hålla i handen när helvetet brakar lös, då är pengar inte värda någonting. Det helvete som ligger närmast är en ny finanskris, om inte den kommer skall man inte lita på erkänt skickliga ekonomer. Men kan alla dessa ekonomiska auktoriteter ha fel?


Genom att se tillbaka och läsa vad som hänt en gång för länge sedan, upptäcker man ett mönster då länder förändras. Hela tiden har det att göra med uppgång och fall där de styrande lutat sig tillbaka och varit nöjda med hur de haft det och försökt försvara det. Osökt får det mig att tänka på våra politiker, de har skapat ett samhälle där de åtnjuter det som egentligen invånarna borde ha och det är de nöjda med.


Nåja, vi kan läsa om hur stora riken fallit och alltid har det funnits en orsak till det. På något underligt sätt känns det som att inte bara vårt land utan även Europa haft sin storhetstid. Nu svänger pendeln över till de folkrika länderna med låga löner och billigare leverne. En stor folkmängd betyder konkurrens om jobben vilket gör att lönerna kan hållas nere. Kanske även våra politiker tänkt i de banorna eftersom de varit ivriga förespråkare för invandring. De har definitivt inte förstått nackdelarna.


Det är ingenting märkvärdigt med att priserna i ett låglöneland i våra ögon är enormt billiga, priserna följer vad folk har råd med. Så är det inte i högavlönade länder där det är dyrt att bo och leva, där förväntas människorna jobba mer och längre upp i åldrarna för att klara kostnaderna. Den stora förloraren i den förändring vår värld kommer att genomgå är länder där lönerna är höga. Tänk om vårt land infört pris och lönestopp för tio år sedan, hur hade det då sett ut?


Vi kommer med all sannolikhet att se det i våra affärer om några år, eftersom lobbyister har lurat politikerna under många år att införandet av låglönejobb är framtiden. Så kanske det blir på grund av den stora invandringen och alla flyktingar som kommit till vårt land. Om inte annat skapar det en inte önskvärd förändring, det kan aldrig bortförklaras.


Politiker talar sig varma om de stora antalet hitkomna av en enda anledning, de vet att de varit delaktiga i det som hänt. Någonting positivt är det definitivt inte och för svenska folket i gemen något som kan liknas vid en käftsmäll. Oavsett vad som sägs kommer en mycket stor del av de som kommit till vårt land att leva på invånarnas skattepengar, enda möjligheten att frigöra dessa pengar är att dra ner på antalet politiskt skapade jobb och politiker.


Det krävs med andra ord ett nytänkande om hur skattepengarna skall fördelas. Om det betyder att pengar måste öronmärkas för skolan, vården, ordningsmakten med mera så måste det göras. Av förklarliga skäl kan inte besluten ligga på politikers bord, utan någon ansvarig som vet hur verksamheterna fungerar. Politiskt styrning har kört vårt land i diket, det har invånarna blivit medvetna om.


Skomakare bliv vid din läst sa man förr och betydelsen är att inte försöka göra någonting som det inte finns kunnande för. Våra politiker är ett tvärsnitt av folket med alla fel och brister, alltså inga snillen som ger stöd för de höga löner och förmåner de har. Och det är just bristen på kompetens och sunt förnuft som satt vårt land i en prekär situation som aldrig kan lösas politiskt.


Det behövs inte så stor ökning av arbetslösheten eller räntan på lån för att det skall påverka konsumtionen. Ökningen av människor som drabbas av utbrändhet kommer att stiga kraftigt, det har skapats ett sjukt samhälle som gör människorna sjuka. Vad vårt land står inför är år av korrigeringar av det som blivit fel, i många fall kan inte felen korrigeras eller repareras överhuvudtaget.


Den grova brottsligheten, politikers oförmåga att komma sams om lösningar som är bäst för alla invånare leder till ett kaos som drabbar alla. Partipolitiken är död, det går inte att driva ett land efter ideologier som drar åt motsatta håll, det måste skapas en politisk enighet. För sossarna handlar det nu enbart om prestige, men det är dags att visa ödmjukhet mot invånarna. Men det är också vad även de övriga partiledarna måste visa, en ödmjukhet inför folkviljan, annars tar SD över. För det är väl så vi skall tolka folkviljan just nu, eller ...

Av Sven-Erik Hemlin - 12 januari 2020 15:55

Man måste ta ett helvete i taget, sa Olof Palme en gång för länge, länge sedan. Även då fanns det obehagliga saker att ta itu med, men det har blivit betydligt värre med tiden. Det känns nästan övermäktigt att försöka lösa alla problem som finns, det gäller alltså att ta ett problem i taget. Det viktigaste ser ut att vara vården där politisk styrning sett till att det nu är nära ett fullständigt kaos.


Hur kan våra politiker ta tag i och försöka lösa självförvållade problem? Det säger sig självt att det går inte, det måste till helt nya som har perspektiv på varför det inte fungerar. Vad som slår mig är att personalen vet varför det fungerar allt sämre, men är inte betrodda att komma med förslag. Det hinder som måste bort är med andra ord de politiska ledningarna som annars försöker skyla över sina misstag.


En gång i tiden sa man att allt handlade om politik, numera att allt handlar om pengar. Så snart det skall sparas pengar, säger de politiska företrädarna att de skall vända på alla stenar för att hitta lösningen. De har inte fattat att det är de själva som är kostnaden som invånarna inte behöver. Om en sjuksköterska eller biträde är sjuk märks det på verksamheten, om tio politiker i ledningsgruppen är sjuk rullar allt på ändå.


Naturligtvis har invånarna upptäckt det här för länge sedan, men inte kunnat göra någonting åt det. Om det största partiet tappat mandat har något av småpartierna plockats in för att kunna fatta majoritetsbeslut. Under många år har detta rävspel förekommit och snuvat invånarna på den förändring de trott sig uppnå genom att vända sitt gamla parti ryggen.


Januariöverenskommelsen kom inte som någon överraskning, Socialdemokraterna  har använt sig att det rävspelet under många år och efter många val. Det är därför inte mer än rätt att de själva tagit död på myten att S är det enda partiet som kan regera, sanningen är att partiet inte kan göra någonting på egen hand längre.


Väntar nu bara på att SD kommer att föra fram vården som den viktigaste sakfrågan, tätt följd av det en gång i all hast kritiserade pensionssystemet med åtföljande usla pensioner för allt fler. Ja, utom för de politiska företrädarna förstås, men det skulle förvåna om inte vi inom en snar framtid ser en ändring på det. Våra så kallade förtroendevalda är nämligen inte avlönade i egentlig mening, de uppbär ett arvode under en kortare tid. Det är någonting som inte uppmärksammats, de har inget anställningsskydd och skall inte heller aha något.


Fyra år som en mandatperiod sträcker sig är mer än tillräcklig för att ha fört fram sina väljares önskemål. Invånarna förutsätter att den som av partiet valts att föra deras talan verkligen ger järnet och inte sitter av de fyra åren och väntar på att få sitta kvar nästkommande mandatperiod. Tyvärr är det så vårt politiska maktsystem blivit och det på grund av att inte invånarna sagt ifrån.Eller helt enkelt inte kunnat.


Nu är vi äntligen där då invånarna har åsikter om vad de förtroendevalda uträttar och vad de gör fel. Det är ingen idé att skylla på invånare att de inte begriper sitt eget bästa, för det gör de och av den anledningen utnyttjar SD. De är fullt medvetna om att SD inte är lösningen på någonting annat än en rejäl spark i baken på politiska korrekthet, ryggdunkning och inbördes beundran som det politiska etablissemanget ägnar mesta tiden åt.


Åkesson är inte dum, tvärtom har han någonting som de flesta politiska ledarna saknar, intelligens. Han vet att partiet måste bli rumsrent om det skall ha en politisk framtid, han har också insett att man måste tala till invånarna i klartext på deras eget språk. Partiet är originalet när det gäller inte minst invandringens och flyktingmottagningens nackdelar, för det finns massvis med sådana.


Naturligtvis litar invånarna mer på originalet än de bleka kopiorna i form av M och KD. Många har säkert inte tänkt på det, men det går även alldeles utmärkt att bli ett nygammalt original. Socialdemokraterna har många gånger snott idéer från andra och gjort till sina egna, det finn många bevis på det. Men vad händer om SD snor de svaga gruppernas och arbetarklassens en gång så lyckade sakfrågor.


Bara ett löfte om att Försäkringskassan fråntas rätten att ifrågasätta läkares sjukintyg, skulle säkert ge några procent. Läggs det till att trygghetsförsäkringarna återställs, pensionerna värdesäkras och att a-kassan skall vara vad den ju är, nämligen en försäkring som det inte får tafsas på ... Jösses, vilket genomslag det skulle få, men också press på SD att verkligen driva igenom detta.


Sossarna som har en gammal manual att gå efter skulle med lätthet kunna göra det om modet fanns, eller snarare om de hade folk som kunde få någonting ur händerna. Men så är det ju inte och därför får vi med spänning vänta på vad SD kommer att göra och hur de övriga partierna i brandkårsutryckning skall försöka begränsa präriebranden.

Av Sven-Erik Hemlin - 5 januari 2020 18:50

Min mamma var fantastisk på alla sätt. Jag känner tacksamhet över att ha ärvt hennes gener när det gäller att kunna uttrycka mig skriftligt. Någon talare är jag inte, även om jag pratat en massa tok på radion i samband med mina radioprogram. Mamma var anledningen till att jag före skolåldern kunde läsa och skriva någorlunda. Jag formligen slukade pojkböcker,  25 öres deckare och Alibi magasin, men läste även de gamla författarna vid tidig ålder. En för mig underbar period var den vi kallar folkbildningens tid. Har fortfarande kvar (tror jag) alla böcker som gavs ut av FiB:s folkbibliotek.


Vid den tiden uppmuntrades invånarna att läsa, nu ses det fria ordet som en fara för de makthavande. Och det kan man förstå, det måste vara skrämmande när det finns en massa människor som har kunnande och intelligens som politiker tycks sakna. De med en vass penna, eller tangentbord kan föra vidare till de som inte förstår vad som pågår. Pennan, eller en dator som används numera är därför ett oerhört kraftfullt vapen. Ni har säkert läst Kejsarens nya kläder då en liten pojke såg vad alla andra kunde se, men inte vågade säga det. Det är ju vad det fria ordet handlar om, att föra frsam det alla ser men inte vågar säga. Det är det som är så farligt för våra politiker, det de tyvärr gör tål inte att dras fram i ljuset och granskas.


Under många år klagades det på TV-licensen där även radio ingick. När nu licensavgiften kommer att märkas på skattesedeln, anser de makthavande sig ha rätten att kunna styra våra så kallade oberoende public service företag SR och SVT. Man kan se det som ytterligare ett sätt att komma åt pengar de inte kommit åt tidigare men som nu kan hamna i den gemensamma kassan, men också att kunna kontrollera vad som sänds.


Det här är ett farligt ingrepp i den demokrati vi sägs leva i, det kan vara början på någonting i stil med diktatorers statligt styrda medier. Är inte förvånad att det här tillkommit med en socialdemokratiskt ledd regering, det har förekommit flera "affärer" liknande det som förekom i det forna DDR i vårt land. Vad det en gång stora partiet minst av allt vill ha är kritik, men det sket sig som man säger. Aldrig har kritiken mot partiet varit så stor som nu och det med all rätt.


Men vi skall inte klaga enbart på sossarna, de övriga partierna sitter i samma sits och kan känna att hela det politiska etablissemanget är i gungning. Man får en känsla av att invånarna väntar på att ett nytt parti skall växa fram, SD får duga som skrämskott än så länge. Med nästan tre år fram till nästa val hinner ett nytt parti med rätt sakfrågor etablera sig och sno väljare från alla de nuvarande partierna.


Det räcker för ett nytt parti att koncentrera sig på de äldres bedrövliga pensioner, skolan som är i kris eller vården som helhet. Olof Palme var emot privatisering, han insåg säkert hur viktigt det var med statliga bolag som gav en stadig ström av pengar till statskassan. När de statliga bolagen missköttes på grund av obefintlig kontroll från de styrande och började ge mindre pengar, började de ses som en belastning och såldes ut. Genom privatiseringen har inte staten fått in mera pengar, snarare tvärtom om.


Med de privata företagens propagandamaskin har det varit lätt att hjärntvätta beslutsfattande politiker som inte vågat erkänna att de inte fattat ett dugg. Det gör de fortfarande inte och nu finns bara en möjlighet för invånarna att ta tillbaka den makt de rätteligen har. Om det kan man läsa i artiklar skrivna i andra länder, men inte i vårt land, nämligen en statlig grundlön.


Uppbackade av företag och de rika i vårt land vill våra politiker inte ens diskutera en statlig grundlön. En ekonomisk plattform som gör bidrag av alla de slag onödiga, vilket skulle kunna betalas enbart genom inbesparing på nuvarande administration i form av Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialkontoren. Ingen kanske har tänkt på det, men det kostar nästan lika mycket att administrera bidrag eller de förtäckta bidrag som utgår till arbetssökande som betalas ut.


Naturligtvis skrämmande för de politiska makthavarna, det stämmer inte alls överens med tillväxttänkande och arbetslinjen som de trott måste till vårt lands överlevnad. Och den svenska modellen,vad skulle det bli av den? Vad det skulle betyda är ju att vi egentligen bara skulle behöva skapa ett nytt sätt att tänka löner. Det handlar inte om att de med ett jobb skall få mindre att röra sig med, det handlar om att lönen kan minskas men skillnaden mot tidigare lön betalas in till den gemensamma kassan.


En statlig grundlön som överstiger EU:s fattigdomsgräns skulle lätt kunna betalas ut och vad det skulle betyda för konsumtionen förstår säkert alla. Men den största förtjänsten kan man se på lång sikt, många kommer att utveckla innovativa idéer när det finns en ekonomisk grundtrygghet. Ingen vet vad som kan komma ut av det, därför att invånarna aldrig uppmuntrats att använda de inneboende egenskaperna.


Istället har vi ett kontrollsamhälle där människorna saknar valmöjligheter. De uppmuntras vara nyttiga för staten, kommunerna och landstingen, men vilken nytta har invånarna själva av ett sådant samhälle? Vi har ett samhälle skapat för den politiskt styrda statens överlevnad, det handlar om makten att styra invånarna. De strömningar man kan se är att så vill inte invånarna längre ha det och därför kommer det politiska maktsystemet att förändras radikalt.


 De flesta av landets invånare har SD att tacka för att folk börjat involvera sig i det som händer. Det påverkar så otroligt många att konstigt vore det annars. För SD:s del kom de in i bilden för sent att själva få prova på att ha makten, men de har ingjutit mod i alla de som hunsats av de makthavande. Jag hoppas det börjar hända saker ganska snart eftersom det nu finns reformister som inte är överens med sina partier.


Naturligtvis börjar de som befinner sig på de nedre stegpinnarna i den politiska karriären känna oro över sitt levebröd. De kan ingenting annat och osäkerheten om hur invånarna kommer att rösta vid nästa val gör dem desperata. Det  som händer inom partierna är därför någonting som mest kan  liknas vid gaser i magen, det brukar sluta med att det måste släppas en brakare. Lojala har de varit så länge som de själva kunnat tjäna på det, men nu inser de att partiledarna håller på att göra så de blir utan uppdrag och därmed sin försörjning. Verkligheten kan vara grym, men den skippar också rättvisa konstigt nog.

Av Sven-Erik Hemlin - 3 januari 2020 18:07

Nytt år och nya bekymmer. Läste för ett tag sedan en kuslig artikel om vad som kan hända under det nya året. Brexit ligger närmast till för att testa vad som kan hända. En ny finsnskris lurar runt hörnet. Men det värsta hotet kommer senare på året då Amerikanarna går till val. Och världen skälvde var titeln på en bok jag låste för många år sedan och det är precis vad som kan hända. Vad som kan hända med mångas ekonomi vågar jag inte ens tänka på.


Vid det här laget börjar det gå upp för allt fler att klimatskrämsel utnyttjas politiskt. Med lite sunt förnuft bör var och en bli misstänksam mot de förutsägelser klimatforskare ständigt kommer med, inget av de förutsägelser som gjordes för tjugo år sedan har stämt med verkligheten. De flesta har säkert märkt att inte ens långtidsprognoser när det gäller vädret stämmer. Hur är det då möjligt att förutspå vad som kommer att hända om trettio eller fyrtio år?


De förutsägelser som görs är ingenting annat än gissningar baserade på värden forskarna själva matat in i sina moduler. Antagligen kan geologer genom sina fynd förklara hur klimatet har växlat under enbart de senaste 2000 åren. Inget märkvärdigt med det, vårt lilla jordklot är bara en liten flugskit i det enorma universum som aldrig kan utforskas i sin helhet. Nya planeter upptäcks hela tiden och ingen vet vad som finns på andra sidan de svarta hålen.


Egentligen är det löjligt när en regering ödslar invånarnas pengar på att rädda vår miljö, när allt fler av invånarna behöver hjälp för att överleva. Ett litet parti som runt nittiofem procent inte vill skall vara med och bestämma får sitta med i en regering och kohandla fram sina ideologiska önskemål. Om det är demokratiskt så inte vet jag hur våra politiker kan hävda att vi lever i en demokrati där folkviljan skall vara vägledande.


Vid min ålder är klimatfrågor helt ointressanta, däremot den korta tid jag har kvar att leva. Vi äldre har ingen som helst anledning att överhuvudtaget betala skatt, eftersom vi gjort det under ett långt arbetsliv för att få en tryggad ålderdom. I Norge betalar pensionärerna ingen skatt, det kallar jag att uppskatta det invånarna gjort för landet. I vårt land har pensionspengar konfiskerats av staten för att använda till annat.


Samma sak är det ju med bilskatter, trygghetsförsäkringar med mera som konfiskeras av staten och slås ihop till en enda pott för att sedan fördelas så gott det går. Ja, blir över sedan våra politiker och enorma adminsitration fått sitt, där snålas det inte. Finurligt eftersom det är svårt att kontrollera vart pengarna tar vägen


Vårt land haar levt över sina tillgångar under många år, det bevisas bäst genom att skattepengarna används löpande för att hålla det hela igång. De pengar finansministerns stoppat undan eller avbetalat på lånen, är pengar som rätteligen skulle ha fördelats bland invånarna. Överskottsmål skall inte finnas i ett skattefinansierat land, skatterna är en betalning för tjänster som skall utföras och ingenting annat. Det skall med andra ord inte kunna bli några pengar över.


Anledningen invånarna skall jobba längre och fler måste i arbete vilket även omfattar halta och lytta, bevisar hur illa ställt det egentligen är. Ett rejält hack i skatteflödet genom en ökande arbetslöshet och att människor bränns ut innebär en katastrof för staten, kommuner och landsting. Vårt lands akilleshäl är nämligen den enorma offentliga administrationen som bara kostar pengar och är en ständigt ökande börda för invånarna.  


Men den tillkrånglade administrationen och byråkratin är det som kommer att hålla SD på mattan. Det handlar om generaldirektörer med mera som är lojala mot dem som hjälpt dem uppbära lön i klass med verkställande direktörer inom det privata näringslivet. De har till och med fallskärmar som löser ut då de gjort en rejäl tavla som skapat rubriker. En oerhört svår nöt att knäcka för Åkesson om han skulle råka få någon politisk makt.


Än så länge har inte de övriga partierna gjort gemensam sak, men skulle SD bli största parti vid nästa val blir det verkligen krig i sandlådan. Nåja, innan det eventuellt händer hinner det hända många saker som ställer till det för både politiker och invånare. Det som kommer att bli den hetaste frågan kommer att vara om vårt land skall vara kvar i EU eller inte. Andra länder har varit betydligt duktigare på att skaffa sig fördelar genom medlemskapet, det har definitivt inte varit en höjdare för vårt lands invånare.


Nu råkar det ju vara så att våra styrande är dummare än tåget och skryter över hur rikt landet är. Det dummaste man kan göra är att skryta över sin egen plånbok och skrytet kommer att kosta vårt land fyrtiotvå miljarder i år därför att EU anser vi har råd med det. Vi som inte ens har råd att se till att ett par miljoner av invånarna ligger på och inte under EU:s fattigdomsgräns på strax över tolv tusen kronor.Med vårdköernana som växer, bristen på lärare och poliser som underbetalas, hur kan vi då vara ett rikt land?

Av Sven-Erik Hemlin - 31 december 2019 14:22

Hade inte tänkt mig skriva någonting alls i dag, men den föresatsen blåste bort i den friska nordvästliga vinden. Om det var en förändringens vind som sveper över landet skulle jag inte ha något emot det, för det har funnits någonting kusligt och ödesmättat över ett år som de tre sista månaderna bjudit på skitväder. Klimatförändring? Snarare en vink om att människan skall ge fan i att blanda sig i det Moder Jord skött om alldeles själv under alla år.


Dagen till ära har jag föresatt mig att skriva relativt kort. En summering av ett år då de politiska misstagen visat sig på många sätt och inte minst då hur landet håller på att falla isär. Brottsligheten,  vårdköer och politisk härdsmälta eller vad man skall kalla den regering med stödtrupp som retar upp allt fler invånare.


Slutet på året förgylldes i alla fall genom ett inlägg av ett antal sossar där inte ens den som var riksdagsledamot var känd av mig. Antagligen inte av den stora allmänheten heller för den delen. Det var ett verkligt snyftinlägg om att invånarna inte förstår vad de får slita med att läsa in saker och vilket helsike de har. Nåja, de förstår ju inte heller hur jobbigt och vilket helsike många av invånarna ha, så det går väl på ett ut.   


Inlägget var också ett raggningsförsök att få in fler i den politiska gemenskapen. Lättaste vägen att få ett arvoderat politiskt förtroendeuppdrag måste ändå vara att slå en pling till Åkesson. Där fattas det folk att fylla stolarna med och svårare ser det ut att bli. Blir säkert många som överger sina partier och gamla ideologier och tar fan i båten, för räkningar måste ju betalas. Kanske de som skrev under inlägget  blir bönhörda när det gäller nytt folk inom politiken. Gemenskap kommer väl knappast de nya att få ta del av, men det blir ju inte fler som skall leva på invånarna tack och lov. Det var väl inte vad de sossar som skrivit under tänkt sig förstås, men sånt är livet. Skit samma vad de nya förtroendevalda har för kunskaper, de behöver inte känna sig ensamma om att inte ha några.


Fastnade för någonting i inlägget som kan förklara varför våra politiker inte lyssnar på invånarna. Det stod: Ju fler vi är, desto bättre går det att fånga upp idéer och tankegångar. Jösses, de har inte betalt för att ha egna åsikter eller tänka själva, de skall göra som de blir tillsagda av invånarna. Även de som har en annan åsikt än de själva. Nåja, bollat idéer och tankegångar är knappast vad man förknippar med sossarna, de brukar sno andras och göra till sina egna. Att det blir som att försöka blanda olja med vatten är en annan femma.


Inlägget visade i alla fall att de som skrivit under inte är i takt med tiden. Eller snare inte har en susning om de sämre tider vi kan vänta oss. Då kommer det inte att handla om fler aktiva politiker utan hur många som måste bort. Det är en kostnadsfråga helt enkelt. En stor kvantitet får människor att tänka på lågprisvara och låg kvalitet, vilket stämmer även inom politiken. Ja, inte lågpris utan låg kvalitet som är svinaktigt dyr. Där finns många hyllvärmare, eller på hatthyllan som det sägs att de avdankade företrädarna som fortfarande avlönas hamnar på. 


Det år som gått vill nog de flesta glömma eftersom politiska felbeslut och gamla synder nu visar sig allt tydligare. De invånare som röstar på småpartier har insett att de ändå kan få inflytande på politiken genom att vara ett stöd åt det största partiet. Undrar hur det blir om SD blir största parti vid nästa val ...


Nåja, vad hjälper det att vinna ett slag om man förlorar hela kriget och det ser inte annat ut för inte minst C och L. Det ligger någonting i att man skall vara noga att välja vänner, de kan lätt bli ens fiender.


Jag önskar inte vänner och bekanta i min ålder ett gott slut, i vår ålder ger det en kuslig påminnelse om det ofrånkomliga. Ett gott Nytt År ger i alla fall en förhoppning om någonting bättre, men inte ens det ser speciellt ljust ut. Vi vet inte vad som väntar. Regeringen kanske avgår och det blir nyval, men det kan lika gärna bli en ny finanskris. Men det kan ju också hända att MP sparkas ut från regeringen av sossarna och SD får vara med och leka. Ja, det skulle ju i alla fall ge svenska folket ett gott skratt och det har de inte haft orsak till på lång tid. Men inte ens den glädjen önskar väl Löfven oss.


Nytt årtionde när man vaknar i morgon, vart tar åren vägen? Men det är klart, det kan ta tvåhundratjugofem år att få sju rätt på Lotto så ...Med det fäller jag igen locket på datorn för i år och önskar alla ett bättre kommande år. Vi kan trösta oss med att det inte kan bli så mycket sämre, än det år som gått.

Av Sven-Erik Hemlin - 30 december 2019 11:12

Problem kan vara skrämmande, men antingen löser man dem eller accepterar dem. Tyvärr har våra politiker använt sig av den senare möjligheten, att lösa dem innebär alldeles för stort ingrepp i ett oorganiserat kontrollsamhälle. Det är betydligt lättare att låtsas försöka lösa ett framtida problem som en klimatkatastrof måste ses som. De flesta av oss nu levande kommer ändå aldrig att se resultatet, eller om det blir av överhuvudtaget.


Det som hänt med vårt land kan inte lösas genom maktutövning och politisk styrning, det kräver att viktiga beslut decentraliseras för att nå ner på rätt nivå. Det är varken riksdags- eller landstingspolitiker som kan lösa vårdens problem, det kan bara de som är mitt uppe i det kaos som skapats av politiska beslut.


Det skulle vara minst sagt märkligt om inte riksdagen i ett gemensamt beslut tar ifrån alla bypolitiker makten att styra landsting och regioner. Problemet blir naturligtvis att kunna locka personer från den privata sektorn att driva de skattefinansierade verksamheterna. De som ställt till allting skall inte heller finnas med i bilden och ges en chans att skyla över sina misstag.


Möjligheten att rätta till alla fel som gjorts måste hanteras av kunniga och det är där de som är mitt uppe i smeten kommer in i bilden. Det är de som vet varför saker och ting inte fungerar. Kanske måste en tydlig arbetsinstruktion skapas för de statliga verksamheterna som i första hand då innebär att följa den lag som finns men inte efterlevs av våra politiker.


De förtroendevaldas uppgift är att på bästa sätt förvalta invånarnas skattepengar, vilket betyder att det är invånarna som i första hand skall ta del av pengarna. Politiska samhällsexperiment följer definitivt inte lagen, skattepengar skall inte kunna användas till att förbättra för människor med pengar, det är de som är utan som skall ha dem i första hand.


Trygghetsförsäkringar är precis som det låter försäkringar mot sjukdom och arbetslöshet, det är definitivt inte bidrag som Kristersson tydligt deklarerat. Men den mannen kan ju bevisligen inte skilja på ditt eller mitt.


Med de nya sympatisörerna eller vad man skall kalla de missnöjda som ställer sig bakom SD blir det svårt för partiet att stå till höger. Det är ju inte precis några rika knösar huvuddelen av de som säger sig komma att rösta på partiet. Men så långt har det ju inte kommit än. Det är långt till valet om det inte råkar bli ett nyval och under den tiden hinner mycket hända.


Första testen blir antagligen den räntehöjning många låntagare kommer att få känna av. Trots att det rör sig om en liten höjning kommer det att skaka om en ganska stor del av invånarna. De höjningar som redan aviserats skall träda i kraft efter nyår kommer naturligtvis att spä på en spirande oro inför resten av året. Hur kommer det att bli egentligen?


Tja, den som visste det, vi kan bara följa med i det som händer och det kan orsaka att den politiska kartan ritas om igen. Ingen vill regera när det gäller att strama åt för allt vad tygen håller och dessutom vara i minoritet. De övriga försöker då på alla vis försöka plocka politiska poäng genom att säga: Så där skulle vi aldrig göra. Ändå börjar nog de flesta partiledare bli medvetna om att det helt enkelt är någonting oundvikligt.


Någonting vi kan läsa är att vi går mot en snabbare nedgång i konjunkturen, det har redan börjat märkas av men ännu inte hunnit bli skrämmande. Men det kommer i takt med att många får mindre att röra sig med och det blir en ganska stor grupp tack vare ökade skatter för att rädda vår miljö. När försämringar kommer på löpande band blir det MP som kommer att få bära hundhuvudet. Ja, en släng av sleven får naturligtvis även S, konstigt vore det annars.


Det blir nu politiskt korrekthet kommer att prövas, protesterna kommer ju att gälla hela det politiska etablissemanget. Kommer de att sluta leden eller kommer partierna att splittras till små enheter? Det som händer ger ju utrymme för nya partier att hinna bildas till nästa val som bara skjuter in sig på invånarnas hjärtefrågor. Förlorare blir då de etablerade partierna, för det är så det fungerar.


Ser man till invånarnas hjärtefrågor behövs kanske ett parti som lägger allt krut på skolan, ett annat på vården osv. Kanske är det dags för ett pensionärsparti som teoretiskt kan locka cirka femton procent. Det skulle verkligen röra om i den politiska grytan.


Och varför inte? De gamla ideologierna kommer att vara precis som det låter gamla i den tid vi nu går in i. Det är knappast meningen att ett parti skall kunna ägna sig åt alla de områden som måste täckas in numera, eftersom landets invånare splittrats på grund av orättvisor i flera viktiga sakfrågor. Med hjälp av professionella problemlösare skulle det hela kunna fungera, men inte med det politiska maktsystem vi har. Det om något är verkligen rena stenåldern.

Av Sven-Erik Hemlin - 26 december 2019 20:33

Som vi sett när problemen hopat sig för regeringen och ingen av ministrarna vågar ta i de heta potatisarna, får det mig att tänka på en historia. Det är våra politikers sätt att hantera problemen som får mig att tänka på gamla roliga historier, Varför har säker även andra upptäckt. De är en samling komiska figurer som ständigt ger upphov till dråpliga situationer. Hursomhelst, så här har jag hört historien:


En svensk släggkastare slog världen med häpnad när han kastade nytt världsrekord med nittiofem meter. Om det varit någon annan nationalitet än en svensk hade det gapats om doping, men det var en spenslig kille utan ölmage och svällande muskler. Nu råkade den som orsakat sensationen var en tystlåten man och begrep inte ett dugg när han tillfrågades på engelska av journalister.


En svensk journalist drog honom vid sidan om och frågade om han skulle översätta svaret åt honom. Dä ä int myck å säj, blev svaret. Ja men nånting beror det väl på att du kan kasta så långt. Jo, blev det korthuggna svaret. Farfar va kommunalarbetare, farsan va det och jag blev dä. När ja had börja sa dom: Om dom sätt nånting i händerna på dej, kasta dä så långt åt helvete du kan. Å dä ä dä ja försök göra.


Ja, ni förstår säkert varför tanken går till våra politiker, de är mästare på att inte våga ta tag i någonting utan slänger det åt tjänstemän som får mer eller mindre fria händer att komma fram till om inte en en lösning, så i alla fall någonting. För det är ju så att vad som än dyker upp, så inte har regeringen beslutat om någonting. De direktiv som getts har tjänstemän sedan utfört efter sina huvuden.


Men vem skall ställas ansvarig? Ja inte är det tjänstemännen, de gör bara som de blir tillsagda hur dumt det än är. Att de sedan för det mesta läser direktiven som fan läser bibeln är en annan sak. Om inte någon enskild kan anses vara ansvarig återstår bara en kollektiv bestraffning. På sätt och vis kan man se det politiska etablissemangets stagnation och SD:s ökning som en kollektiv bestraffning, ingen litar längre på dem. Tacka för att SD kan gnugga händerna när folk ser hur de andra gör bort sig stup i ett.


Precis som våra politiker tänker inte de som missnöjesröstar på SD vilka konsekvenser det kan få. Med den storlek partiet har i dag med runt en fjärdedel av väljarna bakom sig, är de redan en maktfaktor. Efter nyår när folk ser vad regeringen och de två stödpartierna beslutat kommer första rejäla reaktionen. När ett stort antal av de pensionärer som kommit på mellanhand upptäcker att de än en gång blivit grundlurade brakar helvetet lös.


Löfven har underskattat den ilska som finns mot samarbetspartnern MP. Det är inte bara de som är beroende av sina bilar för att få vardagen att fungera, det är också de sämst ställda som drabbas hårt av de satsningar som görs för att rädda vår miljö En som företräder vårt land har som prioriterande uppgift at rädda invånarna från fattigdom och svält. Tror knappast någon invånare vill att miljön går före att rädda invånare som hotas av ekonomisk katastrof.


Domedagsprofeter, även om det handlar om en ung tjej som Greta, glöms snabbt bort om ekonomin blir sämre. Hon säger att vi skall lyssna på forskarna, men går det verkligen att lita på de klimatmoduler de hänvisar till? Varför lyssnar ingen politiker på de ekonomiska teorier som nu läggs fram efter att ha bearbetats i en smart dator? Datorer kan manipuleras att ge önskat resultat när det gäller någonting så osäkert som klimatet, men de ekonomiska teorierna är baserade på fakta i form av ekonomiska depressioner och finanskriser.


I de ekonomiska svängningarna går det att få fram orsaken som utöste depressionen på trettiotalet och den finanskris som drabbade många länder 2008. De ekonomiska modulerna har betydligt mer kött på benen än klimatforskarnas, det är med andra ord de ekonomiska förutsägelserna som borde skrämma skiten ur våra politiker.


När vårt land på kort tid gick från att ha varit fattigt tog de politiska makthavarna åt sig äran av någonting som fungerade som ett självspelande piano. Ganska snart kommer politiker att slå ifrån sig att de inte alls har någonting att göra med en ekonomisk nedgång. Det är marknaden som styr kommer vi att få höra, det betyder att hela vårt styrelsesätt är värdelöst och att avlöna politiska företrädare som att kasta pärlor för svin.


Vanligtvis är jag så optimistisk att jag tror smöret skall hamna uppåt när jag tappar en smörgås, men när jag med egna ögon kan se att landet är på väg att förstöras, är det dags att sluta äta smörgås. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards