Senaste inläggen

Av Sven-Erik Hemlin - 12 februari 2020 20:33

Det politiska rävspel vi nu kan se, är följden av att det gamla maktsystemet slutat fungera. Oppositionen har kommit underfund med att skit samma vad regeringen säger, i egenskap av egen majoritet kan de ändra på de förslag som läggs fram. Vissa tolkar det som att det är vad man kan räkna med i en demokrati där beslut fattas i demokratisk ordning, det vill säga genom majoritetsbeslut.


Vad det handlar om är att störst och starkast vinner, vilket innebär att med alla medel kunna bli störst och starkast. Ingen hade räknat med att oppositionen skulle utnyttja sin styrka mot en minoritetsregering, om det fanns en sorts tyst överenskommelse. Med det politiska maktsystem vi har finns därför ingen lösning i sikte, det är så här det kommer att se ut till dess hela vårt styrelsesätt ändras.


Det instabila läget beror på att de nu två största partierna har nästan åttio procent av väljarna emot sig som inte vill att de skall kunna bestämma. Det är så man måste se det och förstå varför vårt demokratiska styrelsesätt inte längre är demokratiskt. Faktum är att inte något parti har mandat att fatta beslut som rör invånarna, en insikt som många fått efter alla kompromisslösningar som klubbats igenom.


För väljarnas del är det mest förvirrande när de olika partierna säger vad de vill göra. Hur skall de små partierna med runt nittiofem procent av invånarna emot sig kunna lova någonting? Med ett annat styrelsesätt hade aldrig MP kunnat komma fram och kunnat ställa krav som tvingar svenska folket betala för någonting som vi nu börjar se kommer att leda mot en katastrof. Inte en som har med klimatet att göra, utan en ekonomisk.


Kan på sätt och vis förstå Donald Trump som ser det på sitt sätt, det som fördyrar för företagen. När företagen nu börjar se en konjunkturnedgång har de en ursäkt att strypa åt det mesta men även någonting att skylla på. Allt som de gör för miljön måste betalas av deras kunder så de stora förlorarna blir i slutändan blir de som sägs skall skyddas från en framtida klimatkatastrof.


Att det behövs väldigt lite för att skaka om den globala ekonomin har det varnats för länge. Nu kan ett litet virus ställa till det för inte bara Kina utan även övriga länder. Många länders invånare e-handlar från Kina, tänk om paketen är smittbärare? Enbart misstanken kan ställa till det rejält för de kinesiska företagen.



Nåja virus är en sak, man kan även med fog misstänka att många företag tvingas använda sig av kreativ bokföring, det vill säga visar bättre resultat än vad de har i verkligheten. Det har hänt tidigare och är antagligen mer vanligt med dagens nervösa placerare och kvartalsredovisningar. Skulle inte förvåna om någonting händer redan under första halvåret, när det händer sker det utan förvarning.


Räntevapnet är förbrukat och det är minst sagt osäkert hur en ny finanskris skall kunna hanteras. Det allvarligaste enligt många bedömare är de enorma privatlån som kreditgivare ligger ute med. Det finns en gräns hur stor låneskulden får vara i paritet med inkomsterna och den gränsen har passerats. Att det ändå rullar på har fått ekonomiska experter att klia sig i huvudet, men även vår Riksbank upplever det som lika märkligt, eftersom inflationen inte ökat som den borde gjort.


Naturligtvis är det skrämmande när de gamla ekonomiska teorierna visar sig ha förbisett exempelvis minusräntor, vilket vid den tiden ansågs vara en omöjlighet. Men trots det, vad är det som gjort att inte allting redan brakat ihop utan rullar på? Har läst ett ganska stort antal ekonomiska experters artiklar men inte blivit ett dugg klokare. Vad som händer är någonting som inte skall vara möjligt men ändå sker, vilket i princip underkänner en stor del av de gamla ekonomiska teorierna.


Eftersom den samlade förmögenheten hos de rikaste i världen överstiger många länders inkomster under ett år, var finns täckning för de pengarna? Någon antydde att det som håller det hela flytande är de kryptovalutor som finns, men vart tar pengarna vägen som kryptovalutorna köps med? För mig liknar kryptovalutor ett enormt Pyramidspel och de som kommit i kontakt med ett sådant vet att där finns bara några vinnare och resten förlorare.


Just nu påstås det att vårt lands ekonomi är god, ändå pratas det om nya skatter måste till och att pensionsfonderna måste stärkas med mera pengar. Må så vara att staten har pengar, men det har inte kommuner och landsting vilket kan bli riktigt bekymmersamt framöver. Vi kan glömma att få fler i arbete, snarare hur staten och kommunerna skall kunna ge invånarna det de betalar för. Många av de jobb som skapats är förtäckta bidrag som invånarnas skattepengar används till.


De politiska partierna har haft svårt att dra till sig kompetenta företrädare och svårare kommer det att bli. Välutbildade smarta människor vill knappast bli politiker, men det finns gott om unga som inte ens har avgångsbetyg. Var och en måste därför förstå att det politiska styrelsesätt vi har, leder vårt land i fördärvet. Det borde alla politiker insett vid det här laget.

Av Sven-Erik Hemlin - 9 februari 2020 20:04

Det kommer att letas pengar av vår finansminister framöver vilket fär mig att funderar över när sanningens ögonblick eller vad man skall kalla det skall inträffa. Det ögonblick då det måste rensas upp bland politiker, chefer och mellanchefer inom de offentliga verksamheterna eftersom de blivit en ekonomisk belastning. Inte bara ekonomisk utan även ett hinder att kunna förändra för att få skutan på rätt köl. Vad vi har är nämligen ett av tjänstemän finurligt skapat maktsystem, som utvecklats till att vad som än händer finns ingen ansvarig. Själva skulle våra politiker inte kunnat vara så smarta.


Beslutsunderlagen är inte framtagna av de förtroendevalda politikerna, de lämnar bara riktlinjer till anställda tjänstemän hur de tänkt sig, men utan kunskaper om det kan fungera eller inte. Enklast är ju faktiskt att vända sig till de som vet vad som inte fungerar och varför, men istället går man över ån för att hämta vatten.


Naturligtvis kan man inte begära att bypolitiker skall kunna hantera den minst sagt komplicerade värld vi nu lever i. Vår riksdag består av bypolitiker som av någon outgrundlig anledning hamnat där de nu är. En del av dem kanske var med för många år sedan med att skär man ner på personal inom vården, vilket de antagligen räknat ut att befolkningen skulle minska. Som det nu är rinner det över ganska mycket om man försöker slå i ett tjugolitersmått i ett som rymmer fem liter. Och det rinner över både inom skolan och vården.


Det är inte bara vården som nu hamnat i skottgluggen utan även skolan. Lägger man ner byskolor måste det finnas plats i tätorterna. Myndighetskrav har trasslat till det när det gäller ventilation och en massa regler om hur skolan skall fungera. Ju fler elever desto bättre ventilation måste till, det kommer som en överraskning för kommunledningar att många skolor inte klarar av det kravet.


Visserligen har kommunerna ansvaret för skolan, men de får inte göra hur som helst. Fattar man beslut som påverkar barnen reagerar föräldrarna och beslutsfattarna blir syndabockar som i slutändan får betala ett högt pris. Tyvärr är skolan precis som så många andra saker en siffra i kommunernas budget och siffror begriper sig inte politiker på. Som det verkar begriper de sig inte på invånarna heller utan lever i sin egen värld.


Att vara beslutsfattare kan förenklas enbart genom att ställa frågor. Varför slutar sjuksköterskor och lärare? De skulle alldeles säkert få höra hur idiotiskt deras beslut påverkat både invånarna och berörd personal. Alldeles säkert skulle de också få höra hur det skulle förenkla och förbättra eftersom de är mitt i smeten varje dag. Naturligtvis skulle det kännas genant för de förtroendevalda att bli påtalade att de helt saknar kännedom om hur det fungerar i verkliga livet.


 Men det är ju ett faktum som blir mer uppenbart i takt med det kaos som politiska beslut skapat. Kan förstå uppgivenheten när problemen hopar sig och de politiska makthavarna drabbas av beslutsångest. Hur de än vänder och vrider på problemen kan de inte se någon lösning på grund att de inte har en aning om hur det fungera ute i verksamheterna.


Vad jag kan förstå har det nu trasslat till sig så att de problem som finns, inte kan lösas av politiker. Att de som med allting annat ger tjänstemän uppdrag att utforma beslutsunderlag som alla partier kan gå med på. Kravet från invånarna att få valuta för sina skattepengar kommer att växa hela tiden, det är vårt lands verkligt stora problem.


Det här med vad våra skatter går till kommer att bli våra politikers verkligt stora huvudbry eftersom de inte följer den gamla lag som fortfarande gäller. Det finns nämligen i denna lag angivet att de skatter som betalas in skall förvaltas på bästa sätt. Skattepengarna skall med andra ord gå till vad de är ämnade för, de viktiga offentliga verksamheterna skola, vård, upprätthållande av lag och ordning, samt ett försvar värd namnet.


Genom det som kallas fördelningspolitik har det flyttats pengar där de funnits och lagts där de fattats till dess det uppstått en situation då alla behöver pengar. Men är det verkligen lagligt att ta pengar från en verksamhet för att ge till en annan? Är det överhuvudtaget lagligt att blanda ihop alla skatter och se dem som en gemensam pott? Vem eller vilka kom på att bilskatter skall vara en del av statens budget och inte oavkortat gå till nya vägar och underhåll? Hur kunde trygghetsförsäkringar plötsligt kallas bidrag, men inte jobbskatteavdraget?


Jösses, det finns massvis med exempel på att staten och även kommuner har trampat långt över de lagliga gränserna. Och så länge vi inte har ett tjänstemannaansvar kan de här sakerna göras utan risk att straffas för det. Möjligtvis skulle det kunna dras inför EU-domstolen men det skulle bli en lång och utdragen process. Har en känsla av att invånarnas markering genom att straffa de partier som inte ser till invånarnas bästa är den enda vägen.


Ingen tycks ha fattat att det inte längre spelar någon roll vilket som är största parti, om inte något parti hamnar över femtio procent förstås. Vad hjälper det SD att bli största parti? Inte ett dugg, eftersom de då skulle isoleras va de övriga partierna. Är ganska säker på att SD aldrig kommer att leda en regering, enbart att invandring och flyktingmottagning nu diskuteras av alla partier gör att de missnöjda ivrigt väntar på att det parti de en gång sympatiserade med skall visa handlingskraft.


Moderaterna till och med erkänner att de ställt till ett helsike genom beslut de inte ens anade konsekvenserna av. Det verkar som om vi nu går in i en period då partierna kommer att slåss om hur orättvisorna skall bekämpas. Det parti som har de modigaste företrädarna och som vågar gå utanför de tidigare fasställda politiska ramarna, kommer att stå som segrare vid nästa val. Alla partier tycks ha kommit underfund med att det finns fler som har det svårt än de som är rika. Men tyvär har de inte insett att de är orsaken till en växande fattigdom, men det kanske kommer.


Egentligen är det märkligt att ett parti till höger kan hamna till vänster och ett vänsterparti som S, men i modern politik är allting möjligt. Som vi sett senaste åren kan ideologier säljas billigt om makten hägrar, det är Stefan Löfven ett bevis på.

Av Sven-Erik Hemlin - 5 februari 2020 19:22

Egentligen kan man inte använda den förklaring våra politiker använder sig av när det gäller hur vårt samhälle blivit, för alla som arbetar inom vården och skolan såg det komma. Det var bara en tidsfråga när det politiskt skapade samhället skulle börja falla sönder och samman. Man hör kriskommissioner nämnas, snarare skulle det behövas en haverikommission.


Att Löfven tänker vara kvar bättrar knappast på socialdemokraternas opinionssiffror och partiet saknar en egen identitet. Enda råd som kan ges till partiledningen är att delegera sökandet av egna förslag till de ideellt trogna som rör sig bland vanligt folk. Det är där det går att höra vad missnöjet och misstron beror på, inte bland rövslickande partikamrater rädda om sina uppdrag.


Partiet börjar nu närma sig det procenttal där de som är kvar också är beroende av partiet. Jodå, så korrupt är vårt land att de största partiet kunnat placera sin egna som tack för visad mångårig lojalitet. Skulle mot förmodan tjänstemannaansvaret återinföras skulle det innebära katastrof för det en gång enväldiga partiet, det är knappast många som då vågar vara kvar på sina uppdrag. Att ta ansvar är knappast politikers bord.


Nåja, det är inte längre någon vits med att vara största parti, varken S eller SD har någon glädje av det och anledningen är i demokratisk ordning fattade majoritetsbeslut. Hur något parti skall kunna få igenom sina ideologier är svårt att se, allt måste kohandlas och det slutar med att det största partiet ställs vid skampålen.


Det här med majoritet blir minst sagt komplicerat ju större SD blir. Har svårt att tänka mig att M och KD vill gå i SD:s ledband, det skulle ses som ett enormt politiskt nederlag. Alla har ju den hårda vägen fått lära sig hur MP ställt till det för svenska folket tack vare att S tvingats ge med sig för fridens skull. Vi närmar oss alltså en ohållbar politisk situation där svenska folket står som förlorare.


Knappast stillatigande, det kommer att bli ett sjuhelsikes liv som sprider chockvågor genom hela det politiska etablissemanget. De flesta har lärt sig att S har en förmåga att ta till brösttoner när de hamnat i ett läge då de varken vet ut eller in. Men tomma tunnor bullrar mest sa man förr och det är precis så invånarna ser på det socialdemokratiska partiet numera. Kommer de någon gång till skott är det inte av egen kraft.


Det här har fört med sig att invånarna fått upp ögonen för att så här kan vi inte ha det eftersom besluten påverkar dem i vardagslivet. Att få det att gå runt är svårt nog ändå utan att drabbas av idiotiska beslut som påverkar invånarnas liv. Ingen politiker fattade vad privatiseringar skulle ställa till med, det har blivit både dyrare och sämre över hela linjen.


De uppror vi kan se på sociala medier är bara början på de politiska makthavarnas inskränkning av makt. Alldeles för många människor har berörts på ena eller andra sättet av orättvisor och slöseri med invånarnas pengar.  Naturligtvis kommer de politiska uppdragens betydelse att granskas, som vi sett fungerar inte längre vårt land demokratiskt som det var tänkt att vara.


Tänker man efter är det nästan skrattretande att personer utan den utbildning som krävs i dagens samhälle kan fatta beslut som inte är med invånarnas bästa för ögonen. Utan det slöseri med pengar som de politiska företrädarna i sin okunnighet fattar beslut om, skulle vårt land verkligen vara rikt. Det skulle finnas tillräckligt med pengar till en fungerande skola, vård och omsorg.


 Trampar man på i ullstrumporna och låtsas att det inte regnar blir man blöt om fötterna, Det är så man kan se det envisa fasthållandet vid lägst arbetslöshet i EU, samtidigt som sjuktalen skall hållas nere med hjälp av Försäkringskassan. Resultatet har blivit ett sjukt samhälle det snart inte finns någon bot för. Det är inget trendbrott att arbetslösheten nu ökar, den har hållits nere med konstgjorda medel.


Våra politiker sedan långt tillbaka har sannerligen inte varit några visionärer, snarare har de haft orealistiska drömmar som de själva trott på. De har aldrig försökt ta reda på hur det verkligen ser ut i det dagliga livet hos de flesta av invånarna. Men försämrar man för de sämst ställda drabbas landet som helhet långsamt men säkert.


Kvalitet är viktigare än kvantitet, det var så man resonerade en gång i tiden. Vår självhushållning har slagits i småbitar genom att vi får allt färre bönder som ger upp på grund av myndigheters klåfingrighet och ständigt stigande kostnader. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, men hur gör vi om svenska folket inte har råd med allt dyrare importvaror? Det blir ju så när det inte finns någon inhemsk konkurrens att tala om.


Skulle vara intressant om det finns någon nyliberal lösning på de problem som ligger framför oss. Våra bönder är ju privata företagare som istället för att omhuldas istället körs över av våra politiska makthavare. Eller är det meningen att Polska, Bulgariska och Rumänska bönder skall utnyttjas med hjälp av den frikostiga arbetskraftinvandringen? De knogar säkert på utan att klaga.


Hur det blir med arbetskraftsinvandringen skall en utredning presentera i slutet på nästa år. Den utredningen kan bara komma fram till att förutsättningarna ändrats, vilket kan ske inom loppet av bara några månader. Det bevisar i alla fall att vi har den mest korkade regeringen i mannaminne, det behövs ingen utredning för att komma fram till det.

Av Sven-Erik Hemlin - 2 februari 2020 20:30

Det som händer med vårt land borde få alla att tänka till och helst försöka göra någonting åt det. Det kanske inte var tänkt så, men på sätt och vis kan man se SD:s framgång som en spark i baken på det politiska etablissemanget. De så kallade förtroendevalda deklarerade sin ståndpunkt ifråga om invandring och flyktingmottagning utan att ha folkets stöd. De uttalade sig eftersom de trodde sig ha folket bakom sig, men så fel de hade. Det visade sig att de inte har en aning om hur svenska folket tyckte och tänkte, eller hur invånarna vill att vårt samhälle skall se ut.


Vårt politiska maktsystem har överlevt tack vare en överenskommelse om att vara politiskt korrekt. Naturligtvis kom det som en chock för Löfven att oppositionen inte vill vara med och uppträda politiskt korrekt längre, istället trycks det nu på att inte bara riva upp beslut, utan också tvingas ta tag i de orättvisor som skapats. Ja, den delen har de ökande folkstormen sett till, det är dags att inte minst Försäkringskassan får en rejäl åthutning.


Senaste mätningen visar att kräftgången för S fortsätter, vilket inte är förvånande eftersom det visat sig att partiet inte alls kan regera som de sagt. Löfvens ständiga kohandel och dåliga omdöme när det gäller både samarbetspartner och utsedda ministrar, kan inte leda till annat än att partiet förnedras. Man kan ana en spricka inom partiet och kan förstå den oro som finns  för vilken väg partiet kommer att tvingas styra in på.


 Ju mer Löfven och den högsta partiledningen spjärnar emot en förändring, ju fler trogna väljare flyr från partiet. Även LO har dragit åt sig öronen, de kanske är mer lyhörda för det som sker på arbetsplatser runt om i vårt land. Storstäder i alla ära, men det är ute i landets små orter  nya värderingar växer sig starka och där en majoritet av invånarna bor. Från regeringshåll erkänns nu att sjukvårdskrisen är politiskt skapad, det har många av invånarna vetat under många år.


Många äldre brukar komma och vädra sin oro för mig och kan inte begripa hur allt kunnat bli så fel. Egentligen inte så konstigt eftersom det politiska maktsystem som skapats, inte förutsåg det vi nu kan se. Det är inte längre en fråga om att vara största parti och därmed makt att plocka in "stödtrupper" för att kunna förändra vårt samhälle. Det förutsätter nämligen att alla agerar politiskt korrekt och stöttar det som läggs fram för beslut.


Vad som nu händer är att oppositionen inte längre är politiskt korrekt, men också att invånarna  insett att det inte finns något parti som kan säga sig ha mandat att regera. Det hänger ihop med att till och med det största partiet har nästan åttio procent av invånarna emot sig. De små partierna har runt nittiofem procent och borde alltså inte ens få ingå i en regering. Och så kanske det blir vid ett nyval att ett par partier åker ur. En som jag ser det ohållbar situation för det politiska maktsystem vi har.


Fler måste man vara, till detta är de stora partierna nödd och tvungen, det vill säga plocka in flera småpartier för att kunna fatta majoritetsbeslut. Inte ens det räcker för tillfället och följden har blivit kompromisser och urvattnade beslutsunderlag, eller som nu när oppositionen fått blodad tand och kan stoppa allt som läggs fram. Ja, till och med riva upp det som beslutats. Vi har alltså nått vägs ände för de politiska vägarna.


Förhoppningsvis inser alla partier att de nu balanserar på slak lina, om de misshagar invånarna får de betala ett högt pris. Tidigare har små intressegrupper kunnat styra regeringars beslut, nu har gruppen som vill någonting helt annat växt sig enormt stor. Invånarna vill ha valuta för sina pengar, till och med socialministern har insett att politiska ledningar inte skall styra sjukvården, det skall heller inte bypolitiker göra när det gäller skolan. 


Partiet som skapat myten om att vara det enda parti som kan regera har inför öppen ridå visat motsatsen. Löfven och Co har till och med lyckats göra SD till största parti genom att ständigt smutskasta men glömt bort alla egna skelett i garderoben som de äldre minns. Men det är som det sägs, den som slänger skit i fläkten blir själv nerstänkt.


Minns den gamla VPK- ledaren C-H Hermannson som på en partistämma sa: "Nån jävla ordning måste det i all fall vara i partiet." Löfven kan säga samma sak, men då till sina regeringsmedlemmar.

Det är ganska märkligt att Löfven som ständigt talar om ordning och reda, är den som skapar oreda hela tiden. Maken till oreda som nu förekommer inom snart sagt alla offentliga områden har inte vi äldre sett någon gång, men kanske är det som det sägs att Kaos är granne med Gud.


Men visst skulle det kännas lugnare för invånarna att verkligen få veta hur regeringen tänkt sig klara av alla akuta problem och orättvisor som finns. Tänker S göra som M ta efter SD och kalla det för socialdemokratisk politik? Att MP kommer att flyga i taket är ingenting att bry sig om, det här med en massa partier är överspelat och våra politiker tvingas gå samman för att rädda vårt land.


För att rädda kärnan i välfärden som Löfven sa, blir han nog tvungen anlita en rationaliseringsexpert och då blir det inte många politiker kvar. Tänk om våra politiker tagit sig tid att utforska konsekvenserna innan de gett sig på samhällsexperiment. Men det politiska etablissemanget trodde aldrig att de själva skulle påverkas, nu har de verkligen skäl att oroa sig.

Av Sven-Erik Hemlin - 29 januari 2020 20:07

Om man förenklar det som nu händer i vårt land kan man säga att vi har de politiker vi förtjänar. Men så enkelt är det inte, vi har de politiker vi har på grund av ett politiskt skapat maktsystem som inte är i takt med tiden. Eller snarare sagt, väljarna får inte hur de vill ha det utan ställs med lång näsa efter val eftersom efter en massa trixande har vi en segrare, som i själva verket inte är det.


Det är inte bara januariöverenskommelsen som visat hur fel det kan bli, det har genomsyrat vårt samhälle under många år. De ohederliga allianser som uppstått är ett hån mot invånarna och det har definitivt påskyndat det kaos som vi nu kan se inom sjukvården och skolan. Frågan är om det finns en möjlighet att få rätsida på alla politiska misstag.


Det liknar mer och mer företagens kvartalsrapporter när partierna är lyriska över vunna procent vid en opinionsundersökning, men glömmer bort att ha runt tjugo procent inte är någonting att skryta över. Tittar man på hur många som är emot de olika partiernas locktoner är det ingen rolig läsning för våra politiska partier från vänster till höger.


I dagens läge är det ingen höjdare att vara största parti och ha strax över tjugo procent, det är ju så att nästan åttio procent är emot. Det finns med andra ord en förkrossande majoritet som inte vill att exempelvis S, M eller SD skall regera. För de små partierna är det ännu mer skrämmande där runt nittiofem procent av invånarna inte har något som helst förtroende för dem. I nuläget har V, C och KD cirka nittio procent emot sig, ingenting som motiverar hög svansföring precis.


Är det svenska folket det är fel på, eller har det politiskt skapade maktsystemet spelat ut sin roll? Att systemet är förlegat i den moderna värld vi lever i är uppenbart, vad som krävs är en regering där alla drar åt samma håll, nämligen ett samhälle som är det bästa för invånarna. Hade en sådan regering funnits de senaste tjugo åren, hade vårt land sett helt annorlunda ut.


Jag och många med mig struntar fullkomligt i hur de olika partierna vill att vårt samhälle skall se ut, det är invånarnas behov som skall ligga som underlag för de beslut som fattas. De förtroendevaldas uppdrag går ut på att förvalta invånarnas pengar på bästa sätt, om de inte gör det kan inte invånarna skippa rättvisa därför att ingen enskild är ansvarig. Jag ser SD:s framgång som att invånarna ger det politiska etablissemanget en kollektiv bestraffning, det hade inte de gamla partierna kunnat se komma som de säger numera. 


Låter inte klokt men man måste förstå varför så många säger sig sympatisera med SD. Partiet har inte någonting att göra med de försämringar som drabbat invånarna eftersom de har hållits utanför. Inget parti kan svära sig fri från Försäkringskassans vidriga hantering av sjukintyg eller när det gäller svåra kroniska sjukdomar. Lägger man till att SD inte har varit med om att konfiskera pengar från trygghetsförsäkringarna eller pensionärerna, har de fått pluspoäng på andras bekostnad. Utåt sett har de inte heller varit med om att ge mer till de med ett arbete eller ännu värre till de rika i vårt land.


Politik är med andra ord mer komplicerad än någonsin och det som kunnat bevara det politiska maktsystemet har varit att vara politiskt korrekt. Det vill säga hålla varandra bakom ryggen för att kunna rättfärdiga en fullständigt idiotiskt maktsystem. När nu oppositionen inte längre agerar politiskt korrekt har det tagit hus i helsike, hela maktsystemet äventyras.


Egentligen har det överlevt sig självt, besluten är inte längre baserade på vad som är bäst för invånarna, utan vad som kompromissats fram för att kunna fatta beslut. När nu inte ens fattade beslut gäller utan rivs upp, är vi inne på nästa fas där de största partierna insett att det finns alldeles för många partier. Det har invånarna påtalat i många år.


Nu erkänns till och med att politisk styrning ligger bakom sjukvårdens kris, de minst kunnigastes beslut har visat sig vara alldeles åt helsike. Samma sak gäller skolan där bypolitiker försöker så gott det går att tränga ihop eleverna i storskolor. Lärarna och föräldrarna protesterar naturligtvis, vad barn behöver är en trygg miljö för att kunna utvecklas.


De inbesparingar som görs sker i fel ända, det finns för lite personal och för många politiska företrädare. Ser man till resultatet är att avlöna politiker som att kasta pärlor för svin, det är inte vad skatterna är avsedda för. På åskådarplats sitter SD och skrattar åt de som slåss om sin existens, själv behöver de inte göra någonting för att växa. Åkesson är säkert medveten om att den dag han får vara med, kommer partiet att bedömas precis som de andra.


Hur man än vrider och vänder på det hade SD rätt i sin kritik redan från början, naturligtvis en prestigeförlust för de övriga partierna att erkänna det, men med en majoritet emot sig så ... Det är hur många som är emot de olika partiernas politik som måste tas i beaktande, för S måste det vara förnedrande att se att skaran som är emot partiet blir större för snart sagt varje månad.


Nytänkande har aldrig varit socialdemokraternas starka sida, de har istället framhållit vad partiet en gång gjort. Inte mycket att skryta över egentligen, det var krigshärjade länder och hårt arbetande invånare som skapade välståndet. Ett välstånd som partiet haft stor del i att försnillats. Det gäller för de ledande inom partiet att inse sina egna misstag istället för att skylla på andra.


Har svårt att se hur socialdemokraterna skall kunna locka tillbaka de väljare som vänt partiet ryggen, det ser i alla fall omöjligt ut med nuvarande ledning. Varför partiledningen började snegla på medelklassen är svårt att förstå, ser man på den ideologi som finns är det fullkomligt oförklarligt. Kan tänka mig att de förtroendevalda med löner och levnadsvillkor långt över sina trogna väljare har haft svårt att se hur problemen ökat för de svagaste grupperna.


Av egen kraft kan inte partiet uträtta någonting längre, det måste kännas minst sagt genant. Partiet har blivit tandlöst och rallarsvingarna mot SD upplevs enbart som löjliga. Det är inte SD som är problemet, det är partiets oförmåga att rätta till de uppenbara fel som finns och dessutom medverkat till att de uppstått. För ett parti som tappat kontakten med sina tidigare trogna väljare finns inget annat sätt än att göra en pudel. Erkänna att de inte har kunnat göra vad de lovat.


En regering skall aldrig skapa oro, men skadan har redan skett. Det finns en oro hos invånarna som måste stillas. Vad som hänt är vad jag kan förstå att svenska folket börjat tänka logiskt, eftersom de är livrädda för att drabbas av alla de orättvisor som finns. Det händer andra men inte mig har folk tänkt, men nu gnager oron eftersom det talas om sämre tider. Det gynnar SD som genom sin tydliga markering skaffat sig en nisch de övriga inte kan ta sig in i. Men SD har även gjort så att övriga partier insett att vad de tycker bryr sig invånarna inte om utan följer sin egen övertygelse. 


Finns det ett sätt att få stopp på SD:s framfart? Om våra politiker läser det som står i texten ovan och använder det vi alla föds med, så varför inte. Ja, men ibland funderar jag faktiskt om det är vad som saknas hos våra politiker.

Av Sven-Erik Hemlin - 26 januari 2020 19:51


Har gjort den skrämmande upptäckten att jag inte passar in i det politiskt skapade samhälle vi fått. Gammal och dessutom obstinat istället för medgörlig, så var inte gamlingar förr i tiden. Men kanske är det så att inte heller våra så kallade förtroendevalda passar in. De har vant sig vid att lyssna på ett självspelande piano det inte ens går att byta melodi på. Det är en helt annan musik som spelas nu.


Löfven ser drömskt tillbaka på en tid då det fanns ordning och reda, gemenskap och solidaritet. Problemet är att han vet vad som måste göras, men har inte en aning om hur det skall omsättas i praktiken. Den tid han drömmer om hade invånarna uppdelade i socialgrupper vilket skapade en viss rättvisa, nu dras alla över en kam, fattig som rik. På något underligt sätt har våra politiker kommit fram till att alla måste vara solidariska med de rika annars är det oacceptabelt.


När det gamla seglivade industrisamhället gick i graven fanns inte längre det gamla trygga att luta sig emot och de politiska företrädarna har inte repat sig sedan dess. Allt går i gamla hjulspår av ren självbevarelsedrift, allt det nya är obegripligt. De enorma siffror skatteintäkterna rör sig om, men också stigande kostnaderna presenteras i grafiska tårtbitar eller staplar i olika färger, men ger inget grepp om vad alla pengar går åt till.


Många av de förtroendevalda har inte ens begrepp om sin egen ekonomi, men är ändå de som påtagit sig uppdraget att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt. Låter det klokt? Naturligtvis inte vilket ger en vink om att vårt politiska maktsystem inte bara är föråldrat utan också förödande för landets invånare. Vårt politiskt skapade maktsystem har blivit en säkerhetsrisk.


Läste för många år sedan då vi var runt åtta miljoner invånare att de offentliga verksamheterna var underdimensionerade i förhållande till folkmängden. Det var efter saneringen av statens och bankernas urusla ekonomier då vårt land till och med exporterade sjuksköterskor. Sjukvården och då inte minst psykiatrin skulle inte påverkas, men hur blev det?


Bostadsbyggandet låg inte i takt med tiden och det flaggades för bostadsbrist. Göran Perssons saneringen kostade pensionärerna över tvåhundra miljarder, inte undra på att pensionssystemet knakar i fogarna. Nästa steg i jakten på pengar att dela ut för att köpa röster blev trygghetsförsäkringarna och fattigdomen började sprida sig i vårt land. Vad det fört med sig kan alla se och många har till och med tagit livet av sig på grund av Försäkringskassans bedömningar.


Att ge mer pengar till de som arbetar och lättnader för de med stora förmögenheter blev det som skulle rädda landets framtid. Pigtjänster kom tillbaka, en vink om att vi var på väg tillbaka där vårt land en gång var. Men det fattade inte våra förtroendevalda, eller snarare var det inte vad lobbyisterna lovat att det skulle bli. Sorgligt nog får politiker mig  att tänka på Hasse & Tages pastor Jansson, han som inte hade några bestämda åsikter om någonting.


Vad som nu skall rädda vårt land står skrivet i stjärnorna, ett extraval kommer knappast att göra det. Kanske enda möjligheten är att landet sätts under tvångsförvaltning av EU vars regler vi mer och mer snärjs in i. Vi behöver inte några statliga verk, de är en avstjälpningsplats för gamla lojala trotjänare som tack för allt rövslickande under åren.


Den av Löfven lovordade januariöverenskommelsen blev till ett bjudkalas för de två småpartierna C och L att framföra sina hjärtefrågor. Dåligt genomtänkta och dessutom inte alls vad ett land i kris behövde, ser de nu ut att få på moppe av oppositionspartierna. Det är ju så att säger de ifrån så blir det inget av med det som så stolt trumpetats ut. Nu verkar det bli skampålen istället, eller varför inte en dumstrut på huvudet.


Det borde nog tittas närmare på om inte spärren till riksdagen borde höjas rejält. Varför skall så små partier som har runt nittiofem procent av väljarna emot sig ha någonting att säga till om? Den frågan är det många som funderar över eftersom MP kunnat ställa till så stor skada för landets invånare. Tänk om pengarna använts till välfärden istället där de verkligen behövs i nuläget.


Visst har vi en klimatförändring, men vad den beror på kan vi med säkerhet inte säga. Det var en lika varm vintern 1860 så ... Ingen talade om en kommande istid under krigsåren i början på fyrtiotalet, då det verkligen fanns anledning att göra det. Vi lever i ett komplicerat universum där jorden inte är medelpunkten, utan en liten planet som hamnat rätt i förhållande till solen. Vem vet, kanske vår jord på grund av provsprängningar och krig hamnat på sniskan så att vi nu värms upp för mycket av den.


Om vi verkligen skall vara rädda för någonting är det att solen mister sin kraft, eller att den av någon anledning avger för mycket värme. Många öknar har en gång i tiden varit frodiga landskap, vad orsakade att de försvann? Det tragiska är att vi numera förlitar oss till de resultat datamoduler kommer fram till, ändå är det som mats in som ger det resultat som spottas fram. Skräp in, skräp ut sa man i dataålderns barndom.


Detsamma gäller ju faktiskt även inom politiken, den mänskliga faktorn har trasslat till allting så att vi inte ens har en vård, omsorg och skola värd namnet. Hur det skall kunna rättas till när de som ställt till det skall vara med om de ändringar som måste göras är som att vattna ogräs med växtgödning.


Naturligtvis kunde inte det politiska etablissemanget se hur SD skulle kunna växa, de gjorde ju allt för att det inte skulle ske. Att stämpla folk som inte insåg sitt eget bästa för att vara rasister var en urusel idé, det gjorde en stor del av svenska folket förbannade. Och där kommer det här med hur stor del av invånarna som inte sympatiserade med det politiska etablissemanget in i bilden. De gjorde uttalanden som inte svenska folket i gemen ställde sig bakom.


Det är mycket som beslutats som inte haft invånarnas godkännande och när fler och fler drabbas av orättvisor växer motståndet. Just nu sitter SD i guldsits men det är bara en tidsfråga när det vänder. Nu är nämligen de makthavande tvingade att lyssna på hur invånarna vill att vårt samhälle skall se ut och göra någonting åt det. Det räcker att SD ställer sig bakom beslut som omöjliggör de justeringar som förbättrar för de sämst ställda, det är så det fungerar i ett land där invånarna använder sin makt att sätta press på hela det politiska etablissemanget.

Av Sven-Erik Hemlin - 23 januari 2020 20:06

Det ger knappast sinnesro att lyssna eller läsa politikers skryt om vad de tänker göra de närmaste åren för att förbättra för invånarna. Vänta bara, om några år skall vi ..., I själva verket försöker de vinna tid att i alla fall bristfälligt kunna lappa och laga vårt söndertrasade välfärdssamhälle. Jodå, vårt lands välfärd är riven i trasor och det står inte på innan råttorna lämnar det sjunkande skeppet.


Har ingen förståelse varför vårt land måste vara rädda om de rika, de har så de klarar sig och blir över. Men om de inte stryks medhårs tror våra politiker att de tar sitt pick och pack och sticker iväg. Glöm det, före alla skattelättnader bodde de ändå kvar av den enkla anledningen att det var här de tjänade grova pengar. När det gäller att utnyttja  aningslösa politiker och byråkrater för att bli rik ligger definitivt vårt land i framkant.


När det gäller hårt arbetande invånare, pensionärer och sjuka fungerar kontrollsamhället, men när det gäller fifflare visar det sig att det inte finns någon kontroll alls. Skulle inte förvåna om det finns människor med flera identiteter som mjölkar vår statskassa på pengar. Det finns inte ens koll på om människor som erhåller bidrag ens bor i landet. Det är nog bara i vårt land en sådan blunder kan inträffa.


Och så har vi den grupp av människor som anser att skydda utrotningshotade rovdjur måste få kosta pengar. Om de själva betalade vad det kostar skulle det knappast röra upp känslor, men det är de inte villiga till. Samma sak med vad som nu ventileras, invandring och flyktingmottagning skall det inte sättas stopp för, det är MP emot. Pengar är det ont om och de som drabbas är unga som behöver en fungerande sjukvård, skola och äldre som behöver vård i livets slutskede.


I en värld då vi bombarderas av andras åsikter är det svårt att inte påverkas på något sätt. Att avskärma sig genom att slå dövörat till fungerar bara för stunden eftersom problemet kvarstår.

Av någon anledning har jag skrivit ner och sparat kloka ord som trots att de skrevs långt tillbaka i tiden, fortfarande passar in i vår moderna tid.


Sokrates var en klok människa som levde för länge sedan, kanske var människorna klokare på den tiden trots avsaknaden av den utbildning som är möjlig i dag. Det handlade om ett ovanligt intellekt och förmågan att ha förlita sig till de egna tankarna. De som skall leda vårt land in i framtiden är inte de välutbildade med ett intellekt utöver det vanliga, det är vanligt folk som i sin osäkerhet lyssnar och tar råd från andra.


Jag nämnde Sokrates och ett citat från honom beskriver vad som saknas, men antagligen blir det som kommer att förändra vårt land och förhoppningsvis vår värld. Han skrev så här: För att hitta dig själv, tänk egna tankar. Politiker försöker hela tiden få invånarna att undvika tänka, de anser det vara deras jobb som politisk företrädare. Det får mig att osökt tänka på att anlita en blind vägvisare.


Även om inte invånarna i stor utsträckning börjat tänka själva, har de börjat ifrågasätta vad de politiska företrädarna har att säga. När osäkerheten infinner sig lutar sig människan mot det som alltid varit allmänt känt, människan måste se för att kunna tro. I vårt lands fall måste det uppvisas resultat när det gäller brottsbekämpning, vården, skolan, ja listan kan göras hur lång som helst.


Det grövsta brottet som politiska makthavare är skyldiga till är konfiskeringen av pengar från pensioner och ur trygghetsförsäkringarna. I paritet med det är hur Försäkringskassan övergått från att vara ett stöd, till att stjälpa människor som drabbas av sjukdom. Hos de som drabbats är det någonting oförlåtligt och som de aldrig glömmer. Och det hela kan fortgå därför att ingen gör någonting åt det och ingen tar på sig ansvaret att det kunnat bli som det blivit.  


Politik har blivit olika former av religioner där de olika partierna förkunnar sina budskap. Det blir en fråga om att tro, inte att de saker som predikas är möjliga att genomföra. En sak vet vi men tänker inte så mycket på det, nämligen att himlen finns både under våra fötter och ovanför våra huvuden. Har för mig att det var Henry David Thoreau som skrev det. Inte undra på att våra politiker verkar stå på huvudet ibland och tänker med fel ända av kroppen.


Att våra politiker förvanskar sanningen är ingen väl bevarad hemlighet, om en sak sägs tillräckligt ofta kan det tas för en sanning. Anledningen till att de gör det är att undanhålla de misstag som gjorts, men som inte öppet erkänns. Och man kan förstå det för jag minns vad Moder Teresa en gånga sade: Ärlighet och öppenhet gör dig sårbar. Var ärlig och öppen ändå. Ett förlåt lagar inte det som trasats sönder, men kan ändå accepteras om det är ärligt menat.


När man ser hur vårt samhälle blivit finns en oro för hur framtiden kommer att se ut. Minns inte vem som skrev det eftersom jag glömt bort att skriva ner det, men det lyder i alla fall så här: Det som finns bakom oss och det som finns framför oss, är bagateller jämfört med det som finns inom oss. Det vi samlar på oss dagligen i form av misshälligheter och orättvisor som skapats genom politiska beslut, har fått människor att känna inombords. Det är för de politiska företrädarnas del minst sagt skrämmande.


Filosofen Sofokles yttrade en gång: Den tyngsta sorgen är att inse att vi själva är enda orsaken till alla våra motgångar. Sorgligt nog är orsaken till dagens kaotiska läge det svenska folkets tystnad under alldeles för många år. Utan några större protester trots idiotiska beslut, har de politiska makthavarna trott sig göra rätt. Eller snarare för sig själv sagt: När idioterna inte säger någonting så ... Ja, svenska folket har varit lika stora idioter som de politiska makthavarna. Det som nu händer känns lite som för sent skall syndaren vakna.


När det står klart för alla att det här med januariöverenskommelsen inte var speciellt smart, hamnar vi i ett läge då osäkerheten ökar bland alla partier. Vart är vi på väg? Det kan man fråga sig, men hittade ett citat av Seneca som passar in. Om en man inte vet vart han styr emot, är ingen vind gynnsam för honom. Funderar på om jag skall kopiera alla kloka ord jag skrivit ner och de får visas på storbildskärm i riksdagshuset. Men de kanske inte ens fattar betydelsen.

Av Sven-Erik Hemlin - 20 januari 2020 18:10

Jag är nog inte ensam om att fundera över hur Stefan Löfven tänker. Han är ingen retoriker och hans försök att måla vitt till svart och tvärtom upplevs förvirrande. I efterhand frågar sig de som hört honom: Vad menade karln egentligen? Men ingenting blir som han lovat i alla fall, men det är också partiets problem och har så varit i många år. Nu ser hela januariöverenskommelsen att gå i stöpet också, det är bäddat för en buskisföreställning utan like.


Vi äldre som fick uppleva den gammaldags socialdemokratin vet också receptet till varför det fungerade. Krigets vedermödor hade lärt oss vad solidaritet innebar, inte minst bland de kvinnor där männen var inkallade i beredskap. Grannsämjan som fanns gjorde att folk lånade mjöl och socker av varandra, till och med det usla surrogatkaffet som fanns under kriget.


Med tiden måste invånarna vara solidariska med de politiska företrädarna, det behövdes hur många som helst för att säkerställa vårt lands demokrati. Men varför blev de kavar? Folk tänkte inte på det så den enda förklaring jag kan komma på varför sossarna förlorade valet i mitten på sjuttiotalet var nog ändå att allt handlade om politik. Den som svettades i ett skitigt jobb brydde sig inte om hur de hade det i Sydafrika eller Kuba för att nämna några länder det pratades om vid den tiden.


Vårt land skulle bli världens samvete, världens polis hade Amerika monopol på. Det fanns nog med problem att ta itu med i vårt land och allt fler begrep sig inte på vad Palme pratade om. Han förstod definitivt inte på hur den begynnande arbetslösheten inte minst bland ungdomar skulle hanteras. Valförlusten kom minst sagt överraskande för partiledningen, men inte för folk på gatan som tröttnat på allt vad politik hette.


Problemet som partiet sedan fått dragits med är att det aldrig kom över valförlusten och gett löften de inte kunnat hålla. Partiet fick på åttiotalet kritik av sin egen finansminister som valde att avgå för inte ens de ledande begrep sig på ekonomi. Beviset jag anser talande är att de län som invånarna varit trogna partiet, också haft sämst utveckling och hög arbetslöshet.


Vad jag bävar för är om vi kommer att drabbas av en lågkonjunktur eftersom konflikter med invånarna då kommer att radas upp på löpande band. Helt riktigt kommer invånarna att kräva valuta för sina skattepengar och om några nerdragningar skall ske blir det på politiker och politiskt skapade jobb. Tro mig, det kommer att bli ett rabalder utan like.


Naturligtvis är SD chanslös när det blir sämre tider, de har precis som många av dagens politiker ingen som helst erfarenhet av vad en lågkonjunktur innebär. Socialdemokraterna kommer precis som i Danmark att tvingas till att rensa upp det som invandring och flyktingmottagning ställt till med. Det stora konsttycket blir att kunna skicka iväg alla de som fortfarande är kvar, trots att de inte får vara det.


Det politiska maktsystemet har överlevt genom ett finmaskigt kontaktnät där saker och ting kunnat blockeras för att uppnå önskad effekt. Där kan man verkligen se vad vänskapskorruption egentligen är för någonting, det finns många tacksamma som är villiga att hjälpa till. Eller det som kallas politisk korrekthet, där partierna sluter upp bakom varandra för att bevara maktsystemet. Sammanhållningen gjorde att många skrämdes att hålla inne sin åsikt gällande invandring och flyktingmottagning med risk att stämplas som rasist.


Och SD tackade och tog emot eftersom allt fler kom i kontakt med de negativa följderna av människor som inte passade in i det svenska mönstret. Folk började tala högt om det, vilket visade sig vara ett betydligt effektivare sätt att bilda åsikter än när politiker försöker truga på svenska folket vilken åsikt de skall ha.


Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt var en slagdänga som sjöngs i hemmen för länge sedan. Osökt slog det mig att det är precis vad våra politiker försöker göra. Ja, inte gröt precis men sälja soppa kokad på en spik och det tror jag ingen köper. Det hjälper knappast att ha tagit kontroll över våra public service företag, de börjar få lika lågt förtroende som politiker.


Svenska folket har fördelen att leva mitt i verkligheten och med egna ögon kan se vår samhällsförändring. Och det är väl det som är hela det politiska etablissemangets nästan olösliga problem, de kommer att få svårt att rättfärdiga sin existens. När det saknas folk på golvet kan man inte ha politiskt tillsatta chefer över kvalificerade chefer anställda på sina kvalifikationer. Och så ser det ut inom kommuner och landsting, men hur länge till börjar bli minst sagt osäkert. Det behövs som sagt bara en lågkonjunktur för att helvetet skall bryta lös.


Vårt land har i alla fall på grund av politisk inkompetens på både riksnivå och ner till små kommuner hamnat i en sits då vi kan se att en förändring kommer att tvingas fram. Jag tror inte våra politiker fattat det. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards