Senaste inläggen

Av Sven-Erik Hemlin - 29 mars 2020 18:40


 Det blir ingenting av med att skälla på politiker i dag heller. I tider av Coronans härjning runt om i världen har vi nog med bekymmer. Bekymmer har också personen i den korta berättelsen ag tänkt muntra upp er med. Håll till godo


Hjälpsamme släktingen


Det var en sån där morgon då allting gick på tok. Redan halv nio började det med att farbror Hubert ringde på dörren.

    Unnan pöjk, kan du int si en har sorg, sa han.

    Med de orden klampade han in och satte sig vid köksbordet. Han suckade några gånger och så sa han med bedrövad röst:

    Det är slut nu. Had dom int vari så peti, had jag fått haft na kvar ett bra tag till.

    Naturligtvis blev jag chockad och stod där utan att få fram ett ord. Efter en stund fann jag mig och beklagade sorgen. Jag tänkte på den snälla och rara faster Eulalia, som tydligen hastigt gått bort. Eftersom farbror Hubert bara satt och vaggade med kroppen och stirrade ut genom fönstret sa jag:

    Vad var det som gjorde att det tog slut så plötsligt?

    Han tittade på mig med sorgsna ögon, sen sa han:

    Gammal va hon, å had väl sina skavanker, men jäklar i det vilken fart hon had i rumpan. Had int den förbaskade likbesiktarn vari så peti med brömsarna och hacka hål i bötten på na, så had hon kunna gett me många gla dar än.

    Jag stod som ett levande frågetecken, innan det slog mig vad han sagt. Försiktigt sa jag:

    Vad gjorde dom med faster Eulalia, sa du?

    Han tittade på mig med en konstigt uttryck i ansiktet innan han blev mörkröd i ansiktet och nästan skrek:

    Vem i helsefyr prat om Eulalia! Dä ä ju fjatten jag prat om.

    Då gick det upp ett ljus för mig. Farbror Hubert var sedan nittonhundrasextiotvå, stolt ägare till en Fiat 600. Han hade köpt den ny och vårdat den ömt under alla år. Den lilla bilen hade faktiskt blivit bättre ompysslad än faster Eulalia.

    Tydligen hade åldern till slut tagit ut sin rätt. Tröstande sa jag:

    Gaska opp dig farbror Hubert, hela världen är full av bilar, så det är bara att köpa en ny.

    Jag fick bara en grymtning till svar. Det gick en lång stund, men så harklade han sig och sa:

    Du har rätt pöjk, sätt på röcken så far vi.

    Vart då? sa jag oförstående.

    Te nån bilhandlare, förstås, var hans korta svar.

    Sagt och gjort, en kvart efter stod vi och tittade in genom fönstret vid bilhandlar'n.

    Farbror Hubert stirrade ivrigt på bilarna men vände sig efter en stund emot mig och ruskade bekymrad på huvudet.

    Kan dom int göra kareter som ä som sexbomber nu för ti'n?

    Vad har sexbomber med bilar att göra, sa jag.

    Men pöjk då, sa farbror Hubert och ruskade på huvudet. Fattar du int att jag prat om fjatten. Den had ju sex å två nöller efter, så den ble lissom lite lik Eulalia.

    Jag ville inte verka dum, men måste ändå fråga vad han menade.

    Jo sir du, sa han, när de had brunni till med Eulalia å hon int satt på se trosena, stämpla hon nöller på köksstola. Fattar du pöjk? Sex å nöller!

    I samma ögonblick dök bilhandlar'n opp som ur tomma intet. Farbror Hubert skuttade fram till honom och sa:

    Hejsan svejsan, nu ä ja ut i bilaffärder igen.

    Bilhandlar'n som var van med det mesta svarade artigt:

    Jag ser det, vad trevligt om vi kan göra en affär.

    Farbror Hubert började skratta och lät faktiskt som en kacklande tupp. Han kråmade sig och drog i hängslena med tummarna när vi travade in i bilhallen. Med en teaterviskning som säkert hördes ända ut till parkeringen sa han:

    Sir du pöjk, döm kom ihåg en. Jo, jo, en vet hur döm ska tas. Nu ska vi si va …

    Farbror Hubert tystnade och stod stel som en pinne. Jag trodde han fått hjärtsnörp eller nåt liknande, men så skrek han:

    Jösses Amanda, en sexbomb som sir ut som öm hon had en bulle i ugna.

    Jag såg vad hans blick fastnat på, det var en liten bullig knallgul begagnad Hyundai Atos.

    Va köst den, du bilhandlar'n skrek farbror Hubert. Förresten, skit i dä, ja tar na'.

    Jag vet inte vem som blev mest överraskad, bilhandlar'n eller jag. Men så kan det alltså gå till när farbror Hubert köper en sexbomb till bil.

    Hursomhelst ligger jag nu på plus hos både farbror Hubert och bilhandlar'n.

   

SLUT


Av Sven-Erik Hemlin - 14 mars 2020 21:14

Bytte i all hast tillbaka till min gamla bloggplats där ni kan hitta mig på gatuintellektuelle.blogspot.com. Anledningen var att någon från Ukraina försökte hacka mig och min e-post. Varför har ag inte en susning om, men jag vet att skyddet är bättre där jag nu skriver mina bloggar. Kanske blev det för mycket politik jag skrev om och därför kommer jag att lägga in lite småroliga korta berättelser jag totat ihop. Om inte för annat så en stunds förströelse när vi nu lever i en tid av eländes elände. Vem vet, kanske skall jag lägga ut en kortare följetong om någon är intresserad. Hursomhelst, titta gärna in på min blogg på den adress som finns ovan och förhoppningsvis en stunds trevlig läsning.


 

 

Hjälpsamme grannen.


Min vän som säljer begagnade bilar har ett stort förtroende för mig och det jag vet om bilar.  Det vet jag med säkerhet. Efter ärtor och pannkaka som det blir till middag idag, ska jag till och med demonstrera en bil åt honom. Det sa han själv i telefon för en stund sen och jag ska berätta hur det gick till.

   I morse stod jag och pratade med grannfrun. Hon talade om att det var dags att byta bil, för den gamla trotjänaren började bli för risig. Men den nya bilen måste likna min man, sa hon.

   Din man ...? sa jag förvånad.

   Javisst, billig, liten och knubbig men generös inombords, sa hon. Som du säkert förstår, spelar utseendet ingen roll, men i motsats till Emil, får den inte vara så törstig, la hon snabbt till.

   Jag flinade för mig själv när jag tänkte på alla pilsnerbackar Emil i smyg burit ner i källaren. Kanske var just pilsnerbackarna förklaringen till, att dom haft den gamla rishögen kvar så länge. Alltnog, hon fortsatte.

   Du förstår, sa hon förklarande, att när det gäller bilar, så är likheten med Emil skrämmande. På sommaren, då är det minsann fart på den, men när vintern kommer … Uj, uj, uj, då är den för det mesta som död. Med en kvinnas tålamod får man då lirka och greja med den och om inte det hjälper, får man dra lite i den för att få fart på den. För det mesta är det inte lite som behövs för att få liv i den, ska jag säga dig.

   Jag tittade gapande på henne. När hon såg min förvånade uppsyn, rodnade hon.

   Jag menar bilen, alltså, fräste hon.

   För att det inte skulle bli för pinsamt, sa jag:

   Du, bilen som liknar Emil på pricken finns hos en god vän som säljer begagnade bilar. Den är liten och knubbig, lagom begagnad. Den är kanske inte så vacker att se på, men fäller man baksätet på den, slukar den nästan hur mycket som helst. Ja, inte när det gäller bensin, förstås. Hursomhelst heter den Atos och bara namnet säger väl att ni då blir dom tre musketörerna. Du är ju en baddare på att fäkta med brödkaveln har jag hört och Emil …

   Jag tystnade när jag såg att hennes ansikte blivit nästan mörkrött, men fann mig och skyndade att säga:

   Jag fixar så ni får provköra den i eftermiddag.

   Sen gick jag och ringde min vän bilhandlaren på direkten. Man är ju ganska mån om tjänster och gentjänster.

   Hejsan, gamle gosse, sa jag när han svarade. Känner du igen rösten?

   Tyvärr, sa han. Är det nåt speciellt du vill, för jag har kunder som väntar.

   Då ska jag fatta mig kort, sa jag. Grannfrun och hennes karl kommer ner och vill titta på …

   Jag avbröts när han vrålade kommer strax, så det slog lock i örat.

   Därefter tog det en stund innan han sa:

   Ursäkta mig, fortsätt prata på du.

Avbrottet hade gjort så jag tappat tråden och inte visste vad jag sagt. Men jag var nästan säker på att ha sagt vilken bil grannfrun ville provköra.

   Ja, det är ju så i den familjen, att hon är den som bestämmer. I det fallet är hon lik han den där Göran Persson och lika hård i nyporna är hon också. Precis som Persson styrde partiet och landet en gång, styr hon Emil med järnhand.

   Nåja, det finns fler likheter mellan Persson och grannfrun, men det var inte det jag skulle berätta om. Hursomhelst sa jag därför när jag trott mig fått ordning på tankeverksamheten:

   När grannfrun kommer ner vill hon att du tar fram den, så att hon får se på den. Hon vill naturligtvis prova den också, för du förstår, hon vill jämföra den med sin karl.

   Det hördes ett konstigt rosslande ljud i andra ändan och så sa han med sprucken röst:

   Jag tycker du kan visa den själv och så lade han på luren.

   Ja, just så sa han. Tänk vad roligt det är att hjälpa folk, som blir så rörda när man ställer upp, att dom nästan faller i gråt.

   I eftermiddag är det jag som ska göra mitt bästa, för att grannfrun ska få Emil att köpa en liten knubbig temperamentsfull musketör. Nej, vad säger jag, en begagnad Hyundai Atos, menar jag naturligtvis.

   Håll i dig bilhandlaren, snart kommer vi. Grannfrun, Emil och jag.


SLUT




Av Sven-Erik Hemlin - 29 februari 2020 21:16


Det här med att ett litet virus satt skräck i en hel värd är fascinerande. Vår egen Greta har försökt sätta skräck i politiker världen över, det enda som hänt är att de blivit irriterade. Men nu har till och med en anti-Greta rörelse växt fram, så kanske vi nu kan få en mer varierad bild av hur illa läget är för vårt stackars jordklot. Eller snarare sagt kanske vi får en hel lista på vad klimatförändringen kan bero på. Vad vi fått presenterat i fråga om boven i dramat har det handlat om ensidig bevisföring.


På något sätt har jag väntat att viruset skall kopplas ihop med klimatförändringen, det skulle i alla fall inte förvåna. Än så länge rör det sig inte om ett skrämmande antal smittade och dödsfall, säkert har betydligt fler dött i svält under året. Men det skall man tala tyst om eftersom det kanske till och med händer i vårt land. Precis som att  antagligen fler dött genom missbruk som frodas när ett samhälle blir hårdare än vad vissa människor klarar av. För stunden försvinner ju alla bekymmer men finns där igen när ruset tynar bort.


Det intressanta är att vi nu har ett samhälle som skapats politiskt utan att ta hänsyn till människorna som tvingas leva i det. Tror inte heller våra politiker upplever det så trevligt att nu bli jagade med blåslampa. Men det är ju så vårt samhälle ser ut för övriga invånare, av den anledningen har vi nu ett stort antal människor som är utbrända.


Tror inte politiker tjugo år tillbaka ens kunde ana vart vårt samhälle var på väg, eller insåg konsekvenserna av sina beslut. Problemen har kommit i dagen undan för undan och ingen politiker har reagerat på de orättvisor som skapats. Bara för att år sedan hörde jag en politiker tala om vårt välfärdssamhälle, nu slår samma politiker ifrån sig när larmrapporterna från landets sjukhus förts fram i dagsljus till allmän beskådning.


Bloddrypande deckare i all ära, men det som sker i verkligheten övertrumfar de skrivna berättelserna med hästlängder. Kanske är det som en polis sade att den kriminalitet som växt fram kan inte lösas genom mer resurser, eftersom grundproblemet är det politiskt skapade samhället. Ta från de fattiga och ge till de rika har aldrig fungerat och det gör det inte heller nu.


Man kan förstå att folk blir förbannade över att ständigt vara med om att betala för de politiska experimenten. Glädjande nog kunde jag läsa att sossarna nu satt ner foten när det gäller höjning av pensioner. Om inte stödtruppen jamar med spricker januariöverenskommelsen och de som är emot kommer att få stå med skammen om förslaget röstas ner. Pensionärerna handlar ju om ett stort antal mandat som i sitt missnöje säger sig kunna rösta på SD. Men det är långt till nästa val och med beslut som skippar lite rättvisa kan vi nog inte vänta oss ett extraval.


Tror inte våra politiker insett att invånarna hittat de trådar det skall dras i för att få dem att sprattla som marionetter. Den som ser till att de som behöver får sitt får också sympatierna, tidigare har det bara handlat om missnöje. Politik är ju i själva verket väldigt enkel att förstå sig på, det är invånarna som bestämmer i slutändan i en demokrati, de måste i alla fall någon gång hört talas om att folkviljan är vad som skall styra besluten.


Nu växer oron för att vi skall hamna i en ny finanskris, jag har varit orolig ett bra tag. Om våra politiker är läskunniga borde de ha sett någon av de alarmerande artiklar skrivna av erkänt skickliga ekonomer. Den börsoro vi ser visar bara på att om någonting oförutsett händer, finna risken att ballongen spricker. Såg en siffra att de rika förlorat 444 miljarder den senaste veckan. Egentligen är det inte i reda pengar, det är bara värdepapper det handlar om. Men det minskar i alla fall deras förmögenhet.


Men naturligtvis har även pensionsfonder förlorat massvis med pengar, det ser dystert ut för framtidens pensionärer. Här hjälper det inte att missnöjesrösta på SD som skulle bli kanonmat om skräckslagna miljardärer och miljonärer sätter press på de styrande. För att inte tala om bankerna som skurit guld med täljkniv men sitter med urusel säkerhet för de lån de ligger ute med. De skulle på nytt stå på kö för att svenska folket skall rädda dem.


Som grädde på moset lutar det åt att Europa skall drabbas av en ny flyktingvåg och det kommer knappast en majoritet av invånarna hålla tyst med sina åsikter om. Den politiker som inte fattat att måttet redan är rågat, är det bäst att inte säga att det finns plats för ytterligare. Morgan Johansson har som vanligt ullstrumporna på, men han fattar ju ingenting så det må så vara.


Med de politiker vi har känns det faktiskt minst sagt oroande och har full förståelse för det som stod i tidningen att SD nu är största parti. Vad är då mera passande att SD får ta hand om invandring och flyktingfrågor. Det sägs ju vara den enda sakfråga partiet har och kanske även har lösningar på. Våra politiker har varit alldeles för snälla, nu är det dags att busarna tar över innan det är för sent. För det är väl så SD:s representanter ses av de övriga partiernas sympatisörer?

Av Sven-Erik Hemlin - 27 februari 2020 15:33

Kanske är jag ute och cyklar som man brukar säga, men det här med SD:s fortsatta framgång blir jag inte klok på. Det i sin tur får mig att fundera över hur länge det här kommer att hålla i sig eftersom flera partier ändrat ståndpunkt när det gäller flyktingmottagning och arbetskraftinvandring med mera. Nu har dessutom en läkare i form av Centerns Anders W Jonsson satt ner foten när det gäller sjukvården, den så viktiga verksamheten har SD knappast en aning om, det är inte deras bord.


Med ett pyttelitet Corona-virus som är på väg att sätta skräck i inte bara en hel värd utan också aktiemarknaden börjar det bli riktigt intressant. Bland politiker kommer det att sålla agnarna från vetet, det parti som har bäst på fötterna kommer att få gehör för sina förslag.


Det är öppet bråk numera och att det är tre partier på högerkanten och det längst till vänster ger förhoppning om att våra politiker insett att de är i invånarnas tjänst och inte skall driva sina egna ideologier. För mig kan ideologier liknas vid religioner som sympatisörerna tror blint på. Förlorare i det här är nya sättet att tackla vårt lands problem är i första hand Socialdemokraterna som ständigt kommer sent på bollen som sportfantaster brukar säga.


Om SD tas upp i gemenskapen i det nya blocket hamnar partiet i en sits de inte varit tidigare, de tvingas ta ställning till verkligheten. Och verkligheten är ju ingenting annat än vad det finns för möjligheter att på politisk väg tackla problemen. Precis som för nuvarande regering kommer det att handla om kompromisser, de egna intressena måste i många fall stå tillbaka för vad som är möjligt att göra.


Har sett spekulationer om vad som kan hända om SD blir största parti vid nästa val, eller ett extraval som blir följden om Löfven tvingas kasta in handduken. Om Åkesson skulle få förfrågan att bilda en regering, vilka skulle acceptera att ingå i en regering ledd av SD? Jag har svårt att se att det ens är möjligt. Vänsterpartiet har fått mera muskler av socialdemokratiska avhoppare och byta sida lite hur som helst, även om det i nuläget finns likatänkande i en del frågor står partierna långt ifrån varandra.


För Moderaterna kommer det att handla om prestige, de har sett sig som den enda utmanaren om makten. Hade säkert också varit det om inte regering Reinfeldt fått storhetsvansinne. Kommer att bli svårt för Moderaterna att tvätta bort stämpeln att inte veta vad de beslutade om. Nu dras det fram ifråga om arbetskraftinvandringen som helt spårat ur, precis som öppna våra hjärtan som fyllt på vårt land med alldeles för många som för all framtid kommer att leva på svenska folkets ständigt krympande gemensamma medel.


Men det är inte SD:s enda problem, det är alla de som varit med från början och redan känner maktberusning. När de som finns bakom Åkesson visar sitt rätta ansikte kommer det att utbryta ett internt krig till allmän beskådning. Har en känsla av att det inte är så långt borta och då ritas den politiska kartan om igen. Sossarna som skjutit till flest SD-sympatisörer skulle kunna ana ljuset i slutet på tunneln, men då måste det till att någon ställer sig vid rodret och tar ut riktningen.


De politiska partiernas stora problem är hur snabbt de kan överges och rasa i opinionen. De partier som fört en aggressiv politik med syftet att vara populistisk är de som drabbas mest. Allt hänger på vilket parti som har modet att ta tag i de akuta problemen och helst komma med förslag hur de skall kunna lösas. Men det måste vara någonting som visar sig nästan omgående, det går inte att säga att om två till tre år skall vi fått rätsida på det här. Så lång tid tillåter inte invånarna att det skall ta.


Det gäller att ta tag i det viktigaste och där hör sjukvården och Försäkringskassan ihop. Skall det vara så svårt att ge beskedet att det är läkarnas sjukintyg som gäller, utan möjlighet för någon handledare att sätta sig emot? De pengar Försäkringskassan sparar in äts upp av den tid läkarna måste sätta av för att förtydliga sina intyg. På sikt kostar dessutom de som inte får sjukersättning samhället enormt med pengar. Det hela är ett vansinne som är oförlåtligt och är en del i det som nu händer.


Det sorgliga är att vi genom den minoritetsregering vi har, också har en statsminister utan befogenheter och som inte heller har invånarna bakom sig. Löfven har inte mandat att föra svenska folkets talan, så illa är det faktiskt. Först nu har oppositionspartierna vaknat och insett att de kan tvinga regeringen att både backa från sina beslut och till och med följa oppositionens förslag. Kan förstå att till och med politiker tycker att det hela mer liknar en lek i sandlådan.


Kanske kan Coronaviruset hjälpa till så att ur det hela kan det förhoppningsvis  växa fram ett samförstånd mellan partierna och att de förslag som läggs fram kan accepteras av invånarna. Vad det handlar om är att politiken måste inrikta sig på att ha invånarnas bästa för ögonen, annars väntar total kaos. Precis som oppositionspartierna har invånarna lärt sig vilka trådar de skall rycka i för att få våra politiker skall sprattla och ta skeden i vacker hand och lyda.


Att vara förtroendevald politiker är egentligen ingenting som någon skall vara under hela sitt vuxna liv. Inom arbetslivet försvann för lång och trogen tjänst i samband med att Industrisamhället gick i graven. I vår högteknologiska värld är det utbildning och kunskap som gäller, att ha ett folkstyre är med andra ord förkastligt. De politiska företrädarna är ett tvärsnitt av folket, varken dumma eller intelligenta. Men vårt land är inte betjänt av att medelmåttor är de som skall fatta för landet och invånarna komplicerade beslut.


Det enda vårt styrelsesätt lett fram till är experiment som ingen har en aning om vad följden blir och det visar sig nu inom vården, skolan och samhället i stort. Hur det skall vara möjligt att få stopp på politiska beslutsfattare som visat sig vara inkompetenta blir nästa problem invånarna måste lösa. Men det kommer de säkert att göra, de har verktygen och de är många som vill se en förändring.

Av Sven-Erik Hemlin - 24 februari 2020 13:18

Det var definitivt inte meningen att skriva någonting, men råkade läsa en ledare av Expressens Anna Dahlberg. Hennes klagan på Löfven har jag ingenting att anmärka emot, däremot reagerade jag för någonting som går stick i stäv med vad minst ett par miljoner invånare blivit förbannade på. Hon försvarade nämligen borttagandet av värnskatten. Men att pensionerna höjs för de sämst ställda var hon emot, slöseri med pengar. Om de uttalandena skall ses som liberala värderingar har inte den liberala ideologin någon plats i ett kommande samhälle.


Nu menar jag inte de värderingar som en gång fanns inom Folkpartiet som det en gång hette, där fanns mycket som faktiskt liknade socialdemokratiskt tänkande med invånarnas bästa för ögonen. Men det var ett bra tag sedan, nu har partiet spårat ur helt och hållet och blivit ett parti som kan vara glad om de lyckas klamra sig kvar i riksdagen. Trodde bytet av logga kunde tolkas som det skulle bli det ståndaktiga partiet, men någon vände tydligen loggan upp och ner och då fick den plötsligt en annan betydelse. Ja, vänd upp och ner på L:s logga så syns det tydligt


Men Annas ledare fick igång tänkandet och då naturligtvis hur det var i vårt land en gång i tiden. Om man ser till levnadsstandard går det knappast att jämföra trodde jag. Vi var verkligen ett låglöneland fram till huggsexan på sjuttiotalet då lönerna skenade iväg och därmed började allt elände. Men ser man tillbaka på femtio- och sextiotalet fick vi mera för pengarna i förhållande till de löner vi hade. Nu har någon räknat ut att det inte går att leva på under tolvtusen kronor netto efter skatt. Hur många äldre då kan ha runt sjutusen netto känns minst sagt förbryllande. Är det inte meningen att de skall pengar till mat, mediciner med mera? Är det så vår moderna ättestupa ser ut?


Vad som hänt med vårt land är egentligen bara kosmetiska förändringar, WC istället för utedass är väl det som man bäst minns när betongklumpar växte upp runt om i landet och Allmännyttan skulle se till att "vanligt folk" fick en bostad till rimlig hyra. Även där har det spårat ur och de ungdomar som växer upp kommer många föräldrar att få dras med till döddagar.


Alla äldre minns Folkparkerna som var en naturlig mötesplats på helgerna. Numera är det PUB eller krogen för att träffas. Det är ingen myt att på den gamla goda tiden sa man att alla kände alla, i alla fall till utseendet. Vi träffades så ofta på dans eller utanför biograferna. Visst fanns det dumskallar även då men de flesta av grabbar hade respekt för tjejerna.


Om de som hittat på Genusperspektivet och annat tok levt vid den tiden hade de haft mycket att skriva om och oja sig över. Feminister kanske det fanns men inte som man märkte av, tjejerna ville vara tjejer och uppvaktas av killarna. Deras sätt att visa upp sig var att flickorna radade upp sig i klänningar och högklackade skor på en del av dansbanan för att bli uppbjudna. Och vad skulle genusforskare sagt om Damernas dans som spelades varje danskväll? Det var i princip tjejerna som valde ut den kille de ville ha och blev det en tackdans var det klart.


Nu är dagens unga flickor tatuerade så de ser ut som en färgglada serietidningar. När de dessutom har en snusdosa i bakfickan och svär som borstbindare, kan jag inte annat än känna mig tacksam över att inte vara ung i dag. Det här med bögar och flator talas det öppet om och visst fanns det sådana för runt sjuttio år sedan, men de levde i skymundan och inte samma omfattning som nu. Vad blir fortsättningen på den här dekadensen?


 Ytterligare tok blir det antagligen innan verkligheten, det vill säga en lågkonjunktur punkterar ballongen. Det går inte att göra några utsvävningar med a-kassans blygsamma ersättning, det vet redan alldeles för många. Vi kommer knappast att höra politiker tala om arbetslinjen i alla fall, men visst kommer de makthavande att försöka frisera statistiken över arbetslösa på ett eller annat sätt.


Det oroar mig faktiskt vad som kan hända vid en djup lågkonjunktur, de allra flesta nu levande har aldrig varit med om en sådan. Vi äldre vet och det är ingen trevlig upplevelse, varken för invånarna eller en regering. Våra politiker har nämligen inte varit speciellt förutseende när det gäller saker som kan drabba vårt land. För drygt trettio år sedan varnades för en åldrande befolkning, nu reagerar de som om att det hänt över en natt.


Den situation som vårt land hamnat i är någonting man tittar bakåt för att skylla på och det är alldeles rätt. Allt som nu sker är det politiska misstag som är orsaken, det är definitivt inte invånarnas fel. Men att tro sig se vad som blivit fel och rätta till dem är inte bara att nollställa. Precis som i bökföring när en summa hamnat i kredit istället för debet måste summan dubbleras när den förs över till debet annars blir summan hängande i luften och ett nytt fel måste rättas till.


På sätt och vis står våra politiker inför det problemet, men det handlar om det som finns på utgiftssidan. Att ta bort jobbskatteavdraget är ju enkelt att återföra dessa pengar till trygghetsförsäkringarna och pensionerna. Naturligtvis kommer många att protestera men det är en skattelättnad de fått på olaglig väg. Ofattbart att det inte anmälts till EU-domstolen.


Skulle alla olagliga konfiskeringar tas upp i domstol skulle vår finansminister få fnatt, det skulle gräva stora hål i en budget. Men faktum är att staten gjort utsvävningar i form av reformer det inte funnits täckning för och då konfiskerat pengar på ett olagligt sätt. Göran Persson gjorde det och Alliansregeringen skapade sina egna lagar. Nu har allt det här som gjorts tidigare hunnit ikapp dagens politiska makthavare, som man så får man skörda brukar man ju säga.

Av Sven-Erik Hemlin - 22 februari 2020 20:19

De finns och har funnits under alla år, de som satsar på spel och drömmer om den stora vinsten. Om det inte var för alla dessa som troget spelar för mindre summor skulle utdelningen bli usel, men det är för det mesta storspelare som håvar in pengarna. Tråkigt nog är spel det enda "vanligt folk" kan bli rik på, det är en omöjlighet att bli det på ett vanligt lönearbete.


Om politiker på toppnivå spelar vet jag inte,  men de räknas väl knappast till de som har ett lönearbete, de har ju  arvoden som de själva kunnat påverka. Hur de kan ha årsinkomster i miljonklassen är därför för mig obegripligt. Med de inkomsterna behöver de inte spela för att vinna en massa pengar i alla fall, de lever gott på skattebetalarnas pengar. Men mycket vill ha mer brukar man säga, så man vet aldrig.


 Hursomhelst händer i alldeles för många fall att spelsuget tar överhanden och personerna hamnar i spelmissbruk. Ju sämre det blir i vårt land, desto mer panikartat spelas det. Många satsar till och med sina sista matpengar i hopp om att vinna. Tyvärr kan det inte bli annat i ett samhälle där allt kretsar kring pengar.



I vårt land har vi fått en snedfördelning när det gäller de som oroar sig för att pengarna skall förränta sig och de som oroar sig för att pengarna skall räcka till. Usla pensioner och försämrade trygghetsförsäkringar gör att allt fler blir fattiga vilket börjar bli vårt lands verkligt stora problem. Det är någonting som kräver en lösning som inte får ta flera år att rätta till, det måste göras så snart det är möjligt.


Ju fler fattiga betyder minskad konsumtion vilket leder till en nedåtgående spiral som blir svår att få stopp på. Ängsliga ekonomer slukar makrodata för att se vartåt utvecklingen pekar, men det hjälper knappast när investerarna börjar känna osäkerhet. Vi är tillbaka till de snabba klippens tid, ingen vågar satsa långsiktigt.


För en regering men även de övriga partierna måste det här vara rena mardrömmen. Glöm snitsiga reformer som kan locka väljare, nu handlar det istället om vart pengarna skall tas för att skapa ekonomisk rättvisa. Hela vårt politiska etablissemangs existens börjar ifrågasättas, kravet på att vårt land måste städas uppifrån blir allt mer påträngande.


Landets invånare är inte betjänta av en massa byråkrater vars löner behövs inom de för invånarna viktiga verksamheterna. Problemet är att chefer av alla de slag blivit fler och personalen på golvet färre. Har svårt att förstå hur det kan vara möjligt. när staten, kommuner och landsting anser att verksamheterna måste drivas enligt företagsmässiga principer. Enda märkbara är att de som vänder sig till de offentliga verksamheterna numera kallas kunder, trots att de äger verksamheterna.


Blir därför inte klok på det här med skattefinansierade verksamheter, skall de fungera som företag eller är det invånarna som bestämmer hur de skall fungera? Om inte bör vi snarast skattestrejka eftersom de pengar som betalas in hamnar i en gemensam pott för att driva företag med mera. Det är inte riktigt klokt om man tänker efter, men tänker man för mycket blir man förbannad.


Vid min ålder är det svårt att ta till sig att barn rånas på öppen gata av ligister som inte är mycket äldre än offren. I en del fall är de till och med yngre så istället för att pjoska med dem varför inte införa uppfostringsanstalter igen. Helst långt från bebyggelser så att de måste tänka sig för både en och flera gånger innan de försöker rymma. Vad dessa unga brottslingar måste genomgå är stenhård disciplin och uttröttande fysisk träning.


Med den velighet som finns inom inte minst regeringen men också stödpartierna kan man förstå att SD växer, där finns "busarna" som vågar ta i med hårdhandskarna. Ja, det är i alla fall vad många tror men många snåriga lagar lägger krokben för alltför drastiska åtgärder. Att vända den negativa trenden för vårt land är som att vända en enorm tankbåt i en insjö. Chansen att gå på grund är större än att lyckas.


Vad vi kan se i dagens läge är att SD:s framgång inte beror på vad de eventuellt kan göra, utan på de övriga partiernas svaghet och oförmåga att komma sams om de drastiska åtgärder som måste till. Som det nu är stödjer väljarna de som säger ifrån men som knappast har någon lösning på landets uppsjö av problem. En sak ser man i alla fall tydligt, liberala lösningar är knappast vad folk vill ha, det har varit alldeles för mycket daltande istället för hårda nypor.


I takt med att SD växt har Åkesson fått problem, det finns många dumskallar i partiet som redan känner sig maktberusade och tar till brösttoner. Men det svänger snabbt inom politiken om det börjar fattas beslut som gör vårt samhälle mera rättvist och om så skulle vara går det fort utför för SD. Innerst inne är det så att de flesta resonerar som så att de vet vad de har, men inte vad de får. Rädslan fungerar med andra ord åt båda hållen, för vad invånarna vill ha i en orolig tid är trygghet och det är vad som saknas i nuläget.


Frågan är vem eller vilka som kan skapa denna trygghet i ett land som genom politiska beslut splittrats och missnöjesgrupper uppstått. Regeringen Löfven står inför en olöslig uppgift tack vare de tre andra partierna. Ensam är inte stark, men i alla fall bättre än att ha "vänner" som stjälper. Men hur man än ser på det är det som händer ett chansartat spel med invånarnas pengar som insats. Det är inte acceptabelt som Löfven brukar uttrycka det sig om som är alldeles åt helvete.

Av Sven-Erik Hemlin - 19 februari 2020 18:07

Läget är prekärt hörde jag en sosse säga och jag kan förstå att våra politiker nu famlar i mörker, det stämmer inte med hur de blev upplärda att det skall vara. Men har de lärt sig egentligen? Jo, att den som inte är politiskt aktiv begriper inte vad som ligger bakom de beslut som fattas och skall därför inte lägga sig i. Det var faktiskt vad en socialdemokratisk politiker sa för många år sedan och så tänker tydligen de politiska företrädarna för partiet fortfarande. Folk kanske inte begriper besluten, men de ser vad som är rätt eller fel. 


Att vilja men inte kunna är den bild av socialdemokrater som växt fram under åren, både vad gäller rikspolitiken och inom kommuner och landsting. Nåja, det gäller tyvärr alla partier, men egentligen är det ju det politiska maktsystemet det är fel på. Det är det som fått våra politiker att tro att det är de som bestämmer, trots att man ibland funderar om de vet vad de bestämmer om. När man nu ser resultatet av val- och oppositionsmätningar som krasst procenttal, ser man att alla partier har en förkrossande majoritet av invånarna emot sig. Men det har också inneburit att enda sättet att få regera, är att lura både sina egna och andra partiers väljare genom oheliga allianser eller vad man skall kalla det för.


Först på senare tid har invånarna upptäckt att det är de själva som är de verkliga makthavarna, men än så länge har det inte växt fram på vilket sätt denna makt skall användas. Ett i politiska sammanhang stort antal människor har gjort det genom att stötta ett parti, som hållit fast vid vad de tycker om invandring och flyktingmottagning. Men det är inte acceptabelt i vårt land. Även om det i mångas ögon inte är acceptabelt har partiet växt från en pytteliten grupp till att slåss om att vara största parti. Det kan SD tacka dessa olydiga för, de har sett till att det som var en omöjlighet för tjugofem år blev möjlig.


Men SD har haft hjälp av inte minst Löfven att rida ut stormen. Bakom partiet står nu en massa människor som tog åt sig varje gång partiet smutskastades av de övriga, inte blev det bättre att bli kallade för rasister. Enda märkbara effekten har blivit att ytterligare ett stort antal människor blivit förbannade. Åsiktsfriheten är någonting man inte ostraffat inskränker på, politiska företrädare skall inte tala om för invånarna hur de skall tycka och tänka. Svårast att ta till sig det har Löfven varit som kommer med förmaningar och blandar i ivern att skylla ifrån sig att vi fått en massa ligister på gatorna på grund av gamla skattesänkningar.


Socialdemokraterna har styrt vårt land under så många år att vi borde vara det mest fantastiska av alla länder. Om man skall tro de företrädarna säger förstås, men verkligheten är att på de ställen där partiet suttit i orubbat bo kan man se den sämsta utvecklingen med hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå. Sett ur den synvinkeln har partiet bidragit till att vi hamnat i den bedrövliga situation vården och skolan nu befinner sig i. Kanske även de ligister som gör livet surt för oskyldiga invånare.


Egentligen spelar det ingen roll vilka politiska konstellationer som styr kommuner och landsting, inte landet heller för den delen. Nu handlar det om inkompetenta personer som inte är vuxna uppgiften att företräda invånarna. Och det är allvarligt eftersom det är svårt att se hur någon skall kunna få fason på de viktiga samhällsfunktionerna. Det är definitivt inte de politiker som nu representerar sina partier, det måste in nytt folk som vet vad de gör.


Visst fattades många vansinniga beslut av Alliansen men de flesta av dem hade kunnat rättats till trots att sittande regering varit i minoritet. Om den redan från början lagt fram förslag om förbättringar för pensionärer och de svagare grupperna, eller tagit Försäkringskassan i örat och sagt att det är läkarna som bestämmer, hade knappast någon vågat rösta emot. Istället har obeslutsamhet och att ge de rika skattelättnader påskyndat den nedåtgående spiralen för det tidigare stora partiet fått den att snurra allt fortare.


Redan för flera år sedan konstaterades att vårt samhälle började bli människofientlig, människan sågs som ett medel och inte en tillgång. Man kan förstå hur de människor känner sig som jobbar inom de för samhället så viktiga funktionerna som straffas istället för att belönas. Antagligen helt oavsiktligt eftersom beslutsfattarna inte begriper vad de beslutar om. Vad som nu sker är att ett samhällsexperiment gått käpprätt åt helsike och de makthavande fattar inte varför. De som kommit med idéerna slår ifrån sig med att det var så här de makthavande ville ha det.


Kan förstå om makhavande politiker helst vill gå och gömma sig men tvingas fram i rampljuset för att försvara hur vårt samhälle kunnat bli som det nu är. De har inga svar utan hänvisar till andra som i sin tur skickar bollen tillbaka. Försäkringskassan är ett utmärkt exempel på hur statistik kan ställa till det för invånarna. Med hjälp av staplar och tårtbitar kom de makthavande fram till att sjuktalen måste minska, men hur folk skulle kunna hålla sig friska ägnade de inte en tanke. Förr sattes den som inte kunde sin läxa i ett hörn med en dumstrut på huvudet, det borde vara alla politikers straff.


Ingen blir klokare av att bli politiker sa min mamma. Hon sa det spydigt till en bekant som tagits in i den politiska gemenskapen, men han fattade inte vinken. Men trots att han inte blev klokare av att vara politiker, levde han gott på kommunens invånares skattepengar istället för ett hederligt arbete. Det kunde inte min mamma förlåta och slutade rösta på partiet trots att det låg henne varmt om hjärtat. Och så ser det tyvärr ut i vårt land, många personer som inte hållits för att vara speciellt intelligenta har lever på invånarnas skattepengar fram till döddagar.


Att det kunnat bli så får tyvärr vi äldre ta på oss skulden för, därför är det uppfriskande att se hur svenska folket inte längre accepterar att folk som inte vet bättre än de själva skall styra deras liv. För det är vad den politiska makten går ut på, att förändra vårt samhälle för maktens bästa, inte för invånarnas. Vad socialdemokraterna och miljöpartiet hållit på med i regeringsställning är ingenting annat än maktmissbruk. Förhoppningsvis lämnas det in ett misstroendevotum mot regeringen, förtroendet är förbrukat. Men det brådskar.

Av Sven-Erik Hemlin - 16 februari 2020 18:19

Det har gått så långt att man inte vill tänka på alla akuta problem som på något sätt måste lösas. Om ingenting görs går allt åt helsike, men vem eller vilka skall ta tag i dem? Ena hälften av regeringen försöker på alla sätt skylla på andra, den andra hälften ser långt fram i tiden för att förtränga verkligheten. Man kan förstå att de båda stödpartierna C och L såg chansen att föra fram sina hjärtefrågor. Det slet verkligen sönder det som tidigare fått det politiska etablissemanget att hålla ihop mot invånarna, nämligen att vara politiskt korrekta.


Genom de politiska uppdragen har de suttit i samma båt som varit stabil tidigare, men nu blivit minst sagt ranglig och därför instabil. Det som nu händer skapar oro hos alla politiskt aktiva, tidigare har alla suttit stilla i båten, men nu gungar den betänkligt och riskerar att kapsejsa. Det behövs inte mycket för att det skall bli ett faktum.


Av naturliga skäl finns ett växande missnöje hos befolkningen, nu visar även politiskt aktiva utanför riksdagen sitt missnöje och kräver ändring. Att Löfven ifrågasätts ute i landet förvånar knappast någon, han fungerar mer som en vindflöjel än landsfader. Visserligen säger han aja baja, så gör man inte åt allt som händer, men mer blir det inte. Han har fullt upp med att klamra sig fast vid makten och få mingla med de stora ländernas ledarna ute i Europa.


Men vad skall han med makt till när han inte vet hur han skall använda den? Svenska folket är inte betjänt av en regering som skjuter akuta problem framför sig genom att tillsätta utredningar. Vad som krävs är omedelbara åtgärder som visar invånarna att det finns någon som vågar ta tag i problemen. Det kan inte nuvarande regering och jag har svårt att se en kommande som kan göra det.


Det är så mycket som privatiserats vilket har försvarats med att allt skulle bli smidigare och mer lättillgängligt för invånarna. Hur det blivit har många blivit smärtsamt medvetna om, det har i alla fall inte blivit billigare för invånarna. Det finns massvis med företag som driva drivs med invånarnas pengar i form av friskolor med mera, men fortfarande har vi bypolitiker som fattar besluten och fördelar invånarnas pengar.


Många äldre brukar komma till mig för att vädra sin oro och kan inte begripa hur allt kunnat bli så fel. Egentligen inte så konstigt eftersom det politiska maktsystem som skapats, inte förutsåg det vi nu kan se. Det är inte längre en fråga om att vara största parti och därmed makt att plocka in "stödtrupper" för att kunna förändra vårt samhälle, det förutsätter att alla agerar politiskt korrekt.


Vad som nu händer är att oppositionen inte längre är politiskt korrekt, men också att invånarna  insett att det inte finns något parti som kan säga sig ha mandat att regera. Det hänger ihop med att till och med det största partiet har en förkrossande majoritet av invånarna emot sig. De små partierna med bara några ynka procent borde alltså inte ens få ingå i en regering, men kan bevisligen ändå påverka landets invånare. Som jag ser det, ett hot mot vår omtalade demokrati, vad som finns kvar av den.


Fler måste man vara, till detta är de stora partierna nödd och tvungen, det vill säga plocka in flera småpartier för att kunna fatta majoritetsbeslut. Inte ens det räcker för tillfället och följden har blivit kompromisser och urvattnade beslutsunderlag, eller som nu när oppositionen fått blodad tand och kan stoppa allt som läggs fram. Ja, till och med riva upp det som beslutats. Vi har alltså nått vägs ände för de politiska vägarna.


Förhoppningsvis inser alla partier att de nu balanserar på slak lina, om de misshagar invånarna får de betala ett högt pris. Tidigare har små intressegrupper kunnat styra regeringars beslut, nu har grupper som vill någonting helt annat tagit ton. Invånarna vill ha valuta för sina pengar, till och med socialministern har insett att politiska ledningar inte skall styra sjukvården, det skall heller inte bypolitiker göra när det gäller skolan. 


Partiet som skapat myten om att vara det enda parti som kan regera har inför öppen ridå visat motsatsen. Löfven har till och med lyckats göra SD populärt bland många genom ständigt smutskastande. Men det är som det sägs, den som slänger skit i fläkten blir själv nerstänkt.


Minns den gamla VPK- ledaren C-H Hermannson som på en partistämma sa: "Nån jävla ordning måste det i all fall vara i partiet." Nu är svenska folkets uppmaning till Löfven, att nån jävla ordning måste det i alla fall vara i en regering. Frågan är om januariöverenskommelsen ens är laglig och har mandat att bestämma någonting. Våra politiker talar ofta om att vi måste ligga i framkant och det gör de när det gäller dumhet.


På sätt och vis är det fel att spy galla över våra nuvarande politiker, de gör som man gjort tidigare och anser det vara social kompetens. Dagens problem kan vi hitta orsaken till långt tillbaka och eftersom ingenting gjorts har det blivit som att skjuta ett berg framför sig. Det är av den anledningen det är en omöjlighet att politiker är de som skall lösa dagens problem. Det måste tillsättas utomstående skickliga personer med perspektiv på varför landet inte längre fungerar som det skall. 


För invånarna gäller att brottas med vansinnigheter regeringen beslutat om och som de säger sig inte ha beslutat om, det vill säga Försäkringskassans förnedring av sjuka. Vad har vi en regering till som inte ens kan rätta till så att det är läkarnas sjukintyg som gäller eller att lärarna är de som bestämmer i klassrummen? Utan politiker kanske polisen stävjat det växande brottsligheten, sjukvården och skolan fungerat. Det har ju provats politiska lösningar och de har inte fungerat utan tvärtom förvärrat. I framtiden skall vi kanske ha ett politikerfritt samhälle, det kan i alla fall inte bli sämre.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards